Milena Reljic pekar genom blomsterhandelns fönster och ut mot Gamlestadstorget.
– Den här gatan var nästan lite skum förr. Så är det inte alls längre.
Hon har bott i stadsdelen i 25 år och sett förändringen.
– Man märker att Gamlestaden blivit populärt. Folk pratar om stadsdelen på ett annat sätt och det har flyttat in många yngre, säger hon.
Hösten 2001 skrev GP:s kriminalreporter Peter Linné en lång artikel om hur gängkriget i Göteborg trappats upp. Till stor del handlade det om händelser i Gamlestaden – om bilar som sprängts och bombattentat mot en videobutik. Om skottlossning på öppen gata.
– Det var här det smällde på den tiden. Det var ett påtagligt inslag av organiserad kriminalitet i stadsdelen, säger Helena Holmberg, verksamhetsledare på Fastighetsägare i Gamlestaden.
Resecenter med torg
Från kontoret på Gamlestadsvägen kan hon blicka ut över små industrilokaler på andra sidan bullerplanket och vägen. Ett stenkast söderut pågår bygget av ett nytt resecenter och det som inte bara ska heta Gamlestadstorget – utan också vara ett riktigt torg.
Malin Rosenqvist tar emot i kvarteret intill, på en innergård som fick pris som stadens finaste 2013. Byggställningar runt huset. Ett nytt tak är snart på plats. Landshövdingehusets fasad lyser i rött. Det är nymålat och nyrenoverat.
Hon hade bott ett par år i Göteborg och behövde ny bostad när hon såg en annons om en lägenhet i Gamlestaden.
– Det lät ju pittoreskt. Men det levde inte riktigt upp till namnet, säger hon.
"Dålig belysning, klotter skräp"
Det var 1997 och Malin Rosenqvist flyttade trots allt in, och hon har blivit kvar sedan dess.
– Det var dålig belysning, klotter, skräp. Det stod skrotbilar överallt. En kompis blev rånad. Det kändes som det var en bortglömd stadsdel. Men på något sätt tyckte jag väl att det var charmigt också, säger hon.
Handlarna längs Bloor street i Toronto i Kanada fick allt större problem i slutet av 1960-talet. En del av kunderna försvann från gatan i och med att tunnelbanelinjen Bloor-Danforth färdigställts. Andra lockades bort av nybyggda köpcenter.
De bestämde sig för att göra något åt situationen och gick samman för att finansiera en upprustning av området samt event som vann tillbaka kunderna. Världens första Business improvement business, BID, var ett faktum.
Idag finns ett 80-tal BID:s i Toronto och någonstans omkring 1700 i hela världen. Och även om det inte finns lagliga möjligheter att göra exakt likadant i Sverige, så är det med inspiration från BID-konceptet som omvandlingen av Gamlestaden skett.
Görs inte av sig själv
Helena Holmberg konstaterar att en kris ofta får folk att samla sig och att många vet vad som behöver göras. Men det görs inte av sig själv. Någon måste ta greppet. I Gamlestaden blev det den största fastighetsägaren Poseidon och bolagets dåvarande vd Göran Wendel som tog initiativet. Ett antal privata bostadsföretag, bostadsrättsföreningar och boende hängde på och blev snabbt väldigt delaktiga när Fastighetsägare i Gamlestaden bildades 2001.
Till skillnad från i till exempel Kanada, där man kan tvinga alla fastighetsägare i ett område att ansluta sig om tillräckligt många vill starta ett BID, bygger det i Sverige på frivillighet. Och i dagsläget har Fastighetsägare i Gamlestaden ungefär 45 medlemmar, som betalar en medlemsavgift som används till sådant som ska lyfta området.
– Det blir som en lokal, frivillig fastighetsskatt, säger Helena Holmberg.
Roger Olausson väntar på trottoaren utanför Medborgarhuset, i täckjacka med Götaholm BK tryckt på ryggen. Han har bott i området sedan 2000, men känner stadsdelens sedan längre än så. Här har han cyklat runt som brevbärare och varit engagerad i fotbollsklubben sedan äldste sonen började spela 1984. Sedan några år tillbaka är han ordförande.
Han tar oss med längs Götaholmsgatan, vidare upp längs Skaragatan. Block och penna i handen. Vid ett elskåp plockar han fram mobilkameran.
– Jag dokumenterar sådant som klotter och skadegörelse och rapporterar vidare.
Samarbete kring trygghetsfrågor
Ända sedan fastighetsägarföreningen bildades har de samarbetat kring trygghetsfrågor med Götaholm. Roger Olausson gör sina vandringar i området mellan sex och åtta gånger om året. Det tar ett par timmar varje gång.
– På hösten tittar jag mycket på belysningen, så att den fungerar. Det är en trygghetsfråga.
Han tycker att det är bra att det finns en mottagare som tar hand om det han ser och påpekar. Att som privatperson veta vem som äger eller har ansvar för vad hade varit hopplöst. Via fastighetsägarna hamnar det rätt och åtgärdas.
– Ibland tar det sin lilla tid, men jag ser ju att det blir gjort, säger Roger Olausson.
Gator och torg rustades upp
Trygghetsfrågorna och hur det såg ut i stadsdelen var det första Fastighetsägare i Gamlestaden började jobba med. Poseidon gick in och köpte upp ett par fastigheter där skötseln var uppenbart eftersatt. Man såg till att gator och torg rustades upp.
– Fastighetsägarna har väldigt många nycklar – till trygghet, ordning, trivsel, stolthet, säger Helena Holmberg.
Hon visar en bild på Holländareplatsen, som den såg ut 2001, i sin dator.
– Det såg för jäkligt ut. Det gjorde verkligen det.
Sedan dess har platsen rustats upp två gånger. Men som hon beskriver det satt det långt inne. Kommunen var till en början tveksam, det var först när fastighetsägarna erbjöd sig att gå in och stå för delar av kostnaden som det lossnade.
Bilar hörde hemma någon annan stans
En annan stor fråga till en början var alla de mer eller mindre skrotfärdiga bilar som stod i området. När man undersökte vem som ägde dem visade det sig att många hörde hemma någon helt annanstans än i Gamlestaden.
Eftersom det var gratis att parkera på gatorna var det helt enkelt många som dumpade bilarna här. När fastighetskontoret införde boendeparkering var problemet löst.
– Det viktiga är det som händer på marken. I förlängningen påverkar det hur man pratar om stadsdelen. När processen var igång hörde man allt oftare privata fastighetsägare säga "man kanske borde investera i Gamlestaden". Det blir en positiv spiral, säger Helena Holmberg.
I folkmun kallas det röda huset. Det mer formella namnet är bostadsrättsföreningen Gamlestadstorget. De första åren Malin Rosenqvist bodde i huset var det en av stadsdelens mindre välskötta fastigheter. För ett tiotal år sedan fick hyresgästerna chansen att köpa loss och ombilda till en bostadsrättsförening.
– Sedan dess har vi renoverat, säger Malin Rosenqvist, som gick in i styrelsen i samband med ombildningen.
Det var också då det gick upp för henne att det fanns en fastighetsägarförening och att de förändringar hon sett ske inte hade hänt av sig själv.
– Om inte Fastighetsägarföreningen funnits hade man inte vetat vart man skulle vända sig. Det är en jättebra kanal att ha.
"Finns alltid skit"
På Brahegatan gapar den gamla banklokalen tom. På andra sidan gatan har en av restaurangerna fått alla rutor krossade. Allt är inte solsken i Gamlestaden.
– Det finns allt mycket skit, även om det inte skjuts lika mycket, säger Roger Olausson.
De enkätundersökningar som Fastighetsägarna låtit göra pekar i vart fall på att fler känner sig trygga. 2001 var det ungefär lika många som uppgav att de var otrygga som trygga. I dag är det nästan dubbelt så många som svarar att de känner sig trygga.
Och statistiken visar att antalet anmäla brott har sjunkit kraftigt i Gamlestaden under den senaste 15-årsperioden. När det gäller till exempel personrån och bilstölder har det fallit betydligt kraftigare än i Göteborg som helhet.
– Det är mycket bättre i Gamlestaden, även om det finns saker kvar att göra. När fastighetsägarna går samman som de gjort här, så blir det väldigt snabbt effekt, säger Ulf Merlander, polisområdeschef i nordöstra Göteborg.
Missbrukarna oroar
Framför allt har det synliga, öppna våldet minskat, konstaterar han. Och när skottlossningar och sprängdåd är borta blir andra problem mer synliga. Nu är det missbrukarna som oroar folk.
– Gamlestaden har historiskt tagit emot många missbrukare. Och det finns fortfarande många sociala boenden i stadsdelen. De här människorna måste ju bo någonstans, men jag tycker att hela staden måste ta ett ansvar så att de inte blir så koncentrerade till små ytor i vissa stadsdelar, säger Ulf Merlander.
En stadsdels rykte tar tid att ändra. Till viss del ses Gamlestaden fortfarande som en plats med missbrukare och problem – men tittar man på hur befolkningens sammansättning ändras är det tydligt att Gamlestaden har blivit en mer vanlig stadsdel. Andelen som har minst treårig gymnasieutbildning är nästan i nivå med staden som helhet. Så var det inte för 15 år sedan. Samma sak gäller andelen arbetslösa eller andel i försörjningsstöd.
Det här är ofta det som händer när fastighetsägare går samman och gör en satsning i en stadsdel. En vanlig kritik mot BID-systemet är att det löser problem genom att flytta dem någon annanstans.
När det gäller Gamlestaden kommer ännu mer att hända under kommande år, då det ska byggas nytt och inflyttningen kommer att öka. Roger Olausson hoppas att den nya bebyggelsen passar ihop med den gamla, att husen inte blir för höga och att känslan inte går förlorad.
Ser ljust på framtiden
Malin Rosenqvist ser ljust på framtiden för stadsdelen, även om hon är medveten om risken för gentrifiering och att det småskaliga och udda får ge vika när det byggs nytt och förtätas.
– Det är viktigt att det inte bara blir bostadsrätter. Det måste finnas en blandning.
Det har gått upp och ned för Gamlestaden – en stadsdel som sett textilindustrin blomstra, kullagret födas och tidiga vågor av arbetskraftsinvandring komma.
Vid Gamlestadstorget, där resterna av Göteborgs föregångare Nya Lödöse, vilar under marken är byggkranarna i full gång. Gamlestaden är redo för nästa steg.
