Ibland är det svårt att låta bli att fundera över varför vissa människor skaffar barn när de ändå inte verkar så intresserade av att umgås med dem. Som det är i Sverige i dag hinner en del barn knappt ploppa ut ur mammas mage innan de lämnas bort. En del har varken lärt sig att gå eller prata innan de skall skolas in på förskolan och spendera dagarna, från tidig morgon till sen eftermiddag, någon annanstans än i hemmet.
Det senaste i den här utvecklingen är att Stockholms stad kommer besluta att införa rätt till heltid på förskola för barn till föräldralediga. Detta är något som varje kommun själva har rätt att bestämma över, men lagen säger att 15 timmar är ett minimum, vilket är fallet i kommunen där jag bor. Personligen kändes 15 timmar lagom när jag var föräldraledig. Det gjorde att min äldsta dotter inte tappade kontakten med förskolan, pedagogerna och kompisarna. Samtidigt fick vi mycket tid ihop som man annars aldrig får när man återgår till att arbeta. Tid som aldrig kommer tillbaka.
Men föräldrar i Stockholm som är hemma med småbarn kommer alltså, nästa år, kunna skicka iväg de äldre syskonen till förskolan 40 timmar i veckan. Ja ni läste rätt. 40 timmar i veckan. Åtta timmar om dagen. Medan mamman eller pappan går hemma i mjukisbyxor med lillebror eller lillasyster. I dagsläget får dessa barn redan vara på förskolan generösa 30 timmar i veckan, men det är tydligen inte nog för de stackars sönderstressade föräldrarna i vår huvudstad.
Förslaget kommer från Stockholms stads rödgrönrosa politiska majoritet och målet sägs vara att alla barn skall få goda och jämlika uppväxtvillkor. Frågan jag ställer mig är hur barnens uppväxtvillkor gynnas av att en treåring får vara långa dagar på förskolan, samtidigt som barnet vet om att mamma eller pappa sitter hemma och leker med dess småsyskon?
De enda som gynnas av den här reformen är föräldrar som sätter karriär och eget välmående framför barnen. De som vill kunna jobba lite extra i smyg hemifrån medan den lille sover. De som vill kunna ge sig ut och löpträna med barnvagn utan att behöva släpa med sig mer än en unge. Enligt Skolverket är det föräldrar i storstäder som har sina barn längst på förskolan och de kommuner som toppar listan är välmående områden som Solna, Nacka och Värmdö. Sannolikt kommer idén om 40 timmars förskola för barn till föräldralediga snart få fäste i dessa och andra svenska kommuner med liknande klientel.
Pengarna som sådana reformer kostar borde istället läggas på fler förskollärare och mindre barngrupper över hela landet, inte på att gynna privilegierade och bekväma föräldrar i samhällets toppskikt. Dessa föräldrar kan gott börja ta hand om sina ungar själva. Varför skaffade de annars barn överhuvudtaget?
