För 79 år sedan, natten mellan 9:e och 10:e november, attackerades 7 500 judiska butiker och en mycket stor mängd synagogor förstördes och brändes i det upptrappade nazistiska våldet mot den judiska minoriteten i Tyskland.
Många tyska judar skadades och dog. Årsdagen uppmärksammas bland annat på torsdagskvällen med ett fackeltåg från Götaplatsen till Gustav Adolfs torg.
– Det var startskottet till en intensifierad fas av den systematiska fysiska förföljelsen av judar, konstaterar Cordelia Hess.
Hon är professor i historia vid universitetet i Greifswald i Tyskland och leder ett projekt vid Göteborgs universitet om den historiska antisemitismen i Sverige.
Förskönande uttryck
– Kristallnatten är det förskönande propagandauttrycket som nazisterna myntade för förföljelserna. Många forskare i andra länder pratar i dag hellre om Pogromnatten eller Novemberpogromen.
Det som var en nazistisk orkestrerad attack presenterades som ett spontant upplopp.
– Man iscensatte det som att den folkliga ilskan kokade över, men det var organiserat centralt och utfördes på många platser i Tyskland.
Vägen mot Förintelsen – Shoah – hade tagit ytterligare ett definitivt steg. Nürnberglagarna några år tidigare hade skapat en förutsättningdär den judiska befolkningen förlorade många rättigheter.
Utbredd antisemitism
Men vad har då denna händelse i Tyskland för många decennier sedan med dagens samhälle att göra? Cordelia Hess konstaterar att antisemitismen frodas i såväl högerpopulistiska och nynazistiska miljöer som till exempel de jihadistiska grupper som sympatiserar med terrorsekten IS. Samt även hos helt vanliga svenskar.
– Hos både högerpopulister och nynazister är det mest framträdande nog konspirationsteorier av olika slag. Det handlar alltså om en föreställning att till exempel media och finansväsendet skulle kontrolleras av judar – att judar har för mycket makt.
Lång historia
Detta antisemitiska tankegods som är spritt i Sverige och Europa var knappast något som nazisterna uppfann.
– I Europa finns antisemitismen som en konstant sedan kristendomen, och delvis innan dess. Tar vi svensk historia kan vi se hur till exempel Heliga Birgitta under medeltiden använder negativa referenser till judar i sina Uppenbarelser.
– Den specifikt svenska antisemitismen var i århundraden – till skillnad mot kontinenten – en antisemitism utan objekt, man hade ingen judisk minoritet förrän 1700-talet.
Sågs som främlingar
När Sverige sedan fick en judisk minoritet projicerades den konstruerade nidbilden på de faktiska personerna. Återkommande i svenska samhällsdebatter var en syn på desvenska judarna som ett främmande element som hotade svenska värderingar. Man kan se en parallell i synen på de migranter med muslimsk bakgrund som flytt från Mellanöstern de senaste åren.
Cordelia Hess inskärper att antisemitism inte är ett problem som ligger i det förflutna.
– Det finns en fara i att man i Sverige och andra länder i Västeuropa har vant sig vid att inte längre uppfatta judar som en hotad grupp. Antisemitismen påtalas inte tillräckligt i Sverige och när den gör det anses den vara ett problem som kommer från muslimska invandrare.
– Man har underskattat antisemitismens många former under ganska lång tid i Sverige.
Levande historia
Cordelia Hess nämner Forum för levande historia som ett projekt som försökt upplysa i frågan. I Tyskland har man gräsrotsrörelser som vårdar minnet av offren för nazismen.
– Det handlar om att hålla minnet levande genom att hitta aspeker i historien som har något med en själv att göra. Att föra in historien i våra egna liv.
