– Sent i höstas fick vi veta att något skulle hända och några veckor före jul kom det definitiva beskedet om att barnsjuksköterskor skulle omplaceras, berättar en barnsjuksköterska som hört av sig till GP.
Målet var att bemanna upp de två vårdavdelningarna 324 och 325. De har dragits med stora problem sedan 2010 då en rad erfarna barnsjuksköterskor sade upp sig i protest. Det skapade svårfyllda luckor som man inte lyckats fylla helt sedan dess. Avdelningarna, som hanterar en stor andel av akutfallen på barnsjukhuset, har inte någon gång den senaste tiden kunnat hålla fullt öppet.
– Det har aldrig funnits folk till två avdelningar, säger barnsjuksköterskan.
Hon poängterar att ingen på sjukhuset har något emot att det blir fler slutenvårdsplatser.
– Alla förstår att det måste till. Men sättet man genomförde den här omorganisationen på var fel.
Vårdförbundets huvudskyddsombud, Marianne Andersson Steen, säger att läget uppstod eftersom verksamhetsområdet Barnmedicin hade gått back ekonomiskt.
– Man behövde tillsätta akuta åtgärder.
Eller som barnsjuksköterskan som GP pratat med uttrycker det:
– Eftersom det inte fanns pengar till att anställa fler, tog de folk inifrån organisationen, från specialistmottagningarna.
Hon arbetar själv på en av specialistmottagningarna och beskriver att många aktivt valt att arbeta just där, för att man uppskattar den formen av arbete, men också för att det inte innehåller lika mycket arbete på kvällar och helger.
– Många har ställt in sitt liv efter hur det ser ut där och har barn och familj att ta hänsyn till.
Vinterns omorganisation var tänkt att på ett bräde tillföra sex erfarna barnsjuksköterskor till avdelning 324 och 325.
– Kanske hade det kunnat gå. Här har många valt sitt yrke för att man vill göra gott. Om arbetsgivaren ber om hjälp löser det sig ofta. Men då måste det finnas ett visst mått av frivillighet och lite tid, säger barnsjuksköterskan GP pratat med.
Men tid fanns inte och de anställda upplevde inte något fritt val.
– De sa hela tiden "vi tvingar ingen" men det var inte så att någon hade något val. De hade kunnat ge någon liten morot, men det var ingenting. Och allt gick så snabbt.
Resultatet blev att flera barnsjuksköterskor satte hårt mot hårt och hotade med att säga upp sig om förändringen drevs igenom.
– Jag tror inte att ledningen tänkte att de verkligen skulle sluta, konstaterar Marianne Andersson Steen på Vårdförbundet.
I dag har fem av de sjuksköterskor som skulle flyttas lämnat barnsjukhuset. Mottagningarna har blivit av med personal samtidigt som avdelning 324/25 fortfarande dras med personalbrist. Så sent som i förra veckan var de fortfarande bara delvis öppna.
Marianne Andersson Steen beskriver att barnmedicin nu befinner sig i ett känsligt läge där man behöver rekrytera nytt samtidigt som det som hänt gör att många sjuksköterskor drar öronen åt sig.
– De vill ha garantier att de inte kommer att råka ut för samma sak.
Barnsjuksköterskan GP har pratat med tycker att SU:s värdegrund "För patienten, med patienten" klingar falskt i det här sammanhanget.
– Ledningen pratar mycket om hur vi ska vara det bästa barnsjukhuset. De befinner sig på ett helt annat plan än vi. Man kan inte vara bäst när människor med lång erfarenhet som egentligen vill jobba kvar säger upp sig på grund av hur saker sköts.
Hon beskriver ett stort missnöje bland personalen.
Ledningen för Barnmedicin, som delvis har bytts ut sedan vinterns omorganisation, bekräftar bilden av en tuff situation. Man står fast vid att förändringen var nödvändig, men konstaterar att ett väldigt pressat ekonomiskt läge gjorde att det skedde på ett olyckligt sätt.
Verksamhetschefen på Barnmedicin Lars Gelander tillträdde efter att den kritiserade omorganisationen drivits igenom.
– Även innan fanns ett rekryteringsbehov. Nu har det inte bara växt. Vi har också ett rykte som kanske inte är att man tänker wow precis.
I nuläget arbetar man också för att i efterhand reda ut vad det var som gjorde att de fem sjuksköterskorna valde att lämna – för att veta hur man ska undvika liknande tapp i framtiden.
Det har inte gått ledningen förbi att man befinner sig i en kraftig uppförsbacke både när det gäller tillit och attraktionsförmåga.
