Vad håller du på med nu?
– Just nu sitter jag och dricker kaffe och röker. Med bandet så håller vi på och spelar lite. Och försöker att skriva lite samtidigt. Det är extremt svårt. Det är en stor process att göra en skiva.
En ganska intensiv sommar då?
– Nä... jag vet inte. Vi skulle helt klart kunna gjort mer spelningar. Men det är svårt, det är många spelningsställen som lagt ner.
Så det blir svårare att spela ute?
– Det vet jag inte. Vi har ju dröjt rätt länge mellan skivorna. Tre år... Du menar svårare att få spelningar eller hur det funkar att vara ute och rocka när man är 33?
Ja, det är också en fråga. Hur är det att vara ute o rocka när man är 33?
– Nä, det är kul... fast tanken har infunnit sig när man spelat: varför står jag på den här scenen och hoppar runt, borde jag inte vara hemma och läsa en bok? Om merparten av tiden skulle vara så, då kanske dags att skita i det här. Men just nu är det mest kul och intressant att spela. Det är en så stor del av ens identitet, jag har gjort det här i hela mitt liv. Det hade varit som att amputera nånting om man slutade med det.
Jag läste på en blogg att din ekonomi är "åt helvete". Hur går det egentligen?
– Det får man inte säga egentligen. Eller det kanske man får. Men ibland kan det vara lite knackigt med ekonomin. Men jag tjänar de pengar jag får in, fast det är ju inte så mycket.
Du har ändå hållit på länge och är ganska etablerad.
– Jag vet inte, vad innebär det att vara etablerad? Men jag pluggar ju också. Jag lever ju på studielån ibland också. Jag ser inte ekonomin som ett så stort problem, jag behöver inte så jättemycket pengar för att överleva.
Vad är det du pluggar?
– Jag pluggar logopedi. Men jag tänker att man kanske inte ska prata om det förrän man är färdig och är världens bästa logoped. Det är lite som att skriva en låt, att man inte vill prata om det när man är i processen. Nu har inte jag gjort det, men om man säger att man ska börja banta, så är det dömt att misslyckas.
Jobbar du med annat?
– Nä, det har jag aldrig gjort faktiskt.
Du har aldrig haft ett jobb?
– Nej. Jo, när jag var 19 jobbade jag på en byrå som frågar vilka bilmärken man känner till eller om man ätit fryst potatisgratäng. Det var väl inget som gav så mycket. Jag kände det sen, jobba, det var kanske inte min grej.
Har du gått hos logoped?
– Ja, det har jag gjort. För tre fyra år sen så försvann min röst helt och hållet i tre fyra månader. Alltså min sångröst försvann. Talet var helt opåverkat så egentligen var logoped helt fel att gå till. Den kom tillbaka, det kanske var guds sätt att tala om för mig det får ändå räcka nu, nu har du fått hålla på med din konstiga röst tillräckligt länge.
Var i stan bor du?
– I östra Göteborg bor jag. Jag är uppvuxen i Örgryte och nu bor jag i Härlanda. Jag tycker om att bo här. Om man delar in Göteborg musikaliskt så är det vi, Franska trion och några medlemmar i Hammerfall, tror jag, som bor här borta. Och så får jag för mig att jag ser såna där människor som kanske kan spela i dansband.
Du håller dig i östra Göteborg?
– Jag har ju bott i Göteborg i 33 år så för mig är det som att bo bredvid ett vattenfall, man slutar störas av ljudet. Göteborg är bara som en kuliss för mig som varken gör till eller från. Så jag skulle nog kunna bo lite varsomhelst i Göteborg. Jag bodde i Bergsjön ett tag, jag tyckte det var ok. Att flytta ifrån Göteborg skulle vara ett aktivt val liksom, att bo kvar är inget aktivt val.
Så du har inte tagit nåt beslut än helt enkelt?
– Nä, jag vet inte, folk pratar så himla mycket om det, "Jag trivs så himla bra i den här stadsdelen." Jag har inte förstått vad det är folk trivs så jävla bra med i de olika stadsdelarna, man är ju i sin lägenhet med sig själv var man än är. Det hade varit en sak om man flyttade till Paraguay. men att bo i Majorna eller östra Göteborg, det är ju ingen skillnad. Folk har väl lite fulare kläder här. Men det kan jag tycka är ganska skönt. Samtidigt så bor ju alla mina vänner i stan. Så det kanske hade varit kul, då kanske man hade träffats oftare. Men jag uppskattar mer och mer att vara själv och det får man definitivt vara här borta. Det är ju ingen sån där Seinfeld-grej att det bara ramlar in vänner hos en hela tiden.
När du går ut på krogen, vart hänger du då?
– Nu går jag ut rätt sällan, men om jag går ut så går jag till Dubbel dubbel. Och så om det är sent så går man till Yaki-da. Jag tycker ofta att det är när man hittar ett ställe så försöker man hitta ett ställe på stället där det är så lite folk som möjligt. Tjusningen med att gå ut på klubb har lite försvunnit för mig.
Hur kommer det sig?
– Det fanns en tid, en ganska lång period, när det var spännande med allt som hörde till med att gå ut, att bli full, kanske träffa tjejer. Och så känner jag inte längre. Man går ut, då är man tvungen att dricka rätt mycket för att orka med alla människor som är där. Jag pallar med att gå till biblioteket.
Det är ju inte riktigt den här vilda rockmänniskan som framträder här.
– Nä, det är det ju inte. Och den har aldrig riktigt existerat heller. Enligt vissa har jag väl varit rätt stökig, en partymänniska, vilket är fel.
Du har aldrig varit det?
– Jag har varit ute mycket och jag har druckit mycket. Men jag har aldrig varit en sån. Samtidigt tittar man på allting utifrån de glasögonen man har nu och då känns det ju som om mitt liv har varit väldigt lugnt. Nu är det lugnt i alla fall.
Vad ska du göra i helgen?
– Det blir en bra fortsättning här, jag ska åka och spela i Sommarkysset, det är sånt man gör när man är lite äldre. Jag gissar att det är nån form av korsord. Vi har spelat där en gång, 2008. Det är det jag vet om det.
Ska det bli kul då?
– Jag tycker alltid det är rätt kul när man är i såna sammanhang, sist vi var där spelade falukorvsmänniskan, hon dansbandsmänniska som var beroende av falukorv...
Ja, Kikki Danielsson?
– Ja, det är alltid kul att va i såna sammanhang där man inte har nåt att göra egentligen. Känslan är alltid att när man är där och spelar så är det en samstämmig känsla av att det här var fel, varför bokade vi er.
Det är ändå en del spelningar i sommar?
– Ja, det är det. Men jag har märkt att det är ett annat klimat. Jag trodde att det är först det var bokningsbolaget som var dumma i huvet. Man börjar känna av att det är ekonomisk kris som vi inte är helt immuna mot här i Sverige.
Tillbaka till Göteborg. Vad har du för relation till stan Göteborg? Du har ju bott här i 33 år.
– Jag gör den här intervjun för att jag spelar i ett band. Där finns ju Göteborgskopplingar i texterna, men om jag hade bott i Norrköping så hade jag skrivit om krogarna och gatorna där. För mig är det bara här jag råkar bo. Sen är det ju så att den bästa musiken jag vet som kommer från Sverige är från Göteborg, Broder Daniel, Håkan Hellström. Men jag kan inte se att staden i sig har nån betydelse.
– Jag är ju rätt mycket i Stockholm med bandet. Och när man kommer hem så ser man ju att Göteborg är ganska fult. Men hur mycket påverkar det en om man bor i en fin eller ful stad? Man kanske skulle vara lika lycklig i Eskilstuna.
Är det nåt du vill ändra på, nåt som stör dig med stan?
– Med Göteborg? Nä, det tror jag inte. Jag bor liksom uppe på ett berg. Jag tycker det kan blåsa lite mycket ibland. Äh... man borde säga någonting bra här va? Jag har hört att det är mest segregation i hela Europa i Göteborg. Om jag skulle vilja ändra på nånting så är det väl det i så fall. Men jag har ingen personlig betraktelse sådär, som vissa cykelvägar som är dåliga eller nåt.
Cyklar du eller åker du kommunalt?
– Jag åker kommunalt, väldigt mycket. Jag spenderar stor del av mitt liv på spårvagn. Jag tycker om det, när det inte är tusen fjortonåringar på spårvagnen. När man åker de tiderna när inga andra åker så är det ganska härligt.
Hur bor du?
– Jag bor själv. Jag hade en katt för länge sen men det var ohållbart. Han kändes aldrig riktigt nöjd med mig, det syntes i hans blick.
Vad gör han nu då?
– Han bor hos nån bekants bekant i en jättestor lägenhet. Det sånt man säger till barn, han är säkert avlivad.
Men ni ses inte?
– Vi träffas aldrig. Jag har sett honom på Facebook men det kan ju vara en annan katt.
