Janna Atta: Jag har inga ord

ANNONS
|

Janna Atta har blivit något av en symbol för Biskopsgårdens goda krafter. En eldsjäl. Hon har engagerat sig starkt för skapa trygghet i området. Inte minst för barn och unga.

Nu vilar sorgen är tung över Biskopsgården. Hon försöker stötta dem som behöver det mest. Och de är många.

Hon ger inte upp, säger hon. Trots det som hänt.

– Jag kommer att kämpa tills jag dör. Men vad ska jag säga? Inget har blivit bättre, trots allt prat.

Efter 20 år i stadsdelen kan Janna sin omgivning. Hon har flera olika ideella uppdrag, sitter som ersättare för S i SDN Västra Hisingen och är aktiv i Hyresgästföreningen. Hon tar oss med till föreningens lokal vid Friskväderstorget, där vi kan sitta ned en för pratstund.

ANNONS

Janna Atta kände själv flera av dem som drabbades vid skottlossningen och är vän med en av de avlidnas föräldrar. Hon träffade hans mamma på förmiddagen.

– Det är katastrof. De var på fel plats, vid fel tid. Vem vet när det händer igen?

Janna har två tonårsdöttrar. Hon beskriver den oro som präglar vardagen i Biskopsgården. En känsla av ständig otrygghet. Att man aldrig går säker.

– Som förälder är man alltid på helspänn när ungdomarna går ut på kvällen. Kommer de tillbaka igen?

Segregationen och arbetslösheten har lett till en hopplöshet som breder ut sig, menar hon. Unga killar ser till att tjäna pengar utan att arbeta.

– De har kommit in på fel spår och behöver rehabiliteras för att komma på rätt väg, säger Janna, som är besviken över att så lite gjorts åt fattigdomen och bristen på sysselsättning.

– Man kan inte bara skylla på samhället, men vi alla är en del av det. Föräldrar, skola, politiker. Alla måste hjälpas åt.

Hon tror att många som bor här skulle flytta till en annan del av stan om de bara hade en möjlighet.

– Men Biskopsgården är som ett fängelse. Du kommer inte härifrån om du inte har ett jobb. Hur ska du kunna få en lägenhet om du inte har en inkomst?

ANNONS

Janna Atta har ofta lyft fram allt det som är bra i Biskopsgården för att nyansera den dystra bild som många gånger målas upp. Men en sådan här dag finns inget utrymme för det.

– Jag känner en stor oro för att det ska bli ännu värre, säger hon.

På Sjumilaskolan, alldeles bredvid Hyresgästföreningens lokal, pågick krisarbetet efter skottlossningen. Rektor Anna Hjärne säger att det startade redan under natten till torsdagen.

– Vi som ingår i stadsdelens krisgrupp ringde varandra och fick löpande information om vad som hänt så att vi kunde vara förberedda på morgonen.

Skolan gjorde i ordning uppehållsrummet och ställde fram levande ljus för att skapa ett rum för stillhet och sorg.

– Vi har identifierat de elever som behöver extra stöd, säger Anna Hjärne. Men annars försöker vi ha det så normalt som möjligt för att det ska vara tryggt och lugnt här.

Krisgruppen, som består av skolans ledning fanns hela dagen samlade i personalrummet och tog emot de elever som behövde prata om det som hänt.

– Vi har en bra beredskap som snabbt kommer på plats när något händer, säger Anna Hjärne.

Samtliga skolorna i området fokuserar nu på att eleverna ska känna sig trygga efter det som hänt, berättar Peter Johansson utbildningschef för Västra Hisingen Jättestenskolan.

ANNONS

– Alla skolor är informerade. De har samlat sina krisgrupper och är öppna för att ha samtal med de elever som behöver, säger han.

På Ryaskolan, den skola som ligger närmast Vårväderstorget, var ledningen runt och talade med i eleverna klasserna på torsdagsmorgonen. Enligt rektor Marie Börjesson var det lugnt och ambitionen var att genomföra lektionerna som vanligt, men med en stor vaksamhet och hög beredskap att rycka in vid behov.

ANNONS