Satt här, på samma stol, och skrev en analys även den 2 november i fjol. Då hade två unga bröder precis brutalt mördats på en innergård på Briljantgatan. Temat för artikeln var "inte oväntat att det hände i Tynnered". Det är sju och en halv månad sedan. Överraskningen nu är ännu mindre.
Sex offer - hittills
Alltmedan polisen lyckats jobba fram ett visst lugn i andra stadsdelar, så känns västerort extremt ostabilt.
Sedan 2013 har sex unga män skjutits ihjäl i strider som av allt att döma handlar om rätten till narkotikaförsäljning i området.
Vad värre är, det tycks ha accelererat över tid. 22 skottlossningar och tre döda i fjol i Frölunda / Tynnered. Fyra skottlossningar och två döda hittills i år.
Det tände i september
Våldet tillfördes lättantändlig brasved den 3 september 2016. En 33-årig man blev mer eller mindre avrättad i sin bil på Näverlursgatan, och när en så kallad gängledare faller ifrån skapar det alltid nervositet och ofta hämndaktioner. Det är det vi ser nu.
Natten till igår var offret en av hans kompisar. Och det behövs ingen doktorsexamen för att räkna ut att ytterligare vedergällningar antagligen planeras. De sex morden är djupt inflätade i varandra, de hänger ihop, det är ungefär samma individer som är och varit inblandade.
Avgörande bevis saknas
Polisen har koll på persongalleriet, men för att nå fram till åtal och rättegång saknas ofta vitala pusselbitar såsom vittnesmål från unga män som har inside-information och som själva deltagit i utkanterna. Ett hårdare arbete inom avhopparverksamheten hade kunnat ge utdelning.
Jag tränade under tidigt 80-tal ett femtontal killar i basket. De bodde på Rubin-, Smaragd- och Turkosgatorna och merparten gick i Vättnedalsskolan.
Ett par av dem driver idag restauranger, någon sysslar med reklam, en uppträdde sedermera i Melodifestivalen och den bäste av dem växte ut till en allsvensk fotbollsmålvakt.
Det var driftiga grabbar, långt från kriminalitet.
Vad hände på vägen?
Någonstans på vägen förändrades dock Tynnered. Någonstans på vägen förvandlades vitt till svart. Någonstans på vägen gav föräldrarna, skolan, socialtjänsten, stadsdelsnämnden, bostadsbolagen och närpolisen plötsligt bara upp.
En gammal arbetskamrat, Leif, levde största delen av sitt liv på Topasgatan. Han såg småttingarna växa upp till pojkar och vidare till unga män, han pratade alltid med folk, han rabblade namn, han kände alla.
Om den man i 25-årsåldern som natten mellan torsdag och fredag dog, liggande på Bärnstensgatan, sade Leffe vid ett tillfälle: - Bra kille, glimten i ögat, lätt att skoja med. Fast nån borde kanske hålla lite reda på honom. Ja, så var det alltså med honom, och förmodligen också med de andra fem unga män som alldeles i onödan fått betala med sina liv i en totalt meningslös konflikt.
