Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Fast på rättspsyk: Krav på ändrad lag

Nu växer kritiken mot att patienter dömda till utvisning kan fastna på rättspsyk i åratal. Flera röster menar att staten måste ta sitt ansvar för att lösa situationen.

I tisdags avslöjade GP att fyra patienter är instängda på Rågårdens rättspsykiatriska klinik i Gunnilse trots att de är färdigbehandlade inom slutenvården och klara för fortsatt behandling inom den rättspsykiatriska öppenvården. De är samtliga utländska medborgare utan uppehållstillstånd och dömda för brott i Sverige.

Men innan utvisning kan genomföras ska patienterna även behandlas inom den öppna vården. Haken är att varken kommun, stat eller annan myndighet vill ta ansvar för att lösa bostadsfrågan och då kan behandlingen inom öppenvården inte starta.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Viktor Banke är människorättskämpe, författare och jurist vid Advokatbyrån Thomas Bodström.

– Här finns ett glapp i lagstiftningen och en uppenbar brist i rättssystemet som lagstiftaren måste åtgärda så att den här typen av situationer helt enkelt inte kan uppstå. Det här är inte heller den enda situationen där något annat än vårdbehovet blir avgörande och som slutar med en helt oproportionerlig lång vårdtid till en lika oproportionerlig hög kostnad, säger han.

– Frågan om boende är onekligen en faktor och den som inte har ett boende löper också mycket högre risk för att återfalla i brott. Vem som har ansvar för att tillhandahålla bostad är inte riktigt utrett. Det är uppenbart att kommunerna inte gör något särskilt för att åta sig det ansvaret och det kan man förstå. Det är ju staten, via domstolarna, som har beslutat om tvångsvård och på vilken ort.

Om det däremot hade handlat om en svensk medborgare eller person med uppehållstillstånd så hade ansvaret för att fixa bostad varit kommunens. Hade patienterna varit asylsökande hade frågan hamnat på Migrationsverkets bord. 

Johnny Magnusson (M), ordförande i Västra Götalandsregionens regionstyrelse, delar Viktor Bankes uppfattning att det är en fråga för staten att lösa den fortsatta vägen fram för de fyra patienterna som fastnat på Rågården.

– Visst, vi tillhandahåller rättspsykiatrisk vård men det är staten, inte regionen, som har valt att placera de dömda hos oss. Hur den fortsatta behandlingen ska se ut för dessa personer är därför en fråga som staten måste reda ut. Personerna kan visserligen anses ha Göteborgs kommun som stadigvarande vistelseort och man skulle kunna hävda att det är socialtjänstens ansvar att fixa bostad. Mot det talar att personerna saknar uppehållstillstånd. 

– Men allt det här är hårklyverier och jag kan inte se annat än att hela frågan faller tillbaka på staten. Vem skulle annars ta ansvaret? Vi slänger inte ut folk på gatan men sysslar heller inte med att hyra bostäder åt dömda och hemlösa, säger han.

GP har också under flera dagar sökt socialminister Annika Strandhäll (S) för en kommentar.  Jimmie Trevett, ordförande i Riksförbundet för social och mental hälsa, har dock sin uppfattning klar.

– Det är klart olämpligt att vistas inom rättspsykiatrin när man inte har ett behov av att vara där. Det gäller för övrigt inom all psykiatrisk vård, säger han.

Frågan borde, enligt Trevett, lösas på riksnivå och politikerna måste ta ansvar.
– Det måste finnas riktlinjer och det faller på rikspolitiken att lösa. Det här borde inte bollas runt mellan olika instanser som det görs nu, säger han.

Han tänker dessutom ta upp frågan på nästa möte med nätverket för ledning och styrning av psykiatrin, där han representerar patientperspektivet.
Just frågan med patienter som skall utvisas har han inte varit i kontakt med tidigare, men att människor blir kvar inom psykiatrin på grund av att de saknar bostad är vanligt förekommande, menar Jimmie Trevett.

Det finns också en stor risk att människor som befinner sig inom sluten vård blir så kallat hospitaliserade och därför känner en stor oro för att komma ut i samhället. 

– Vistas du i många år inom sluten psykiatrin blir du också hospitaliserad. Det är förstås olika från individ till individ hur lång tid sådant tar, men det kan räcka med ett par månader för att det skall uppstå, säger han.

Mest läst