Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Forskare dömer ut svenska vurmen för samverkan

Det svenska sättet att motverka kriminella gäng har en avgörande svaghet, enligt forskning vid Göteborgs universitet: - Samverkan mellan myndigheter ses som lösningen på problemet, i stället för som ett medel.

Det säger Torbjörn Forkby, docent i socialt arbete, som tillsammans med doktoranden Russell Turner skrivit ett kapitel i en antologi utgiven av forskargruppen Eurogang, som består av internationellt erkända forskare från USA och Europa.

– Syftet är att förstå vad stadsdelsgängen är, hur situationen ser ut i olika länder, hur man arbetar med gängfrågan och hur avhopp underlättas, förklarar Torbjörn Forkby.

Fokus på samverkan

Hans bidrag bygger på mer än tio år av fältstudier som inleddes med att han utvärderade det göteborgska Ung-och-trygg-projektet.

– Vi har i Sverige en tendens att vilja lösa allt med samverkan, oavsett vad det gäller, säger Forkby som anser att det riktiga i stället är att granska resurser, styrformer och metoder som används i det sociala arbetet.

Något som ofta framhävs som särdeles lyckat i kommunerna är SSP; samverkan mellan skola, socialtjänst och polis. Ibland med ett F, för fritid, tillagt.

Torbjörn Forkby vill inte säga att SSP är dåligt men konstaterar att denna form av samverkan fungerar väldigt olika i olika stadsdelar.
– Problemet är mandatfrågan. De som deltar bestämmer själva över sina resurser, och det finns ingen som har ett tydligt ansvar att leda arbetet. Det finns ingen med mandat att ifrågasätta tidigare arbetssätt. Steget till handling är i många fall allt för långt, säger Forkby.

Oklarheter kring ansvar

När svenska myndigheter samverkar om gängbekämpning, exempelvis i SSP-formen, uppstår det många gånger oklarheter om vilken myndighet som har ansvar för vad.
– Den som är ansvarig för en fråga ska också ha reella möjligheter att utöva sitt ansvar, säger Torbjörn Forkby.

Han konstaterar att länder som USA och England har kommit längre än Sverige med metodutveckling och analys, något som kan förklaras av att de länderna har en längre erfarenhet av gäng.

Samtidigt är resultaten av insatserna inte heller i dessa länder imponerande.

– Framgångarna kan ofta mätas i decimaler, snarare än heltal. Detta är mycket komplicerade fenomen, vilket gör det än viktigare att se över hur man organiserar sig.

För tillfället är gängaktiviteten i Göteborg, åtminstone den synliga, relativt låg. Torbjörn Forkby påpekar att man av det inte kan säga att problemet är löst:
– Så länge det för vissa ungdomar är attraktivt att söka sig de här vägarna, kommer vi behöva brottas med gängproblematiken. Den kräver systematiskt och långsiktigt arbete.  

Mest läst