Alla känner igen ett funkishus: en vit fyrkantig låda med platt tak.
Hela sanningen är aningen mer omfattande. Funktionalismen var del av den första modernistiska rörelsen med ett radikalt idéprogram som i princip gick ut på att förändra världen, från samhällssystem, stadsplanering och arkitektur till inredning. Hygien blev ett ledord vilket låg bakom de stora fönstren med maximalt ljusinsläpp och nya tankar om stadsplanering men också mindre smickrande rasbiologiska idéer.
Köket blev underprioriterat
Funktionen var det nya svarta, allt kunde lösas med rationellt tänkande och industriell produktion. Inom arkitekturen utgick man från de geometriska grundformerna. All påklistrad utsmyckning förbjöds. Köken ritades minimala eftersom den moderna husmodern inte förväntades slösa tid på matlagning när det fanns så mycket bra konserver och halvfabrikat …
Här kan man ställa sig frågan: Kök och badrum är de enda rummen med en klart preciserad funktion – hur kommer det sig då att de var de mest underprioriterade i den funktionalistiska arkitekturen? Och svaret är att i modernismens evangelium enligt Le Corbusier står det att hemmet ska vara en maskin att bo i. På sitt eget arkitektkontor överlät han köket åt en kvinna, Charlotte Perriand.
Grannarna klagade
1928 återvände Le Corbusier-eleven Ingrid Wallberg till Göteborg från Paris. Med sig hade hon Alfred Roth, ung schweizisk arkitekt och Le Corbusier-protegé. Tillsammans startade de arkitektkontoret R & W vars första projekt, två flerfamiljshus i Örgryte, varken fick bygglov eller finansiering löst. Det andra, en radikal funkisvilla på Prytzgatan 2 fick visserligen bygglov 1928 men grannarna klagade och drev ärendet ända till Regeringsrätten. Grannarna vann men villan blev ändå byggd efter att Ingrid Wallberg själv ritat om den två gånger.
Efter parets funkislandshövdingehus på Fjällgatan återvände Roth 1931 till Schweiz. Ingrid Wallberg fortsatte och ritade på egen hand ett femtiotal par- och radhus i två Örgrytekvarter.
Andra världskriget satte stopp
Alla uppvisar i varierande omfattning typiska funkisdrag. De är vitputsade, många har fönstren placerade i band invid varann och taken är flacka även om mer ordinära sadeltak förekommer. Interiört har de stora matplatser och vardagsrum men kök som ofta var mindre än pigkammaren, i några fall inte större än serveringsrummet, båda omodernt borgerliga kvarlevor. Det är först 1943, i Wallbergs sista hus i kvarteret, som serveringsgång och pigkammare är borta. Andra världskriget, snarare än Le Corbusier, satte stopp för den gamla tiden.
Ingrid Wallberg hade ingen examen, däremot var hon den första kvinnan med egen praktik i Sverige. Först med arkitektexamen – dock efter beviljad dispens – var Anna Mohr, som utexaminerades från KTH 1919. 1923 gifte hon sig med arkitekten Sten Branzell och fick fyra barn. Anna Branzell var en stark och driftig människa som kom tillbaka i yrket efter åren hemma med barnen. Andra gjorde det inte.
Manliga arkitekter dominerade
Så sent som 1967 var de kvinnliga arkitektstudenterna på Chalmers bara hälften av de manliga. Den siffran är nu 65/35 i kvinnlig övervikt, men fortfarande startar färre kvinnor eget och färre kvinnor vinner arkitekttävlingar trots att 51 procent av de yrkesverksamma medlemmarna i Sveriges Arkitekter är kvinnor.
Skårsgatan är ritad något senare och lite mindre renlärigt än Ingrid Wallbergs hus i kvarteren Krokodilen och Bläckfisken, men har en lika storslaget enhetlig funkisbebyggelse.
Journalist och kulturskribent.
Under hösten skriver han om tio tidstypiska hus i Göteborg,
Själv bor han i Vasastan i ett hus byggt 1811 men vill inte nödvändigtvis framhålla detta som arkitekturens märkesår.
