Mehdi Seyyed har inte pratat med media under de 14 år han ska ha varit i Bandidos toppskikt. Men nu gör han ett undantag. Anledningen – hans nyutkomna roman "Mammas son Banditen", en bok där handlingen har inspirerats av hans egna liv.
Som 23-åring dömdes Mehdi Seyyed till sina första fängelsestraff - drygt två år för bland annat misshandel, olaga frihetsberövande, försök till olaga tvång och vapenbrott. Under sina 41 år har han byggt upp ett tämligen innehållsrikt brottsregister och dömts till totalt över 14 års fängelse. Bland annat för att ha misshandlat en medlem i undergruppen X-team, för att ha utpressat ett krögarpar som fick fly landet och för att ha legat bakom bilbomber som exploderade på Vasaplatsen och Hisingen i Göteborg 2006.
– Jag har varit en buse. Jag har varit våldsam av mig. Det har jag varit. Men jag har alltid jobbat, haft arbete. Det har inte varit så att jag har försörjt mig på kriminalitet.
Så du har inte tjänat pengar på exempelvis utpressning, som du även dömts för?
– Det heter utpressning men det är i själva verket något annat.
Beskyddarverksamhet?
(Tystnad).
Mehdi Seyyed var med och grundade Göteborgs första Bandidos-avdelning år 2002.
– Först kommer min familj, sedan klubben. Jag älskar klubben jag har snart varit med i 15 år. Jag kommer aldrig lämna klubben. Jag kommer köra min motorcykel, umgås med mina bröder. De betyder allt för mig, säger Seyyed.
Under många år figurerade han som president för en av Göteborgsavdelningarna, en position som han enligt uppgifter från Länskriminalpolisen i Göteborg återtog när han muckade från Kumlas högsäkerhetsfängelse. Sommaren 2014 utnämndes han också till Sergeant at arms på europanivå, något Sven Lindgren, mc-gängsexpert på Göteborgspolisen, då bekräftade. Det är en roll som innebär att han ansvarar för europaklubbens säkerhets- och vapenfrågor.
Själv vill Seyyed inte kommentera sin roll i Bandidos eller myndigheternas syn på dem som ett av världens största kriminella mc-gäng.
– Jag vill inte prata om klubben. Jag är medlem i klubben det är bara det. Mer har jag inte att säga.
– Jag är en vanlig medlem i klubben.
Förnekar du att du är Sergeant at arms?
– Jag förnekar inget. Jag ser mig inte som högre än andra.
Är alla lika mycket värda inom Bandidos?
– Ja.
Men i polisens rapport från 2015 om den organiserade brottsligheten i Sverige framkommer en helt annan bild - att Bandidos är en oerhört toppstyrd klubb. Prövomedlemmar tvingas begå brott i klubbens namn. De får även utföra "skitgörat" som att skura toaletter. Lyder man inte order kan man straffas med våld. Från att ha varit småbrottslingar förvandlas de till yrkeskriminella och anses gjort sig förtjänta av att ta på sig den efterlängtade västen.
– Det är en mc-klubb, inget mer än en mc-klubb, kommenterar Seyyed.
Polisen påstår också att Bandidos sysslar med organiserad brottslighet som bland annat utpressning, vapenbrott och narkotikahandel. I polisens rapport från 2015 om organiserad brottslighet i Sverige skriver man: "De största kriminella organisationerna i Sverige är mc-gängen Hells Angels MC och Bandidos MC."
Ur polisens rapport:
"Brottsligheten som medlemmarna i HAMC (Hells Angels MC) och BMC (Bandidos MC) kan delas in i tre typer, konfliktrelaterad brottslighet, brottslighet styrd av lokal avdelning och individuell brottslighet. Den konfliktrelaterade brottsligheten, består främst av våldsbrott såsom exempelvis misshandel, mord och allmänfarlig ödeläggelse. BMC är det kriminella mc- gäng vars medlemmar traditionellt sett varit mest synligt brottsaktiva i Sverige. Varumärkesrelaterad brottslighet är brottslighet där varumärket används i brottsligheten och klubben har en central betydelse och styr brottsligheten. Detta gäller utpressning och beskyddarverksamhet. Det är vanligt, eftersom det är hierarkiska organisationer, att brott läggs ut som uppdrag till individer längre ner i hierarkin."
Seyyed vill inte kommentera polisens syn på Bandidos. Eller hans egen roll i organisationen:
– Jag vill bara säga en sak om klubben. Det är en mc-klubb. Jag är medlem i en mc-klubb. Sedan vad jag gör som Mehdi Seyyed har inget med min klubb att göra. Det är samma sak om någon annan av våra medlemmar gör något. Det har inget med oss att göra. Det har han gjort själv, säger Mehdi Seyyed och jämför med att det finns exempel där poliser, journalister och läkare begått brott. Men bara för det är inte alla i dessa yrkeskårer kriminella.
– Du kan inte dra alla över samma kant bara för att vissa gör det. Jag vet att samhället har en annan syn. Men vi ser klubben som en mc-klubb. Intresset är motorcyklar. Det är vänskap. Det är det som det går ut på.
I sin bok försöker Mehdi Seyyed berätta vad det är som gör att man väljer att ta till våld och ge sig på andra människor.
– Det folk inte förstår är att man inte ger sig på någon oskyldig. Personerna som blir drabbade har orsakat något som gjort så att de blivit drabbade eller så att folk har använt våld mot dem. En vanlig Svensson som lever ett vanligt liv - varför ska man ge sig på dem?
Vem bestämmer vem som förtjänar det?
– Du skapar inte en konflikt med en person som du aldrig har träffat. Det måste finnas något som har orsakat den här konflikten mellan två personer. Det kan vara olika saker. Det kan vara pengar, det kan vara heder. Det kan vara en skitgrej, det kan vara något allvarligt. Det kan vara en liten sak som växer fram så att det blir allvarligt, säger Mehdi Seyyed och fortsätter:
– Jag kan säga så här. Jag har aldrig i hela mitt liv gett mig på en oskyldig människa. Mitt samvete är rent. Jag har inget dåligt samvete. Jag har bara gett mig på människor som försökt skada mig.
Finns inga andra vägar än våld?
– Det finns det säkert men det är från person till person. Jag skulle aldrig vända mig till polisen.
Varför?
– Det är inte min sak, säger han och berättar att han har en bild av polisen som skiljer sig från resten av allmänheten.
Trots allt som Mehdi Seyyed gjort ångrar han inget av det.
– Trots all skit, helvete, svårigheter och sådant. Jag ångrar ingenting, säger Mehdi Seyyed men ändrar sig sedan.
Det är en sak han ångrar. När han satt häktad i april 2008 dog hans mamma - han var inte där när hon somnade in. Han fick aldrig möjlighet att ta farväl.
– Det gör ont.
Men utöver detta ångrar han inte det onda han orsakat andra människor. Det innefattar utpressning av krögarfamiljen Garakoei. I början av 2000-talet hade paret en restaurang på Hisingen. Då ska medlemmar ur Bandidos enligt domstolens uppfattning ha utpressat krögarna genom att ta betalt för så kallat beskydd. Enligt domen mot Seyyed ska familjen Garakoeis liv ha förvandlats till en verklighet av utpressning, bilbränder och dödshot. Paret tvingades fly landet och lever i dag med skyddad identitet på grund av hotet mot dem. 2005 berättade krögaren själv om sin syn på händelserna i en debattartikel hos Expressen.
Trots det anser Seyyed att han fått betala tillbaka till samhället för det han gjort.
– Jag har avtjänat mina straff. Jag har blivit straffad. Men jag ångrar inget. Jag har inte gett mig på någon oskyldig.
Vem bestämmer vem som är oskyldig?
– Det är en bra fråga. Jag har inget svar på det.
Familjen Garakoei?
– Nej, jag har ingen kommentar.
De fick fly landet?
– Jag har ingen kommentar på det. Jag säger inget så är inget sagt från mitt håll. Men som sagt jag ångrar ingenting. Jag har aldrig gett mig på en oskyldig människa.
2006 utnämndes paret Garakoei till Årets svensk för att "det stora mod och civilkurage de visat när de stått upp mot den organiserade brottsligheten".
I dag bor paret under dold identitet i ett annat land.
Mehdi Seyyed har en son som snart ska fylla 11 år. Seyyed har suttit inne mer än halva sonens liv.
– Det är lite jobbigt men det är därför jag gör mitt bästa nu att sköta mig och tänka två gånger på allt jag gör. Det gjorde jag inte förut, jag tänkte inte två gånger, säger han och fortsätter:
– Men jag är fortfarande samma Mehdi. Jag har fortfarande samma principer och samma syn på vissa saker.
Vad gör du om din son väljer samma väg som du?
– Jag tänker på det varje dag. Jag vet fortfarande inte. Jag vet inte hur jag ska reagera. Den dagen min son skulle stöka till det... Jag vet inte vad jag skulle göra. Jag försöker uppfostra honom så mycket det går, både jag och hans mor. Men vad ska jag säga till honom?
Seyyed är tyst en lång stund.
– Det är klart att jag inte vill att min son... Jag menar. Jag är 41 år. Av mitt vuxna liv har jag tillbringat nästan halva bakom galler. Det vill jag inte ha för min son. Det vill väl ingen pappa. Det vill jag inte. Alla vill det bästa för sina barn.
Idén om att skriva en bok fick Seyyed år 2008 när han satt i häktet på Skånegatan i Göteborg. Han var misstänkt för att ha misshandlat en medlem i X-team. Dessutom pågick en utredningen rörande hans inblandning i de två bilbomber som exploderade två år tidigare.
Seyyed berättar att han förstod att han denna gång skulle åka dit på ett längre straff. Därför ville han göra något vettigt med sin tid och började studera svenska.
– Jag fick en bok av min lärare - "Roms portar". Författaren hade tagit Caesars liv och gjort roman av det. Jag tänket att jag kan göra likadant, skriva en roman men ta lite av mitt liv i den.
Under de 17 månader som han satt häktad planerade han boken. Och när han sedan placerades i superbunkern Kumla tog skrivandet fart.
– Jag hade inte tillgång till någon dator så jag började skriva på papper. Jag skrev hela boken på papper först, jag har skrivit över 7000 sidor.
Medförfattare till boken är hans advokat Arash Raoufi.
– Eftersom jag satt med restriktioner på bunkern var den enda kontakten jag hade med omvärlden med min advokat och de här fyra samtalen jag hade i veckan till min fru och det var bevakade samtal. Jag visste från början att jag behövde hjälp med boken, att jag inte kunde utföra den själv. En dag bollade jag lite med honom och det blev som det blev.
Efter sju års arbete är boken klar. "Mammas son Banditen" beskrivs som "en brutal roman om kriminalitet i dagens Sverige".
Den större delen av boken ägnas åt Mehdi Seyyeds uppväxt och flykten från Iran.
Han berättar att han vill förmedla hur det kan vara för en familj att lämna sitt hemland. Och hur det är när en av sönerna drar sig åt en kriminell livsstil. Att leva som kriminell har varit ett aktivt val av Seyyed.
– Jag har hört massa folk som skyller på andra varför de har blivit så de har blivit, säger han och fortsätter.
– Jag skyller inte på samhället, jag skyller inte på mina föräldrar. Jag skyller inte på någon.
En del av de brott Seyyed begått och dömts för finns med i boken, men händelserna och karaktärerna är delvis förändrade.
– Hur mycket som är verkliga händelser ska vi inte gå in på. Det är fortfarande en roman. Men händelserna som jag beskriver och saker och ting som händer i boken har jag försökt hålla så nära verkligheten som möjligt.
Just denna bok har Mehdi Seyyed tillägnat sin mamma.
– Det är det som det hela går ut på. Du kan vara värstingen men du är fortfarande sonen. Du kan aldrig sluta älska ditt barn. Du frågade om min son. Det spelar ingen roll vad han gör. Jag kommer aldrig att sluta älska honom.
