Flera ledamöter talade om att de hade känslan att de stått i talarstolen tidigare och sagt samma sak. Jo, tack. Den här gången handlade det om huruvida stadsledningskontoret tillräckligt noga besvarat ett antal frågor som ställts gällande förfrågningsunderlaget. Men i själva verket handlade det minst lika mycket om en djup och ideologisk klyfta, där vi än en gång fick höra argument för eller emot införandet av reformen.
Att LOV i hemtjänsten ska införas beslutade kommunfullmäktige i juni 2015. Drygt två år har alltså gått sedan dess – och LOV är ännu inte infört, även om gårdagens fullmäktigemöte enades om att förfrågningsunderlaget är okej.
Nu beror inte det på att Göteborg håller på att ge sig på något som ingen tidigare klarat av. Tvärtom. Över hälften av landets kommuner har infört LOV i hemtjänsten sedan möjligheten infördes 2009. Det finns alltså gott om exempel att titta på.
Hetsig debatt
Debatten på fullmäktigemötet den 11 juni 2015 var utan konkurrens mandatperiodens mest stormiga. Vid ett par tillfällen tvingades ordföranden att gå in och be ledamöterna att lugna ned sig. Faktiskt begärde till och med enskilda ledamöter ordet enbart för att be andra att hyfsa tonen.
Fullmäktiges även i vanliga fall mest flitige debattör Daniel Bernmar hann knappt sätta sig innan han var uppe i talarstolen igen. I hans ögon är LOV "ett beställningsjobb från riskkapitalister och andra företag för att de ska kunna suga ut våra gemensamma skattemedel."
Alliansen ser LOV som en valfrihetsfråga: de äldre som vill ska kunna välja en annan utförare än kommunen.
De rödgröna – och framförallt Vänstern – ser många anledningar att avstå från att införa den valfriheten. De menar att kvaliteten blir sämre. Att det blir dyrare. Att arbetsvillkoren för personalen försämras. Att äldre ändå inte klarar av att orientera sig i listan av utförare. Att fler utförare betyder fler körda mil och därmed ökade utsläpp. Och så vidare.
Fullmäktige röstade ändå – med minsta tänkbara marginal – för att LOV skulle införas. Och sedan dess har det rödgröna minoritetsstyret gjort allt för att stoppa införandet. I 2017 års budget försökte skrev man rakt ut att man ville stoppa det – så att fullmäktige än en gång tvingades votera i frågan.
I 2018 års budget, som antogs i somras, hade man helt enkelt plockat budgetposten för att införa reformen – vilket tvingade fram en ny votering, där fullmäktige för tredje gången slog fast att man ville att LOV skulle införas.
Att mer privat omsorg
Och nu ville man alltså få stadsledningskontoret att utreda vissa detaljer vidare ett varv till. Detta har gjort de borgerliga partierna allt mer irriterade. Som de ser det obstruerar de rödgröna och visar en bristande respekt för demokratiskt fattade beslut.
Under de senaste decennierna har allt mer kommunal verksamhet lagts ut på entreprenad. Enligt siffror från Sveriges kommuner och landsting, SKL, köpte svenska kommuner 2015 tjänster av privata utförare för totalt 88 miljarder kronor. Omsorg för äldre och funktionshindrade är en av de största enskilda posterna – det handlar om 32 miljarder kronor 2015. En summa som fördubblats på tio år.
Det här är en utveckling som rödgröna politiker – framförallt vänsterpartister – är starkt emot. Både i Göteborgs kommun och i hela landet.
Så när Daniel Bernmar med alla till buds stående medel försöker hindra införandet av LOV gör han kanske inget annat än att driva sin politik ända in i kaklet, för att låna en sliten sportklyscha som Moderaternas troliga nya partiledare nyligen dammade av.
Obstruktion eller ej. Fördröjningen har skapat osäkerhet bland utförare som undrar om det är värt besväret att etablera sig i Göteborg. Inte minst som valet närmar sig. Då kan det räcka med att fullmäktiges sammansättning flyttas ett mandat åt vänster för att LOV ska rivas upp igen.
