Härbärget för de som inte har tak över huvudet

Det är tisdag kväll någonstans i Göteborg. Vinden har tilltagit under hela dagen, och biter tag i människorna på gatan utanför. I bortre änden av en lång korridor öppnar Iliana Kemalova den sista i en rad vita dörrar.

– Oftast är det samma personer som bor i rummet varje natt, säger hon och tänder ljuset.

Rummet är tomt, sånär som på en smal garderob och en våningssäng. På fönsterbrädet står schampo, tvål och tandkräm som någon lämnat kvar.

Platsen är Station nord. Ett härbärge som öppnade i oktober, där 40 EU-migranter, en grupp som inte syns i Göteborgs stads kartläggning av hemlösheten, tillbringar sina nätter. Här kan de få sova, äta, duscha och tvätta sina kläder.

LÄS MER:Separata bostadsområden för hemlösa döms ut

Begränsad möjlighet att hjälpa

Klockan är strax efter sju på kvällen. I köket förbereds kvällsfika, kaffe och macka för de boende, som får komma in i värmen när dörrarna slås upp halv nio.

Iliana Kemalova och kollegan Ion Stan är fältarbetare för Räddningsmissionen och kommer till härbärget varje tisdag för att informera och fånga upp frågor som de boende har. Resten av tiden är de ute på fältet och söker upp EU-migranter vid bosättningar och parkeringar för att berätta om vilka möjligheter de har att få stöd i Göteborg. Men möjligheten att hjälpa är begränsad. Lokalerna byggs nu om med kommunens hjälp för att öka kapaciteten till 90 platser under vintermånaderna, men behovet är långt större än så.

– Det är jättemånga som inte får plats. Det är jättesvårt att säga nej till någon som fryser och behöver en sovplats, säger Iliana Kemalova.

På förmiddagen dagen efter letar sig sorlet från kaféet i Betlehemskyrkan in genom dörren till samlingsrummet där Sebastian-Eugen Bilaniuc slagit sig ner i en fåtölj. Han rotar fram ett anteckningsblock ur sin väska och slår upp en sida med svenska meningar som han skrivit ner fonetiskt.

Han för pekfingret över pappret och stannar till vid en mening som inleds "Yog er her ..."

– Jag är här för att söka jobb! säger han.

LÄS MER: Skräcken för att bli hemlös

Måste följa planen

Det har gått en och en halv månad sedan han kom till Sverige från Rumänien med förhoppningen att hitta ett jobb. Nätterna tillbringar han på Station nord, dagarna i Frölunda där han säljer Faktum.

Ur väskan åker ännu ett papper fram. Ett CV som berättar om hans arbete inom bygg, måleri och restaurang i olika länder. Rumänien, Italien, Frankrike. På Station nord beviljas man plats två veckor i taget. Att skriva CV och söka jobb är en del i den sociala plan han tagit fram med Räddningsmissionen, som måste följas för att han ska få vara kvar.

– Jag kan göra vad som helst. Städa toaletter är inget problem.

Han är inte ensam om att drömma om en bättre framtid. Om ett jobb och en inkomst. Geanina Stan har varit i Sverige i omgångar och är tillbaka sedan sex veckor. Den första veckan sov hon i sin bil, sedan fick hon plats på Station nord, där också hennes far och bror sover.

– Jag har inte ord att beskriva hur det är att sova i bilen när det är kallt ute och man varit ute hela dagen, säger hon.

På dagarna tigger Geanina Stan på Axel Dahlströms torg. Hon har blivit ett välbekant ansikte på torget och hälsar glatt på de äldre som passerar på väg in till mataffären.

Geanina Stan vill hitta ett jobb, men det är svårt utan språket. En del i hennes sociala plan är en svenskkurs, som hon tar en gång i veckan. Tiggandet är en osäker inkomst. Vissa dagar kan hon få in mellan 100 och 150 kronor, att jämföra med barnbidraget i Rumänien på cirka 160 kronor, men den här förmiddagen har det varit tomt i pappmuggen.

– Det är ändå bättre här än hemma. Jag kan tjäna lite pengar här, men hemma har jag ingenting.

LÄS MER:Hemlösheten diskuteras i GP Live

"Mycket rasism i Rumänien"

Hemma i Rumänien bor hennes familj 14 personer, föräldrar, syskon, barnbarn, i ett hus med tre rum. Det är svårt att få jobb, och att få pengarna räcka till ved till spisen.

– Det är jättesvårt, det finns mycket rasism i Rumänien. Vi bor i en by där det inte finns så många jobb och det räcker inte om två eller tre i familjen har jobb om alla ska ha mat varje dag.

Om du blickar in i framtiden, hur vill du att det ska vara om ett halvår?

– Då är jag ingen tiggare längre, och min flicka går i förskolan. Jag har hittat ett jobb och kan vara nära min flicka.

Har du någon plan för hur det ska gå till?

– Jag vill drömma, men jag har ingen plan för att gå vidare. Jag behöver hjälp att hitta något boende att hyra och kunna betala hyran.

Fältarbetaren Ion Stan vill se fler härbärgen i staden. Lokalerna hade kunnat rymma fler personer, men brandskyddet sätter stopp.

– Det står 100 personer ute och vi tar bara in 40. Det är kallt nu när de går hem från jobbet. Vad är hem? Ett tält? De behöver värma sig, det är vad de behöver. Jag mår inte bra när någon måste sova ute och någon annan inomhus.

TEXT

Andreas Granath

andreas.granath@gp.se