Götheborgs sista färd

Göteborgs 400-årsjubileum planeras för fullt. Tidigare har GP skrivit om den internetportal där göteborgarna själv kan lämna förslag på hur jubileet ska firas och om hur sju idégrupper har bildats för att ta fram ytterligare idéer. Nu kan GP avslöja att kommunstyrelsen i hemlighet redan har beslutat om huvudnumret vid firandet. I en promemoria till ett beslut som kommer att fattas vid nästa kommunstyrelsesammanträde 6 april redovisas planerna in i minsta detalj.

Nationell salutomgång

Den 4 juni 2021 är det exakt 400 år sedan Göteborg fick sina stadsprivilegier. Datumet infaller på en fredag och tanken är att samtliga kommunanställda ska få ledigt för att kunna följa Götheborgs sista färd. Fartyget ska seglas ut till Hunnebådan där dess föregångare gick till botten 1745. En nationell salutomgång med 21 skott kommer att avfyras varefter besättningen lämnar skeppet till tonerna av Närmare gud till dig. Sedan sänks ostindiefararen genom en serie explosioner.

En anonym källa med god insyn i kommunstyrelsens affärer förklarar motivet bakom beslutet så här:

– Frågan om anslag till Ostindiefararen riskerar på sikt att hamna i politisk långbänk. Den har redan skapat slitningar inom kommunstyrelsen kring något som från början var tänkt som en rolig grej. Tanken är att lösa frågan en gång för alla och samtidigt skapa stor internationell uppmärksamhet kring 400-årsjubileet.

I dokumentet kan man också utläsa att en första kontakt har tagits med Göteborgs stadsmuseum om möjligheten att välta ner porslin som bärgades från det första skeppet tillbaka i vattnet i samband med firandet.

Historisk ackuratess

Vid återskapandet av det en gång sjunkna skeppet fästes stor vikt vid detaljerna. Allt från tågvirke till besättningens kläder skulle vara så autentiska som möjligt. Vid sprängningen av ostindiefararen kommer återigen historisk ackuratess att hamna i förrummet. Kommunen har anlitat pyroteknikern Anders Hållinder på företaget Fyrverkerifabriken för att ta fram en sprängladdning så som den skulle ha sett ut på 1700-talet.

– På 1700-talet fanns varken dynamit eller nitroglycerin. För att spränga ett fartyg av Götheborgs storlek skulle man troligtvis ha använt stora mängder svartkrut. Det beställs vanligtvis från Tyskland, men jag har tagit kontakt med en hembygdsförening i Bergslagen som jag vet tillverkar svartkrut. De använder gammaldags metoder och kan troligtvis hinna tillverka den mängd svartkrut vi behöver inom loppet av en tioårsperiod.

Det som däremot oroar Anders Hållinder är möjligheterna att kontrollera explosionen.

– Dynamit har fördelen att sprängverkan kan riktas med stor precision. Med svartkrut vet vi inte exakt vilka mängder som behövs för att sänka ostindiefararen. Kruttunnorna kommer dessutom att tändas med lunta, ett fingertjockt hamprep, som görs lättantändligt med kaliumnitrat. Det skapar en osäkerhetsfaktor där alla tunnor kanske inte antänds. Ett visst säkerhetsavstånd blir nog av nöden, särskilt med den stora mängd träsplitter som kommer att spridas kring Hunnebådan.

Anders Johansson