Sämre utsikter. "Jag kan inte rå för det jag har varit med om – och det kan verkligen inte mina barn – men vi har inte samma valmöjligheter. Och det skulle jag vilja att man lyfte på något sätt", säger Annika. 
Sämre utsikter. "Jag kan inte rå för det jag har varit med om – och det kan verkligen inte mina barn – men vi har inte samma valmöjligheter. Och det skulle jag vilja att man lyfte på något sätt", säger Annika. 

Annika har gömt sig halva livet

ANNONS
|

Annika är strax över 30 år gammal och har levt med skyddade personuppgifter i mer än halva sitt liv. Från början handlade det om att skydda sig från sin mamma sambo som då hade våldtagit och misshandlat henne under flera års tid. Några år senare förstärktes skyddet på grund av pappan till hennes två döttrar – en man som är dömd för mord. Och så sent som 2015 ville Skatteverket att hon skulle höja sin sekretess ytterligare.

– Då inkom ett hot som de inte vet vem det är som ligger bakom. Om det är min mammas man, någon av deras vänner, mitt ex eller några av hans vänner får jag inte veta, säger hon.

ANNONS

Men konsekvenserna av skyddet präglar även hennes liv på ett mer vardagligt plan. Hon menar att hon inte kan ta del av samma rättigheter som andra. Att äga en bil eller starta företag är uteslutet. Och om hon till exempel vill skaffa mobilabonnemang eller internet är hon hänvisad till ett fåtal operatörer.

– Telia är statligt ägt och har en sekretesspolicy som de är tvingade till enligt lag. Men alla andra billigare operatörer nekar oss totalt. Det är sådana saker som jag blir så jädra arg över.

Svårt att få jobb

Även arbetsmarknaden beskriver hon som begränsad. I dag är hon arbetslös och får försörjningsstöd trots att hon har både utbildning och erfarenhet. I princip kan hon bara söka jobb på större företag och verksamheter.

– När jag söker måste jag enligt lag säga att jag har skyddade personuppgifter för det innebär en arbetsrisk för övriga kollegor. Ett litet företag anställer inte mig. Så fort jag säger att jag har skyddade personuppgifter så backar de.

Efter att ha spenderat ett flertal perioder på olika kvinnojourer har hon också märkt av hur konsekvenserna av systemet drabbar de utlandsfödda kvinnor hon träffat där ännu hårdare.

– De kan inte de svenska reglerna och vet inte vad de ska göra. Jag är svensk och kan sitta och läsa lagboken – de har inte den möjligheten som jag har. Det gör mig också förbannad. Jag skulle vilja se något liknande som Refugees welcome för de här kvinnorna. De är de mest utsatta i hela Sverige enligt mig, men de får ingen rättslig hjälp.

ANNONS

"Har gjort mig till den jag är"

Att leva med skyddade personuppgifter under lång tid har präglat henne som person. Hon menar att hon inte tycker att det känns orättvist.

– Nej, det jag har varit med om har gjort mig till den jag är. Det är jag tacksam för. Jag har mycket skinn på näsan och har lärt mig ta många fighter. Det är lagarna kring hur det sköts som behöver ändras. Jag kan inte rå för att det finns några skitstövlar som vill mig illa. Jag måste kunna luta mig tillbaka på Sverige och regeringen och att de ska skydda mig som de ska. Men det skyddet finns inte.

Du är ändå relativt ung – kan du se någon ljusning längre fram?

– Jag har aldrig ens tänkt så. Jag borde bara vara tacksam mot svenska staten som har gömt undan oss. Men jag är inte det – jag är uppgiven. Jag har inte ens funderat på en möjlig lösning. Den är större än vad jag som människa kan greppa. Men om vi fortfarande lever såhär när mina barn fyller 18 kommer vi att flytta från Sverige.

Fotnot: Annika heter egentligen något annat.

ANNONS