”Det kändes som jag inte togs på allvar”

ANNONS
|

GP har talat med flera kvinnor som fött barn på Östra, Mölndals och Varbergs sjukhus. Deras berättelser visar att förlossningsvården skiljer sig på flera områden. På bb i Varberg får familjerna eget rum med tv och toalett, medan nyförlösta och deras bebisar inte sällan tvingas dela ett tv-löst rum på Östra sjukhuset. Efter att familjerna lämnat bb upplever kvinnorna som fött barn vid Sahlgrenskas förlossningssjukhus ett vårdvakuum, där de känt sig osäkra på vart de kan vända sig vid nedstämdhet och andra besvär.

Sara Berglund fick sitt första barn när hon var 16 år.

– Jag gick tre veckor över tiden. Linus vägde 4,8 kilo när han kom, det var en pers kan jag tala om, berättar fembarnsmamman.

ANNONS

Under sin första graviditet drabbades hon av blod- och järnbrist vilket ledde till åtskilliga besök på gynakuten.

– Det kändes som jag inte togs på allvar och något extra stöd för att jag var så ung fick jag inte.

LÄS ÄVEN:Stor skillnad i vården efter förlossning På grund av tidigare komplikationer har fyra av Sara Berglunds fem barn sett dagens ljus på specialförlossningen vid Östra sjukhuset. Vid de två senaste upplevde hon personalen som mer stressad än tidigare. – Sista gången reflekterade jag över hur mycket spring det var ut och in i rummet, och på bb fick jag olika amningsråd från olika sköterskor. Det kändes som att personalen på både förlossningen och bb var betydligt yngre än tidigare, berättar hon. Hon beskriver sina förlossningar som väldigt olika. Efter den senaste infann sig en känsla av hopplöshet för första gången. – Kompisar som har fött barn i Varberg har berättat att de fick en broschyr om vart de kan vända sig vid depression, men jag har aldrig fått någon information om psykisk ohälsa från Östra. Carina Ohlsson har fött båda sina pojkar på Mölndals sjukhus, senast sonen Bo den 9 mars. – Jag var orolig för att de skulle skicka hem oss tidigt med anledning av Sahlgrenskas nya rutiner om tidig hemgång för omföderskor, men eftersom jag hade tidig vattenavgång ville de i stället att vi skulle stanna kvar lite längre för observation, berättar hon. Omhändertagandet från personalen upplever hon som övervägande bra båda gångerna, även om den första födseln var en chockartad upplevelse. – Jag anser att läkaren begick ett övergrepp när han förlöste mig med sugklocka utan bäckenbottenbedövning trots att min son inte sjunkit tillräckligt. Jag förlorade två liter blod innan de tvingades operera ut moderkakan, berättar Carina Ohlsson. Efteråt mådde hon dåligt så väl fysiskt som psykiskt, men något stöd för att hantera sitt trauma erbjöds hon aldrig. – Många känslor kommer först i efterhand, säger Carina Ohlsson. Inför den andra förlossningen var hon livrädd och fick hjälp från auroramottagningen. – Jag är väldigt nöjd med stödet jag fick nu, men är ganska säker på att jag hade hanterat min rädsla bättre om jag hade fått hjälp direkt efter den första förlossningen, Carina Ohlsson. Sara Berglund tycker att förlossningsvården borde vara likvärdig i hela landet. – Även om det inte går att förutse hur en förlossning kommer att bli skulle det kännas tryggt att veta vad man kan förvänta sig från vården, säger hon.

Reflektioner från föderskor

"Vi valde att föda i Varberg även andra gången eftersom vi hört att omföderskor helst inte ska stanna kvar på Östra. För min del kändes det kanske ännu viktigare att få landa på bb nu andra gången. När man har en liten till hemma är det skönt att vila ut och få lite egen tid med sin nya familjemedlem. Båda gångerna har personalen varit väldigt proffsiga och omtänksamma."

Zara Merinen Flysjö, 37 år,

mamma till Sol 2015 och Luna 2017, Varbergs sjukhus.

"Inför min senaste förlossning läste jag på massor och insåg att mycket görs på rutin vilket minskar utrymmet för kvinnorna att ta kommandot över sitt födande. Jag hyrde en förlossningspool som jag fick möjlighet att ha med mig på Östra. I vattnet blev jag lugn och kunde föda mitt barn utan medicinsk smärtlindring. Min upplevelse blev en helt annan för att jag var så påläst som jag var. Att stressa nyförlösta med tidig hemgång känns väldigt onödigt. Vissa vill gå hem tidigt, andra inte. Det borde jämna ut sig. Jag har inte fått information om psykisk ohälsa efter någon av mina förlossningar. Hade jag lyssnat på amningsråden som jag fått hade jag inte ammat något av mina barn, hur amningen fungerar är väldigt individuellt."

Tin-tin Liljeqvist, 32 år,

mamma till Lucas 2012, Elias 2014 och Gabriel 2016, Östra sjukhuset.

"Vi fick mycket stöttning från personalen både under förlossningen och på bb. Efter två dygn valde vi att åka hem, men upplevde att vi kunde stanna kvar så länge vi önskade. Innan vi lämnade bb fick jag information om att jag när som helst kan ringa till bb för amningshjälp. Personalen berättade också att vi skulle få mer information om förlossningsdepression vid vårt första besök på bvc."

Matilda Zelander, 25 år,

mamma till Freja 2017, Varbergs sjukhus.

"Jag var väldigt förlossningsrädd och fick därför möjlighet att besöka ett förlossningsrum två gånger innan tillsammans med min aurorabarnmorska. Vid födseln fick personalen mig att känna trygghet direkt. De lyssnade och hade läst mitt brev till dem innan. På bb blev vi kanske lite mer lämnade åt vårt öde. Eftersom det inte fanns tv på rummet valde vi att åka hem efter ett dygn. Bb-rummen skulle kunna vara lite mer ombonade och mysiga än ett vanligt sjukhusrum."

Ida Allansson, 32 år

mamma till Juno januari 2017, Östra sjukhuset.

ANNONS