Familjefest när årets kräftfiske drog igång

Texten börjar efter klippet.

Vid Sjölyckan ringlar sig kön lång. Klockan 16 ska startskottet gå och då delas både utrustning och fiskeplats ut till dagens fiskare. Det gäller att börja köa i tid – de åtråvärdaste platserna går först. Allra längst fram står Kristina Ivarsson och sonen Oskar.

– Min mamma kom hit vid nio i morse för att börja köa. Vi har fiskat på samma plats i fyra år nu och trivs bra där. Det är en sport att få bästa platsen, säger Kristina Ivarsson och ler.

Efter en kort information och önskat skitfiske är det så äntligen dags. Med två röda plastkorgar fyllda med mjärdar, håvar och fryst betesfisk knatar de ned mot sjön. Oskar springer i förväg, ivrig att paxa bästa platsen runt bryggorna vid Näsets paddlarklubb. Hela 52 kräftor lyckades de få här förra året, och i morgon vankas kräftskiva.

– Vi får väl se om vi får nåt nu, annars får vi väl åka till saluhallen i morgon, säger Kristina Ivarsson.

Bästa fisket sker vid skymningen

Det är Sportfiskarna, Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund, som arrangerar det årliga kräftfisket. Vilka sjöar man får fiska i och hur många fiskekort som erbjuds varierar år till år beroende på tillgången på kräftor. I år blir det två tillfällen i Delsjön och ett i Sisjön. För 400 kronor får fiskarna ett paket med sex mjärdar, två håvar och några påsar betesfisk. Och kräftfisket är populärt, konstaterar Mattias Larsson, fiskevårdare hos Sportfiskarna.

– Folk är alltid här och köar tidigt. Det är alltid några gröna som aldrig sett en kräfta förr, men väldigt många är återkommande som är här och fiskar varje år, säger han.

Det bästa kräftfisket sker framemot skymningen, berättar Mattias Larsson. Under premiären får man fiska från klockan 16 och fram till midnatt. Delsjöns inplanterade signalkräftor gömmer sig gärna under stenar vid dagsljus och kryper fram när det börjar mörkna.

Per-Erik Jacobsen, verksamhetsansvarig på Sportfiskarna, har tjuvstartat fisket. I en liten bassäng i det gamla vattenreningsverket vid Sjölyckan kravlar ett gäng nyfångade kräftor från Norra Långevattnet runt. Han har receptet klart; delikatesserna ska kokas i en speciallag med mörk Porter, salt, socker och dillfrön.

– Sen äter jag dem kokta med bröd och aioli och kanske en Västerbottenpaj. Man behöver inte så mycket mer. I morgon blir det kräftfest för familjen, säger han.

Ett tillfälle att samla familjen

Nere vid sjön trär Kristina och Oskar Ivarsson in den frysta betesfisken i mjärdarnas små öppningar. Mormor och morfar Aina och Göran Andersson hjälper till och snart är burarna färdiga att kastas i. Familjen är rutinerad; plasthandskar för att slippa lukta rutten fisk och nylontråd om mjärdarna skulle visa sig ha något hål.

För morfar Göran är augustifisket en tradition. Före kräftpremiären äter man inga kräftor och inte heller efter.

– Det tillhör årstiden, det här med kräftor. Jag fiskade mycket uppe i Värmland förr om åren. Det var så mycket med det där. Man skulle hälla terpentin på betet och det skulle vara ekorrkött att agna med, säger han och skrattar.

Numera är kräftfisket mest en social aktivitet och ett tillfälle att samla familjen.

– Det bästa är umgänget med familjen, med barn och barnbarn. Och sen har vi kräftskiva nästa dag hemma hos oss i Partille, säger Aina Andersson.

– Det roligaste är när man kastar i buren. Inte att äta dem, jag tycker inte det är gott, konstaterarOskar Ivarsson.

Mamma Kristina Ivarsson uppfattar en rörelse genom det grumliga vattnet. Nere på botten har en hungrig kräfta precis klättrat in i en av håvarna. Ett hastigt ryck senare ligger signalkräftanpå bryggan och sprattlar. Kvällens första fångst är landad och Kristina Ivarsson är nöjd.

– Helt underbart. Det är alltid gott att få den första. Nu ska jag gå och tända grillen, säger hon.

Mia Holmberg Karlsson