Hur fungerar era bränsleceller egentligen? Jag är inte naturvetare, så tänk dig att du förklarar det för en femåring.
– En vätgasatom, H, består bara av en elektron och en proton. Den skickar vi igenom ett slags Gortexmaterial som bara själva kärnan, protonen, kommer igenom. Den stackars elektronen tvingas åka runt i en kopparledning, och kan då tända en lampa eller driva en elmotor. På andra sidan Gortexmaterialet har vi luft, och där förenas vätet med syre, och så får vi H2O – vattenånga. Det är det enda utsläppet vi har, utöver värme.
Var kommer vätgasen ifrån?
– Om man tar vara på överskottet från vind- eller solenergi kan man köra hela processen baklänges, vilket kallas elektrolys. Man spjälkar alltså H2O till H och O, genom att stoppa ner en plus- och en minuspol i vattnet. Vätgasen kan man lagra i en tank tills den skall användas, till exempel när vintern kommer eller när det inte blåser, för att då tillverka el.
Många säger sig sitta inne med lösningen på framtidens energiförsörjning. Vad säger att vätgasen vinner?
– När Japan stängde ner sina kärnkraftverk efter olyckan i Fukushima tvingades de importera stora mängder olja, eftersom de inte har några egna naturresurser i form av olja eller gas. Det de har är just sol, vind och vatten, och därför började de titta på hur de skulle kunna utnyttja det i större skala, både för uppvärmning på vintern och genom att köra bränslecellsdrivna bilar. Det kommer med full kraft nu, i och med att Toyota – en av världens största biltillverkare – insåg att det här är vägen framåt. De började med en batterihybrid för femton år sedan, då skrattade alla och tyckte det var löjligt. Men de har konsekvent jobbat vidare med den här utvecklingen, och insett att batterier bara är en parantes. Att sätta upp laddningsstolpar till elbilar över en hel stad som Tokyo är inte möjligt. Därför satsar Toyota på bränslecellsbilar, en utveckling som man leder i dag. Toyotas ordförande Takeshi Uchiyamada har till exempel sagt att vätgas kommer att bli nästa århundrades bränsle.
Men ni har hållit på med det sedan långt innan kärnkraftsolyckan i Fukushima. Hur kom Volvo, och sedermera Powercell, in på det här?
– 2007 började jag på Volvo Technology Transfer, som finns för stötta entreprenörer både inom och utanför Volvo. Då var det främst alternativa bränslen som var intressanta. En grupp inom Volvo Teknisk Utveckling, under ledning av Per Ekdunge, hade arbetat med bränslecellstekniken i ett antal år. Då trodde inte Volvo att tekniken skulle kunna ersätta dieselmotorerna och bli en del av kärnverksamheten, vilket ledde till att gruppens forskning och patentportfölj flyttades över i ett nytt bolag som Technology Transfer startade. Jag blev ordförande för bolaget. Efter att vi börsnoterat Powercell 2014 fick jag ta tjänstledigt från Volvo och gå in som VD på PowerCell. Den tjänstledigheten löpte ut nu i maj.
Och du blev kvar?
– Ja, jag vägde för och nackdelar. Att vara kvar i Volvo, där jag då hade varit i 25 år, eller att gå in i ett startupbolag? Men jag brinner för det som Powercell sysslar med. I slutändan kändes det självklart. Vi tar fram produkter för att rädda världen, det finns inget roligare. Johan Rockström pratar om att världen står inför ett tipping point, där vi snabbt måste minska koldioxidutsläppen. Vår teknik bidrar till just det, och minskar klimatpåverkan.
När kommer resten av världen att fatta grejen med vätgas?
– Att världens största biltillverkare satsar på den här tekniken plöjer såklart mark. Vi samarbetar med flera europeiska biltillverkare, och har genom vår partner Swiss Hydrogen inlett ett samarbete med Schweiziska Coop. De fraktar ekologisk mat i sina lastbilar, och vill göra det med miljövänligt bränsle. Dessutom vill de tillverka sin egen vätgas, genom små vattenkraftverk, och bygga upp egna tankstationer. Det borde vi i Sverige ta efter. Japanerna sätter upp massor av tankstationer, likadant i Kina, Kalifornien, Tyskland och Norge.
Varför hakar vi inte på i Sverige?
– Jag tror att vi brände oss på E85, så nya bränslen är ifrågasatta. Vi har starka lobbykrafter från de traditionella bränslebolagen, liksom Sveriges bönder och skogsägare som vill att man ska använda restprodukter från lant- och skogsbruket för att tillverka metanol och etanol, bränslen som för övrigt alla skapar koldioxid. Detta i kombination med en regering som inte ligger i framkant gör att vi släpar efter.
Vad tänker du om Tesla, som ju ses som framtiden för bilindustrin just nu?
– Det är bra, för det leder till att biltillverkarna elektrifierar sina bilar, och det är första steget för att kunna sätta in bränsleceller. Men man börjar också märka av begränsningarna. När 15-20 procent av bilarna i en stad behöver laddningsstolpar har man nått kapacitetsgränsen för elnätet. I Kina kör man runt lastbilar med stora dieselmotorer som får akutladda batteribilar som laddat ur mitt ute på en väg. Där har man nu flyttat om det statliga stödet för batteribilar till de som köper vätgasbilar.
Per Wassén
Ålder: 55
Bor: Västra Frölunda
Bakgrund: Civilingenjör, teknisk fysik från Chalmers och civilekonom från Handels. Haft olika positioner inom Volvo, samt drivit eget management consulting-bolag.
Gör: VD på Powercell.
Wassén om…
Biskopsgården
När vi går igång med en större produktion hoppas vi kunna bidra med jobb här i Biskopsgården, vi vill ta ett socialt ansvar. Vi börjar med produktion här i Göteborg, men så småningom lär vi få utöka, troligtvis även till Kina och Kalifornien som ligger långt framme i övergången till vätgas.
Break-even
Vi har utvecklat våra produkter under många år och har påbörjat en förflyttning, från att vara ett teknik- och utvecklingsorienterat uppstartsbolag, till att bli kommersiellt bolag. Våra modeller S1 och S2 är klara för volymproduktion, men bränslecellsstacken S3 är fortfarande en prototyp som testas i olika pilotprojekt. Med tanke på den utvecklingen går det inte säga när vi når break-even.
Bränsleskiftet
Utbyggnaden av vätgasstationer måste få stöd från regeringshåll för att verkligen komma igång. Tyvärr missade Sveriges regering att ansöka om stöd från EU för det. Jag är inte orolig för vår del, eftersom vi främst jobbar med internationella kunder. Men det är viktigt att även Sverige tar ansvar för miljön och hänger med i samma tempo som våra grannländer, så att vi inte hamnar på efterkälken.
