Polisen har lagt ner åtskilliga miljoner, och tvingats avstå annat viktigt arbete, i viljan att lösa just detta enda prestigeärende.
Idag åtalas åtta unga män, anklagade för inblandning i vansinnesskjutningen mot Vår Krog & Bar, den 18 mars i fjol. Den slutade i ett dubbelmord och åtta mer eller mindre svårt skadade offer.
Alla de misstänkta nekar – ingen är ännu dömd.
Det handlar dock inte bara om vem som gjort vad – och varför – utan ytterst om en sargad stadsdels framtid, om möjligheten att befria Biskopsgården från grov organiserad brottslighet, om människors rättigheter i kvarter där våld är vardag.
Regionpolischef Klas Friberg skriver i dag på GP Debatt. Han tackar invånarna för deras samarbetsvilja, deras tips, deras engagemang.
"Tillsammans har vi fått bort såväl mördare som vapen från våra gator och torg", konstaterar han.
Detta kan endast tolkas på ett sätt:
Den vanlige medborgaren har trots alla hotbilder rest sig, den vanlige medborgaren har vågat berätta.
Många modiga ska ha bidragit med pusselbitar, stora eller små.
De har hört eller sett saker, detaljer som vävts ihop inom ramen för den förundersökning som kammaråklagarna Johan Udén, Ulrika Åberg och Niklas Högdén vid lunchtid presenterar.
Som brukligt i dessa kretsar kommer målet förstås att avgöras via bärigheten i den tekniska bevisningen – dna-spår, mobilpositionering, spaningsbilder, telefon- och rumsavlyssning.
Om folk är beredda att vittna blir det emellertid betydligt lättare för åklagarna och mer bekymmersamt för advokaterna.
Merparten av de som sitter häktade tillhör, enligt polisen, ett kriminellt gäng från Norra Biskopsgården och Länsmansgården.
Dådet på och utanför restaurangen på Vårväderstorget förmodas vara en hämnd för ett annat dubbelmord, det på Väderilsgatan i september 2013.
Vendettorna har pågått sedan åtminstone 2011 – men har aldrig tidigare varit så nära ett mer bestående avbrott.
En gång i tiden var de alla vänner, gick i skolan ihop, spelade fotboll i samma klubb, den ene var ihop med den andres syster, föräldrarna umgicks.
Någonting kom emellan.
Till en början kanske inte så mycket mer än små förödmjukelser, förolämpningar, munhuggning mellan grabbar.
Det accelererade i slagsmål och utmynnade därefter i inflammerade dispyter av typen "vem äger torget", "vem äger gathörnen" och "vem äger källarförråden, pann- och cykelrummen".
Det växte till "vem äger pistolerna och gevären" och "vem äger narkotikaförsäljningen".
Om några månader skulle svaret på frågan "vem äger Biskopsgården" kunna vara – de boende, det återupprättade civilsamhället.
