Det luktar tvättmedel. I de vita korridorerna i Adventkyrkans församlingslokaler finns små rum: för bön, undervisning, lek, ett litet pentry för personalen. Intill ligger Carina Ljungqvist hem sedan fjorton månader: ett avlångt kontorsrum. En säng, ett stort skåp, ett skrivbord och alldeles för många, antika stolar. Hon tycker om inredning, att klä om möbler. Möbler som inte får plats här är magasinerade.
- Jag brukar sitta vid skrivbordet och titta ut mot Feskekyrkan när jag känner mig ledsen.
Hennes historia är inte enkel. Halvtrasslig bakgrund, betalningsanmärkning, en vräkning från en lägenhet för ett par år sedan. De senaste åren kallar hon "en resa in i mörkret", övernattningar på vandrarhem, jourboenden och på gatan. Carina vill en enda sak. Ha en egen lägenhet. Kanske 53 kvadratmeter att inreda.
"Jag ser ingen lösning"
Men med en betalningsanmärkning är det i praktiken omöjligt på den vanliga marknaden. Och problemet för henne är att hon inte vill bo kollektivt. Carina vill inte vara en del av det system som socialtjänsten erbjuder med olika former av stödboenden innan man kan komma ifråga att få en lägenhet via kommunala lägenhetsbyrån, som ordnar bostäder och står för förstahandskontraktet den första prövotiden.
Efter mörkerresan hamnade hon till slut hos Adventkyrkan nära Järntorget, fick bo i ett kontorsrum som en kortvarig lösning. Men här har hon blivit kvar sedan förra våren.
- Vi trodde det skulle gå snabbt att ordna en bostad. Men det är märkligt: den som inte har svåra missbruksproblem har störst svårighet att få bostad. Jag ser ingen lösning, säger Unni Gille, föreståndare och pastor i Adventkyrkan.
Unni Gille har ringt myndigheter och bostadsbolag, skrivit intyg, varit tydlig med att Carina punktligt betalat hyran och går till sin utbildning. Hon är ledsen. Säger att hennes ögon öppnats det senaste året, att hon tidigare inte vetat hur hårt och snabbt människor slås ut.
- Alla dörrar stängs när du inte har en fast adress och har du skulder så får du ingen bostad. Och kvinnor är mest utsatta, särskilt de som har barn, säger Unni Gille.
Ett par dörrar bort bor Maria och hennes sambo. De hyr Adventkyrkans minietta med kokvrå, ett förstahandskontrakt. Men de letar större, Marias två minsta barn behöver utrymme. De är hoppfulla, tror att lägenhetsbyrån ska lyckas ordna en större lägenhet. Det är viktigt för Maria, som inte vill bli fotograferad eller ha sitt riktiga namn i tidningen eftersom barnen inte ska behöva skämmas för sin mamma.
- Det är ju barnen som straffas och de är ju helt oskyldiga, säger Maria.
Hon har en oreglerad gammal hyresskuld som uppstod när hon pluggade på universitetet och inte klarade hyran. Maria menar att samhället i dag gör det omöjligt för människor med skulder att få en bostad - även de som inte har missbruks- eller psykiska problem.
- Vi borde titta på vad människor kan klara av i framtiden i stället för vad de misslyckats med bakåt, säger Maria.
Skam. Det är ett ord som ingen av kvinnorna använder men som känns i rummen. De vill klara sig själva, ha ett hem att gå till, en namnlapp på dörren.
Mycket krävs för att få egen lägenhet
Göteborg har den största andelen hemlösa kvinnor: 27 procent. Det visar Socialstyrelsens senaste kartläggning. Den nya riskgruppen är barnfamiljer. Socialstyrelsen riktar kritik mot kommunerna, som man anser inte gjort tillräckligt för att hjälpa människor. Det är inte antalet uteliggare som ökat, utan personer som Carina och Maria. De är inte tunga missbrukare, då kan tvångslagar sättas in. Eller som i Carinas fall - inte passar in i eller avsäger sig den hjälp som socialtjänsten erbjuder.
- Att få en egen lägenhet kräver mycket av hyresgästen. Har du blivit vräkt tidigare så måste du först kunna visa att du klarar ett eget boende, många behöver tillsyn och omsorg innan vi kan ordna ett boende. Och det är ont om bostäder överallt, säger Jolanta Andersén, tillförordnad verksamhetschef för individ- och familjeomsorgen i Linnéstaden, som Carina tillhör.
Carina vet inte hur länge hon blir kvar i kontorsrummet.
- Vi slänger inte ut henne på gatan - och det är i dag enda alternativet. Vi pratar om stress i dag, vi som har jobb och hem att gå till. Men de här människorna vet vad verklig stress är, säger Unni Gille.
