Välkommen till Fröken Fingals frågespalt! Är du nyinflyttad i stan? Eller har du bott här länge men plötsligt tappat greppet om hur man beter sig i Göteborg? Då är det här kolumnen för dig. Jag, Karin Fingal, besvarar frågor från förvirrade läsare som känner att de behöver guidning i det göteborgska.
Hej! Jag undrar varför göteborgare inte gillar spårvagnar? Jag har alltid trott att de är det mest göteborgska som finns och att göteborgare är stolta över dem. Men sen jag flyttade hit har jag inte hört annat än muttrande på hållplatsen och pustande på vagnarna. Jag vill gärna smälta in, men betyder det att jag måste vara negativ?
Resenären från Flen
Svaret är ja. Ja, du måste vara negativ till spårvagnarna om du ska smälta in i Göteborg. Men som så mycket annat som gäller den göteborgska folksjälen är det inte enkelspårigt. Det räcker inte att du bara pustar och tycker att spårvagnar är omoderna. Du måste pusta av rätt anledning.
Det är nämligen så att göteborgare har ett stort behov av att känna sig unika. Vi är inte bara boende i en stad, i en del av landet. Vi är för sjutton göteborgare, på bästkusten! Som alla grupperingar har vi olika sätt att vårda den här känslan av att vara unika. Vi jobbar både externt och internt med frågan. Ett exempel på vårt externa arbete är att vi ofta påpekar vilka vi är, för folk som kommer från andra delar av landet.
Internt bygger vi sakta och målmedvetet upp vår gruppsammanhållning.
Och hur bygger man effektivast upp en gruppsammanhållning? Jo, man ser till att skaffa sig en gemensam fiende. Ofta är det huvudstaden och huvudstadsbor, men en annan populär fiende är Västtrafik. Här kommer några exempel på typiska situationer när göteborgare skapar identitet och samhörighet, med hjälp av Västtrafik:
1. Gemenskap kring stämpelmaskinen: Uppstår ofta när någon försöker stämpla sitt kort och inte vet om den ska trycka T, plustecken, stjärna eller banka två gånger på höger sida på stämpelautomaten, före uppvisande av västtrafikkortet. Då ingriper andra göteborgare. Men inte för att informera eller hjälpa, utan för att tillsammans tycka illa om maskinen. Med en blandning av glädje och sarkasm skrattar de gemensamt åt det obegripliga systemet.
2. Oväntade förseningar – som alla förväntade sig: Börjar alltid med att några göteborgare står vid hållplatsen utan att våga prata med varandra. Plötsligt knastrar det till och från ingenstans talar fienden Västtrafik ut i luften: Västtrafik informerar. Det är för närvarande stopp i spårvagnstrafiken... Där slutar alla lyssna, tittar på varandra och ler i samförstånd. Det här visste vi ju skulle hända, tänker allihop, och några av hållplatsbesökarna börjar prata om hur ofta det är så här, och hur dåligt det är. Gemenskapen känner inga gränser.
3. Spårvagnarna är gamla härken: För detta hånar vi dem gärna i hjärtlig ton, och höjdpunkten tycker vi är när järnspetten kommer fram. I varje förarhytt finns nämligen ett stort och tungt spett. Ibland stannar spårvagnen i en korsning och chauffören går ur hytten. Samtidigt tittar passagerarna ängsligt på sina klockor (de bygger alltså ingen identitet i det här läget, alla är nu upptagna med att fundera över sitt individuella schema). Chauffören tar fram järnspettet, släpar ut det på gatan och drar för hand om en sorts växel i spåren så att vagnen ska komma på rätt kurs. När passagerarna ser detta börjar de le och titta på varandra med samförstånd och glädje. Jajamensan, detta är Västtrafik år 2014! Nu gäller det alltså för dig att försöka gå med i den här gemenskapen. Men se upp, det är lätt att göra fel. Ett vanligt misstag är till exempel att prata om andra städers smidiga kollektivtrafik. Men det går inte! Då blir vi sårade och du utesluts direkt. Lösningar är vi inte intresserade av, vi vill bara ha vår fiende i fred.
Ett annat misstag är att tänka alltför logiskt. Som nyinflyttad kanske du inte känner till det, men Västtrafik har anlitat ett företag som tillverkar trasiga spårvagnar. Det fanns en period när det förvirrade många göteborgare. Skulle vi fortsätta ha Västtrafik som fiende, eller skulle rollen tas över av det nya företaget? Många års idogt identitetsskapande stod plötsligt och svajade. Men äh, tänkte vi, varför krångla till det? Västtrafik har ju fungerat så bra som fiende under så många år.
