”Påtalar för x att han får dricka öl på sitt rum och inte i offentligt tv-rum. X blir väldigt arg och lägger ölen in sin ficka och hotar med att ta upp en kniv ur sin ficka och sticka/skära/ta livet av oss med."
Händelsen är en av 25 incidenter som rapporteras sedan boendet – som vänder sig till missbrukare som är äldre än 50 år – startade 2015. Hälften av dem handlar just om hot och våld mot personalen.
LÄS OCKSÅ:”Huset som gud glömde”
Man kan tycka att det är en vansinnig idé att låta missbrukare supa fritt på hemmet, att det inte är den minsta hjälp utan tvärtom uppmuntrar till fortsatt missbruk. Jag vet – inte minst för att det är den vanligaste reaktionen vi fått efter det att vi berättade om arbetsmiljön på boendet på gp.se under onsdagen.
Ett annat sätt att jobba
I vart fall innebar det ett ganska stort avsteg från det traditionella sättet att tackla missbruksproblematiken när det första boendet av det här slaget startade i Bergsjön för närmare 15 år sedan. Alternativen för en äldre missbrukare brukar, något hårdraget, vara att se till att bli nykter för att platsa på ett vanligt boende – eller klara sig på egen hand.
Här bygger tanken i stället på att ge äldre missbrukare en så värdig tillvaro som möjligt. Det är tillåtet att dricka, så länge man håller sig i sin lägenhet.
Det är kanske fel att påstå att Bergsjöhöjd blivit en total succé – det förekommer incidenter även där – men konceptet har i alla fall blivit såpass framgångsrikt att andra kommuner tagit efter. Det var med inspiration från Bergsjön som Malmö startade sitt första äldreboende för missbrukare 2004 och sedan dess har bland andra Örebro och Uppsala följt med.
Bättre än alternativet
Och på de flesta håll är man nöjd med hur det har fungerat. Visst händer det saker – men alternativet ses som sämre. För utan ett speciellt boende där de tillåts fortsätta med sitt missbruk hade många sannolikt varit hänvisade till ett fortsatt liv på gatan och en för tidig död.
Men mellan god vilja och verkligheten kan steget vara långt – och tillvaron tycks inte särskilt värdig på boendet i Kallebäck, varken för personalen eller de boende.
Här bor 72 personer, varav 10 betecknas som "utåtagerande" – ja, alltså stökiga eller potentiellt våldsamma.
En vanlig natt har två till fyra undersköterskor ansvaret för vart och ett av de tre våningsplanen. Undersköterskor som ska se till att folk lämnar ett rum när den som bor där tycker att festen är slut, medan andra vill supa vidare. Eller lugna ned personer som får raseriutbrott av svårbegriplig anledning.
Det ska de göra utan direktlinje till polis eller vakter – och med en ledning som efter 25 incidentrapporter och sex avhopp på en månad inte ens är medveten om att det finns problem.
Social resursnämnds ordförande Marina Johansson (S) bör nog göra verklighet av sina ambitioner att gå till botten med den här historien. För personalen, de boende – och för att man ska kunna motivera den här typen av inrättningar.
