Jag läser att Leif-Ivan Karlssonlägger ner sina flyktingboenden.Expressen har fått kontaktmed den motorbåtsälskandesuperentreprenören i hanslyxvilla i Florida varifrån hanmeddelar att nu när Sverige stryptinflödet av asylsökande så är det dagsatt gå vidare. De senaste tre åren harLeif-Ivan fakturerat Migrationsverketsisådär 140 miljoner och gjort 23miljoner i vinst, men nu ska verksamhetensnabbt avvecklas. Leif-Ivan serdock nya affärsmöjligheter: Nu skahan tjäna pengar på Sveriges behov avintegration.
Leif-Ivan gör alltså som Bert Karlssonoch mängder av andra som tjänadeen rejäl hacka på flyktingkrisen.När vinsterna hotas drar man sigsnabbt ur. Vilket såklart är helt naturligt– varför skulle en privat entreprenördriva något om vinsten är hotad?Att Leif-Ivan och hans gelikar kanköpa sig sportbilar och motorbåtar förpengar de tjänat på Sveriges solidaritetmed mänskliga tragedier i andraländer är oundvikligt, menar de somtror på privatiserad välfärd. Det ärhelt enkelt priset vi får betala för att haen snabbfotad del av välfärdssektorn.
Martin Ådahl är en av många privatiseringsanhängaresom beskrivit hurden offentliga sektorn blir när den intekonkurrensutsätts:”Som i alla andra byråkratiskamonopol minskar effektiviteten ochkundvänligheten. Kreativa och nytänkandepersoner flyr.”
Självklart håller inte alla med omdenna beskrivning. På andra sidan avdebattdiket står de som menar att vinsteri välfärden är rent stötande, ochatt offentlig sektor ska få driva all verksamhetsjälv. Vem har då mest rätt avdessa? Tja, kanske har båda fel. Kanskehar båda fastnat i en enkelspårig bildav vilka alternativ som finns.
För tänk om det är så att vinster ivälfärden är superbra – men att det ärförväntan på avkastning som ställertill det? Och tänk om det är så att entreprenöriellinställning och flexibilitetfaktiskt kan hittas även hos människorsom inte tycker självförverkligandeär att köpa en jättestor motorbåt medeldsflammor på?
Jag pratar om den idéburna sektornhär. Där finns lösningen, menar jag.Den idéburna sektorn konkurrerar omsamma uppdrag som Leif-Ivan ochBert Karlsson vill ha. Den idéburnasektorns aktörer heter saker somBräcke Diakoni, Räddningsmissionenoch Skyddsvärnet (som jag själv ärengagerad i) och de är entreprenöriellaoch flexibla och deras personal gör sittyttersta för att verksamheten ska gåmed god vinst. För självklart ska ävenen ideell organisation gå med vinst.Vinsten är kvittot på att ledningen hargod planeringsförmåga och möjlighetatt klara av en och annan oförutseddhändelse.
Men den stora skillnaden är att närLeif-Ivan delar ut sin vinst så går dentill den därmotorbåten, medan deidéburna verksamheterna användersin vinst till extra psykologtimmar förnågon som verkligen behöver det. Ellertill mat och husrum för någon sombor på gatan.Det borde vara en no-brainer överblockgränserna att göra allt för att denidéburna sektorn ska växa. Men åratalav övertro på klichéentreprenören(den som gillar motorbåtar) har gjortatt politiker förbisett möjligheternamed denna sektor. Och det har gjortatt privata bolag har betydligt lättareän de idéburna att ordna fram riskvilligtkapital och därmed arbeta meraggressivt med försäljning och expansionnär till exempel en flyktingkrisknackar på dörren.
Kapitalstarka ägarevet att man behöver ta risk för att fåavkastning, och sätter därför ofta sinabolag på steroider när det finns pengaratt tjäna. Om de idéburna haft sammauppbackning hade de tagit mer avkontrakten, och vi som medborgarehade fått den idéburna sektorns mervärdenpå köpet eftersom vinstenpå skattepengarna hade gått tillsamhällsnytta.Dessutom lindras ju konsekvensernaav dåliga upphandlingarmed den här lösningen,eftersom skattepengar somibland slösats på icke utnyttjadevårdplatser i slutändanhamnar i händerna på organisationersom hjälper desvagaste i samhället. Förnär de privata aktörernasägare tar avkastningen ochdrar till Florida, stannarde idéburna kvar hemmaoch fortsätter att hjälpa demänniskor som råkat bli råvarani denna industri.
Jag tror ett samhälle mår bäst närmänniskor har möjlighet att arbetakreativt med det de brinner för.Därför borde man organisera detså att Leif-Ivan Karlsson kan fåjobba med motorbåtar och denidéburna sektorn med människorsom har det svårt.
PLUS:Tittar mycket påden tecknade serienRick & Mortysom gör fantasifullunderhållningav obskyr forskning,filosofiskateorier och kvantfysik.
MINUS:Föräldramottagningarochfritidsverksamheternaslaktas ute istadsdelarna, menbarnbidraget höjs.När valfläsket skaut är det ingensom bryr sig omvad som gör mestnytta för de ickeröstberättigade.
