Bo har fyra barn och är hemlös

"Hej Bosse, det är fullt. Du kan ringa igen vid 22 så kan vi se om någon inte dyker upp".

Det är sällan det går att få en sängplats på stadens härbärge. Istället kuskar Bo Thomas Fors runt hos vänner eller kör bilen varm och sover i den. Några nätter har han tillbringat på en parkbänk i Vasastan. Socialjouren som ska hjälpa till när det är kris har han slutat ringa.

– Varje gång man ringer jouren kräver de att det finns en ny utredning av ens bostadsbehov. Eftersom jag inte tillhör rätt målgrupp möts jag av ignorans.

Han har förståelse för att socialarbetarna måste följa regelverket.

– Deras samvete ligger i händerna på politikernas beslut. För en liten människa är hemlöshet en ständig kamp mot en betongkloss.

Träffar barnen regelbundet

Bo Thomas Fors har fyra barn i två kullar. När GP träffar honom i Stadsmissionens lokaler nedanför Stigbergstorget är de två yngsta barnen med.

– Mina barn är det viktigaste jag har och de påverkas inte särskilt mycket av min situation. Jag löser alltid så att jag kan träffa tjejerna en vecka i månaden, oftast hemma hos deras mamma som jag har god kontakt med. Mina två andra barn är vuxna.

De senaste två åren har varit ett trauma för Bo Thomas Fors. Samtidigt har han på senare tid börjat känna tacksamhet för vad han har gått igenom.

– I förlängningen har det inte bara varit negativt, det har varit utvecklande att få uppleva samhällets baksida. Jag har lärt mig empati och fått ett helt nytt perspektiv på vad det är för samhälle vi lever i, säger han.

Ekonomin inte längre ett problem

Innan hemlösheten hade Bo Thomas Fors aldrig kunnat föreställa sig att hamna i sin nuvarande situation.

– När jag skilde mig från barnens mamma 2009 hade jag ganska risig ekonomi. Jag prioriterade att åka och träffa tjejerna på helgerna i stället för att betala underhåll, vilket ledde till att jag hamnade hos Kronofogden.

Nu har han fått hjälp med skuldsanering och poängterar att ekonomi inte längre är ett bekymmer. Problemet är att det inte finns några bostäder.

– Ledande politiker här i Göteborg säger att de står för människors lika värde, men det finns inget intresse från politiskt håll att bygga bort bostadsbristen för då sjunker bostadsrätterna i värde. Man skiter helt enkelt i alla som inte har möjlighet att låna pengar till en egen bostad, säger han.

Missbruk som föds ur hopplösheten

Under åren som bostadslös har han träffat andra i samma situation som väljer att fly från verkligheten genom att supa och använda droger.

– När hela livet är hopplöst och man lever med en ständig oro för var man ska tillbringa natten är det lätt att hamna i eskapism och börja missbruka.

Bo Thomas Fors bistra uttryck förändras. Han berättar att han frågade sin socialsekreterare om han kunde få hjälp ifall han började med droger.

– Kom inte hit och hota oss med det, svarade hon då, säger han och skrattar.

Teatern och konsten

Trots att han själv fortfarande saknar tak över huvudet engagerar han sig i Stadsmissionens verksamhet för att stötta andra bostadslösa. Teatern och konsten tar allt större plats i hans liv.

– Vi är en grupp som kallar oss för De bostadslösa. När vi lyckas lösa den ekonomiska biten ska vi ha en fotoutställning i Stadsmissionens lokaler. Konsten är ett sätt för mig att bemöta och hantera den stela byråkratin.

Med hjälp från sin son, som är webbdesigner, har Bo Thomas Fors nu en egen hemsida med sin politiska och utmanande fotokonst.

– Jag har varit på den absoluta botten, men är övertygad om att mina år som hemlös i förlängningen kommer bli min styrka och kraft.

Kajsa Sjölander