Hallå, hur är läget?
– Det är fantastiskt bra faktiskt. Jag har precis kommit hem från Kanarieöarna så jag är lite brunare än de flesta just nu.
Vad har du för dig i helgen?
– Jag är i Stockholm till på söndag morgon. Då reser jag till Cannes där vi ska uppträda för Svenska Klubben med vår show.
Turnerar du mycket?
– Jag ska snart ut med Siw Malmkvist och Ann-Louise Hanson igen. Jag jobbar väldigt mycket och om folk fortfarande vill se mig, och om jag tycker att det är lika roligt, så fortsätter jag med det. Jag gillar inte att ligga på soffan.
Hur många kallar dig för Barbro?
– De flesta gör det. De som känner mig gör det för att de känner mig och de som inte gör det vill vara artiga tror jag. Jag är båda delarna och man får kalla mig vad man vill.
Vilka har varit dina förebilder genom karriären?
– Internationella favoriter har varit Ella Fitzgerald, Liza Minelli och Shirley MacLaine. I Sverige är det många. Bland annat Janne Malmsjö och Anita Lindblom eftersom jag är förtjust i dem som har bra texter.
Har du fortfarande några förebilder eller är du för rutinerad?
– Jag är alldeles för nyfiken för att bli för rutinerad. Visserligen så är jag så pass rutinerad att jag inte behöver bevisa något längre och jag känner mig trygg i mitt jobb.
Har du alltid varit det?
– Jag hade Simon Brehm som var min ryggrad när jag började i branschen. Det var tur att jag hade honom och han var som en pappa till mig. Det finns så många bra ungdomar i dag och jag hoppas att de behandlas med varsam hand och inte sågas vid fotknölarna. Sådant tar hårt på en ung artist.
Vad tänker du innan du ska gå på scenen i dag?
– Jag har fortfarande det där nervpirret när jag ska jobba och jag vill alltid göra det bästa varje gång jag är på scenen. Det är ett tufft jobb men när jag kliver ut på scenen är det ändå den tryggaste platsen i världen.
Biter kritik på dig idag?
– Ja det gör det, om det är konstruktivt. Är det bara negativt utan att ha letat efter något positivt kan jag inte ta det på allvar. Men jag har klarat mig väldigt bra genom åren.
Vad lyssnar du på helst när du är ensam hemma?
– Egentligen allt utom hårdrock och riktigt intensiv klassik musik. Det ska svänga om musiken och vara harmoniskt, som evergreens och vacker klassisk musik.
Vem är den största artisten genom tiderna?
– I Sverige har vi Janne Malmsjö som har haft en fantastisk karriär. Han har varit så bred i sin repertoar och han är bra på allt han gör. Monica Zetterlund är ett annat exempel på en fantastisk kvinna.
Har du haft några jobb utanför underhållningsindustrin?
– Nej, det kan jag inte säga.
Önskar du att du hade testat något annat?
– Nej, jag har haft det alldeles för bra för att önska mig något annat. Hade jag inte blivit artist hade jag jobbat med människor. Kanske på en vårdcentral.
Vad har du för relation till Göteborg?
– Det är mitt andra hem. Jag fick göra så många härliga föreställningar på Trädgår’n varje år och jag gjorde även Annie get your gun inför 12 000 på Scandinavium kväll efter kväll. Vi skulle ha gjort sex föreställningar men till slut blev det tolv. Sen har ni världens goaste räkmackor.
Vad kan Göteborg erbjuda dig som ingen annan stad kan?
– Ni har så härlig humor. Vet du till exempel varför ankorna simmar på rad här i Göteborg?
Ingen aning,
– Det är ankring förbjuden. En typisk göteborgare. Sen har ni så bra artister och arrangörer här så det har blivit mitt andra hem. Det vet alla.
Hur är det med datorkunskaperna? Brukar du googla dig själv?
– Det är inte min starkaste sida men jag är på väg. Det där med att googla och Facebook är inte min grej än. Men det kommer nog. Ska jag kunna ha kontakt med barnbarn och annat i dag så måste jag lära mig det.
Det står på Wikipedia att du skrev autografer till Beatles?
– Ja, det var 1963 i programmet Drop-In.
Tror du att de har kvar den?
– Ha ha! Nej du, det tror jag inte. 14 dagar senare var de så stora att de kunde glömma att det ens hade hänt.
Hur viktigt är kreativitet i ditt jobb?
– Jag har haft så många olika och spännande jobb att det aldrig blir nog av det. Exempelvis så trodde jag inte att jag behövde lära mer låtar eftersom jag hållit på så länge men så dök Plura och Petter upp. Då blev jag ju tvungen att lära mig en massa nytt. Pluras låt var överkomlig men Petters var svår. Det finns ju ingen logik i det. "Hiphop som Adam den lille, du ser en mille göra guld av min pille. Rocka plattor som Ville, ett tolvhundra snille. Med Petter på micen, ey vilken kille."
Oj. Den sitter ju.
– Javisst. Och det var verkligen jätteroligt att få göra den.
Berätta om Så mycket bättre?
– Det mest gripande var att göra Pluras låt om när hans mamma gick bort. Det påminde mig själv om när min mamma gick bort. Låten är så fin och det var speciellt.
Hur blöt var kvällen när du stod på näsan?
– Nej, gud nej. Vi jobbade från klockan sju varje morgon till tolv på natten. Det fanns inga blöta kvällar för vi hade inte tid till det och jag hade inte druckit en droppe den kvällen. Jag skulle bara hämta några öl till killarna i bandet men snubblade på en sladd och hann inte ta emot mig. Det var ett murat golv och jag hörde hur det krasade när näsan träffade marken. Jag svimmade aldrig men jag minns inte vad som hände där efter. De har berättat för mig att det första jag sa var att killarna måste få sina öl.
Om du får välja en sak från din karriär som du alltid kommer att minnas, vad skulle det vara?
– Det går inte att välja en sak.
Det var det jag var rädd för.
– Så mycket bättre var fantastiskt men hur ska man ställa det mot när jag skulle få åka till Stockholm med tåg för första gången för att träffa Simon Brehm? Eller den specialskrivna showen som Lars Forsell skrev till mig. Jag måste också nämna Annie get your gun inför ett utsålt Scandinavium. Det går inte att beskriva hur det känns.
Den här Caffären, vad är det?
– Det är ett café där allt är hembakat. Mitt äldsta barnbarn driver det och vi har också världens goaste räkmackor, precis som i Göteborg.
Är du duktig på att laga mat?
– Jag har tre barn och fasen vore det om man som mamma inte kan laga mat. Det har blivit mycket matlagning i mitt liv och jag är speciellt glad i såser.
Hur ofta är du hemma i Järvsö?
– Så ofta jag kan. Det räcker att jag har två dagar ledigt så åker jag upp.
Vad betyder det för dig?
– Det är trygghet precis som jag tror att det är för alla att komma hem dit man har sina rötter. Man känner igen dofter, naturen och husen. Man blir lugn helt enkelt.
Stämmer det att du är en obotlig tidsoptimist?
– Nja, var har du fått det ifrån? Saken är den att jag är blyg ute bland folk. Om jag är själv så kommer jag gärna i sista sekunden och gömmer mig bakom min keps. Därför kan jag ibland vara i sista sekunden till tåg och flyg.
Så du har inte kommit för sent till något viktigt?
– Nej. Peppar, peppar. Och bättre och bättre blir jag på att hålla tider. Man ser ju likadan ut som för 20 år sedan men det tar lite längre tid.
Trodde du att du fortfarande skulle vara i rampljuset för tio år sedan?
– Nej, jag trodde jag skulle tillbaka till plugget redan på 60-talet och för ungefär tre år sedan tänkte jag att jag skulle ta det lite lugnare. Sen kom Så mycket bättre.
Vad gör Lill-Babs om tio år?
– Då har jag slutat i alla fall. Jag har lärt mig datorn och kan mejla med dig och hänga på Facebook med mina barnbarn. Får jag fortfarande vara frisk så spelar jag golf och njuter av andra artister. Jag tror att jag försöker lära mig att vara ledig.
