Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

1/12

Göteborg kämpar mot växande råttinvasion

Råttproblemet blir allt större i Göteborg. På tre år har park- och naturförvaltningen ökat sin råttbekämpning med 50 procent. Värst är det vid Domkyrkan, där marken är söndergnagd av råttor. Nu ska giljotiner, gift och elektriska fällor få bort gnagarna från innerstaden.

Det är en av de första fina vårdagarna och utanför Domkyrkan sitter glada göteborgare och soldyrkar. Några äter glass, andra plockar fram solglasögonen. En försiktig vind fläktar förbi. Tommy Saar, skadedjurstekniker på Anticimex, står i en av planteringarna på den sidan av Domkyrkan som vetter mot Korsgatan.
– Hade det inte blåst hade ni känt lukten. Det brukar ligga ett rått-os här, säger han.

Det är inte första gången Tommy Saar är vid Domkyrkan i råttärende. 1 mars i år tog Anticimex över ett stort ramavtal med Göteborgs stad om skadedjurssanering och är de som staden i första hand ska ringa för att få bukt med råttor. Just Domkyrkoplan är ett problemområde, troligtvis innerstadens värsta, där Tommy varit flera gånger för att undersöka råttornas beteende.
– Vår teori är att de har kommit upp från avloppen vid något tillfälle. Sedan har de upptäckt att det finns bra tillgång på mat här, och blivit kvar, säger han.
Vid en första anblick är det svårt att tro att det är ett sådant råttparadis. Det ser rent och snyggt ut och i dagsljuset syns inte en enda råtta. Men:
– Ni ska komma hit en kväll vid sju, åtta-tiden. Eller på morgonen, vid fem. Då springer råttorna omkring överallt. Det är massor, säger Tommy Saar.

Arbetsledaren Jan Werner tar oss på en guidad tur kring kyrkan. I de jordiga planteringarna syns mängder av stora hål. De leder ner till råttornas bon.
– Hur många de är vet vi inte, och inte hur långt ner de bor. Men ni ser hur rena hålen är, det ligger knappt en kvist kring dem. Det indikerar vilket spring det är, säger Jan Werner.
Från hålen leder stigar kors och tvärs genom planteringarna. 
– Stigarna leder, som ni ser, raka vägen till soptunnorna, förklarar Jan Werner.

För hur rent det än är kring kyrkan, är tillgången på mat enorm för Domkyrkans råttor. Råttor äter allt, inklusive sånt som finns i avlopp. De kan till och med äta varandra om det kniper. Det dryga dussinet soptunnor som står runt kyrkan är rena smörgåsborden för en råtta. Jan Werner tittar misstroget på en av soptunnorna. De är alla likadana, svarta med utsidor i perforerad plåt.
- Helt kass. De klättrar upp hur enkelt som helst här. I dagsläget har de verkligen ingen anledning att flytta härifrån.

Göteborg har, precis som alla städer, problem med råttor. Och problemet ökar snabbt; både Anticimex och park- och naturförvaltningen har fått skala upp sin råttbekämpning de senaste åren. Anticimex ökade antalet saneringar med 19 procent mellan 2014 och 2016. Park och natur har idag råttbekämpning på 52 platser i staden jämfört med förra årets 36.
- En ökning med nästan 50 procent! Och då gäller det bara grönytorna i staden, park och naturförvaltningen har inget ansvar för till exempel kommunala fastigheter eller privat mark, säger parkförvaltaren Rakel Berglund.

Även de privata aktörerna upplever stora problem. Branschorganisationen Fastighetsägarna genomförde förra året en enkät bland sina medlemmar i Göteborg, som 171 fastighetsägare svarade på. Det visade sig att 73 procent av fastighetsägarna hade haft problem med råttor de senaste fem åren, och av dem hade 82 procent haft problem det senaste året. Det kunde handla om allt från att råttor byggt bo i väggarna till att de klättrade in i hyresgästers badrum.
– Det är framför allt osanitärt och obehagligt att ha råttor i fastigheten. Men de kan också ställa till skada genom att till exempel gnaga sönder avlopp och elledningar, säger Rikard Ljunggren som är näringspolitiskt ansvarig på Fastighetsägarna i Göteborg. 
Rakel Berglund upplever ungefär samma problematik:
– Medborgarna tycker det känns otäckt och olustigt med råttor. När det gäller parkmiljön underminerar de dessutom planteringarna. De gräver sig ner och förstör planteringarna. Vid Domkyrkan har vi till och med fått stötta upp ett litet träd som fått sitt rotsystem förstört av råttor, säger hon.

Ett vanligt argument för att få bort råttor ur stadsmiljön är att råttor sprider smittor. Men enligt Anders Tegnell, som är statsepidemolog på Folkhälsomyndigheten, är det ett hyfsat ogrundat påstående.
– Historiskt låg råttor bakom den stora pestepidemin, men numera är råttor inget problem på det sättet. Dessutom är det en annan typ av råttor vi har i Sverige idag, säger han.
Råttor är ganska lika oss människor genetiskt och skulle kunna bära på sjukdomar som vi kan få. År 2009 lät Kalla Fakta obducera två råttor och upptäckte att de bar på lunginflammation, gula stafylokocker och dvärgbandmask. Förra året hittade forskare i Uppsala den ovanliga bakterien leptospiros hos storstadsråttor. Men Anders Tegnell tycker inte att man behöver oroa sig.
– Vi får aldrig rapporter om att människor blivit smittade av råttor. Det kanske hände förr, när råttorna bodde tillsammans med människor. Men råttor sprider inte smitta i storstädernas parker.

I Stockholm finns en person som jobbar som skadedjurs- och viltsamordnare. I Göteborg finns ingen sådan, utan det är varje enskild förvaltning som ansvarar för råttsanering. I Fastighetsägarnas undersökning var det många fastighetsägare som var missnöjda med kommunens samordning. Bara 29 procent var nöjda med hur kommunen hanterat klagomål som gällde till exempel råttor i det kommunala VA-nätet.
– Det är självklart fastighetsägarens ansvar att förebygga och bekämpa råttor i sin fastighet, men alla parter måste jobba ihop. Idag finns ingen som har det övergripande ansvaret att samordna stadens olika insatser och resurser. Det gör det svårare att skapa ett effektivt samarbete med fastighetsägarna för att få bukt med råttorna, säger Rikard Ljunggren.

Och just nu pågår ett projekt kring just Domkyrkan som är ganska unikt. Park- och naturförvaltningen, Kretslopp och vatten, Trafikkontoret samt Innerstaden Göteborg, som är en sammanslutning av butiks- och fastighetsägare, samarbetar för att stoppa råttorna. Tillsammans ska de jobba fram ett arbetssätt kring råttor som förhoppningsvis går att applicera på hela staden. Just nu är projektet i testfasen, och om några månader ska det utvärderas.
– Det går ut på att alla måste hjälpas åt. Det räcker inte att stadens förvaltningar samarbetar, fastighetsägarna måste till exempel ta ansvar för hygienen i sina soprum och restaurangerna för sina uteserveringar, säger Rakel Berglund på park- och naturförvaltningen.

Tidigare i år skickades ett brev ut till alla fastighetsägare och hyresgäster runt Domkyrkan där de bland annat uppmanades att täta alla hål större än 5 mm och sortera sina sopor bättre. Allt för att ”bidra i kampen mot råttorna”.
– Vi måste hjälpas åt att få undan maten. Sedan räcker inte det, utan vi måste sätta ut olika typer av bekämpning också, säger Rakel Berglund.

Tillbaka på Domkyrkoplan tar Tommy Saar och Mattias Widlund tag i en kärra. På den står en 180 kilo tung låda av betong och sjösten. Den och tre likadana lådor ska de nu placera ut kring kyrkan och fylla med så kallade smartboxar, det senaste inom råttbekämpning. I den brevlådeliknande smartboxen lägger man väldoftande plastpellets som lockar till sig råttor. När råttan klättrat in i lådan dör den genom att elektriska armar med 6000 volt fälls ner över den. Därefter åker djuret vidare ner i en liten avfallskorg.
– Det som är bra är att man slipper använda gift, och att man vet var råttorna hamnar. Med gift vet man aldrig riktigt var råttan kommer dö, och döda råttor överallt ser inte så kul ut, säger Jan Werner.

När råttorna började bosätta sig kring Domkyrkan för ett par år sedan satte den dåvarande saneringsfirman upp en giftstation. Den utökades med ytterligare tre, plus tre elstationer. Ett år gick, men effekten uteblev. Den insats Anticimex gör nu är ett riktigt krafttag.
Förutom smartboxarna sätter Anticimex nu upp åtta tillfälliga giftstationer, också de i låsta betonglådor, med det blodförtunnande giftett Racumin. I fyra avloppsbrunnar runt kyrkan har man monterat giljotiner. De reagerar på rörelse och värme genom att skjuta ner ett spjut. Råttan huggs till döds och förs vidare med avloppsvattnet.
– Det låter lite brutalt, men det funkar bra, säger Tommy Saar.

Han pustar ut lite efter att ha puttat den 180 kilo tunga lådan över sandplanen. Efter fyra år som skadedjurstekniker har han lärt sig hur råttor fungerar. Till exempel vet han att råttorna kommer vara väldigt skeptiska till betonglådorna i början.
– Man får ta det lite i etapper, säger Tommy Saar och utvecklar:
– Om man tar bort maten för snabbt kan det uppstå panik bland råttorna och man får problem i omkringliggande butiker och restauranger. Nu har jag valt tre insatsområden. Om två veckor kommer vi tillbaka och ser vilken effekt de haft.

Jan Werner visar hur en soptunna som står flera meter från Domkyrkoparken, vid ingången till en glasögonaffär, tydligt bär spår av råttor som klättrat i och ur.
– Råttor släpar alltid en del av kroppen i marken. Här på baksidan ser man som en fettrand som uppstått när råttan släpat sig över kanten, säger han.
Att strypa mattillförseln är det viktigaste, för råttor kan inte leva där de inte får mat. Men i dagsläget verkar det inte aktuellt att byta ut soptunnorna. Däremot har park- och naturförvaltningens verkstad precis fått i uppdrag att klä soptunnorna i slät plåt så råttorna får svårt att klättra upp.

I en hörna av Domkyrkoplan som vetter mot Friskis och Svettis hänger en tom talgbollspåse i ett träd.
– Här har någon varit snäll och hjälpt till att mata råttorna, säger Jan Werner ironiskt.
Han och parkförvaltaren Rakel Berglund är överens: att mata fåglar är det sämsta man kan göra för råttorna. Domkyrkoplan är, precis som Brunnsparken, ett ställe dit människor gärna kommer för att hälla ut påsar med bröd till fåglarna.
– Det är oerhört frustrerande. Här sätter vi ut 77 råttstationer och så kommer folk och matar råttorna. För det är faktiskt det man gör. Fåglarna äter inte upp allt, säger Rakel Berglund.
Hon säger att hon och hennes kollegor har försökt allt. De har satt upp skyltar och även pratat med personer som ofta matar fåglar. Men problemen kvarstår.
– Vid Rosenlundskanalen häller folk ut stora sopsäckar med bröd. Självklart kommer råttorna dit. Det är så kontraproduktivt. Dessutom är det nedskräpning och inte tillåtet, säger hon.

Alla GP talar med om råttorna tror att problemet bara kommer växa de närmsta åren. Inte minst när det ska grävas mycket i stan. I flera år har det talats om de eskalerande problemen med vägglöss, men Jan Werner på Anticimex som jobbar med alla typer av skadedjur tycker inte det är ett problem i paritet med råttorna.
– Nej, råttorna är absolut det mest alarmerande problemet just nu. Särskilt om man tänker på Västlänken och allt annat det ska grävas för.

Rikard Ljunggren hos Fastighetsägarna håller med, och säger att många fastighetsägare känner en viss oro.
– Råttor bor ju främst i marken. När man gräver sönder deras bon måste de hitta nya. Det är inte alls otänkbart att de flyttar in i befintliga fastigheter.

Fakta: Råttor
Råttor föder ungefär sju-åtta ungar per kull. Ungarna blir könsmogna efter två månader och varje råtthona kan vid goda förhållanden få en kull i månaden, året om. Uträkningar visar att ett enda råttpar kan ge upphov till 1 000 nya individer på ett år.

Råttor blir oftast inte mer än ett år gamla.
De kan gnaga sig igenom alla material som går att rispa i med kniv, utom glas. Asfalt, betong och tunn plåt är oftast inga problem om en råtta är trängd och behöver komma ut.
Råttor äter allt inklusive innehållet i avlopp och varandra.

De kan hålla andan i flera minuter för att till exempel ta sig igenom ett vattenlås.
De kan hoppa en meter rakt upp utan ansats.

De kan klättra på väggar, till exempel genom att klämma sig fast bakom en stupränna eller ta hjälp av slingerväxter. Någon övre gräns för hur högt de kan klättra känner inte Anticimex till.
De är nattaktiva, men om de lever i en miljö där fienden, alltså människan, är nattaktiv kan de istället bli dagaktiva.

Den vanligaste storleken är upp till 25 cm plus lika mycket svans. Men Anticimex har hittat en råtta under en diskbänk som var 49 centimeter plus svans.

Mest läst