I maj fick Sofia, 28, plötsligt ett brev hem från sin läkare på Sahlgrenskas psykiatrimottagning i centrum. Där meddelades att han med omedelbar verkan hade sagt upp sig och inom två veckor skulle flytta tillbaka till sitt hemland.
Sofia – som bland annat har diagnostiserats med Aspberger och ADD – antog då att en ny läkare skulle ta över inom kort. Men istället dröjde det nästan sju månader tills hon återigen skulle få komma på ett besök. Detta trots att hon är tungt medicinerad och behöver få sina recept förnyade. Något som även SVT har berättat.
– Det är för jävligt. Man känner sig helt utelämnad när det system som man förlitar sig på för att kunna överleva inte finns där för en. Man vet inte när man kan få hjälp, om man kan få hjälp eller från vem, säger hon.
LÄS MER:"De trycker verkligen ner dig till botten"
Stor mängd klagomål
Sofias läkare är en av sex som har slutat på Psykiatrimottagningen i Centrum under 2018.
Hon är långt ifrån ensam om sina upplevelser. Bara under 2018 har det skrivits 100 avvikelserapporter om mottagningen och 52 klagomål till regionens patientnämnd.
Den största andelen handlar om bristande tillgänglighet och svårigheter att komma i kontakt med en läkare.
Patienterna klagar också på dålig uppföljning av sina behandlingsplaner, recept som inte utfärdas i tid och sjukintyg till Försäkringskassan som fördröjs.
– Det har varit långt mellan möten med läkare innan, men det var i våras som det verkligen kollapsade. Under de här sju månaderna har jag ringt för att jag behövt nya recept för mina mediciner. Men de hade inte läkare på plats som hade tid att skriva ut dem, säger Sofia.
LÄS MER:Patienter larmar om brister i anorexivården
Halva läkarstyrkan har saknats
Mathias Alvidius är tillförordnad chef för verksamheten Psykiatri Affektiva på Sahlgrenska. Han medger att det har varit problem med läkarbemanningen på mottagningen och att det har fått konsekvenser för patienterna.
Mottagningen består av fyra team med totalt sju läkartjänster. Som mest har fyra av dessa varit vakanta under delar av året.
– Under en period har ett enskilt team inte haft någon egen ordinarie läkare. Däremot har det alltid funnits läkare som har kunnat hjälpa till, säger han.
Tre av de sex läkare som har slutat har lämnat Sverige. Två andra har bytt från öppenvård till heldygnsvård. Mathias Alvidius tror att det kan finnas flera orsaker till att de har valt att söka sig bort från Psykiatrimottagningen i centrum.
– Dels har det varit en situation med ganska hög arbetsbelastning. En annan sak som kan ha spelat roll är hur man har fått till samarbetet och rutinerna på mottagningen. Jag tror att det skulle vara möjligt att se över hur man har lagt upp det interna arbetet.
Han berättar att fyra av sju läkartjänster är tillsatta sedan en kort tid tillbaka och att tjänsterna delas av sju olika personer – bland annat jobbar en pensionerad läkare och läkarchefen deltid kliniskt.
Mathias Alvidius menar att läkarbristen i grunden är ett nationellt problem, men att de själva också måste jobba med att bli attraktivare som arbetsgivare.
– Hade vi fått tillgång till mer medel och kunnat rekrytera hade vi kunnat utföra ännu mer vård. Men det ska ställas i relation till andra patientgrupper som också har väl underbyggda behov. Till syvende och sist är det en politisk fråga, säger han.
Vet du mer? Hör gärna av dig till GP:s reporter stefan.bjarnefors@gp.se
