Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

1/4

Tredje generationens campingägare växlar upp

Lena Kempe stod i kiosken på Daftö camping, eller Daftö Resort som de kallar sig nu, redan som sjuåring. Nu äger hon familjeföretaget tillsammans med sin mamma och sin syster och är VD sedan tre år tillbaka.

Var det självklart för dig att gå in i familjeföretaget?

– Hela mitt har kretsat kring Daftö; vi bodde precis intill campingen, jag började sommarjobba ordentligt där när jag var tretton och fortsatte med det hela vägen upp till högskolan. Det har aldrig funnits något tryck på mig och mina systrar att vi ska ta över, även om mamma och pappa säkert hyst förhoppningar om det. Jag hade tänkt göra något annat efter min examen, det kändes som att jag hade alla alternativ i världen och Daftö fanns ju alltid kvar. Men så ville min kille och nuvarande man, som också är från Strömstad, flytta tillbaka. Då var det ganska självklart. Jag kunde inte jobba någon annanstans än på Daftö om vi ändå skulle bo där. 

Var hela familjen med på noterna då?

– Mina systrar och jag pratade igenom ordentligt vad vi ville göra, och var överens om att vi ville gå in som ägare. Så vi köpte ut min farbror, som började närma sig 60 och nog var ganska redo att lämna över, och blev delägare tillsammans med mina föräldrar. Det var tio år sedan ungefär. För tre år sedan satte vi oss ner igen för att diskutera vilken riktning vi skulle ta framåt. Då valde en av mina systrar att lämna företaget, pappa gick i pension, och jag blev VD. Det har nog inte bara varit enkelt för mina föräldrar. När jag och mina systrar gick in i ledningen ville vi ju driva företaget på vårt sätt.

Vilken är den största skillnaden?

– Min farfar köpte campingen med en kompanjon 1974, mamma och pappa kom in i företaget kort därefter. De har byggt det här från grunden, från utedass till resort. I det skedet krävs ett annat ledarskap. Man måste vara på alla bollar samtidigt. Mamma och pappa gjorde mycket själva och kunde jobba från sex på morgonen till tolv på natten hela somrarna. Jag och mina systrar har kunnat bygga en annan typ av organisation, där vi anställer fler och delegerar ansvaret. Vi har till exempel tagit in affärsområdeschefer för mat och dryck, boende och aktiviteter.

Det finns en hel del stora aktörer i södra Sverige som kombinerar upplevelser och camping. Vilka är era största konkurrenter?

– All typ av upplevelsesemester på sommaren är en konkurrent, både nöjesparker i Sverige och charterresor med Blue Village-lika koncept. Generellt konkurrerar vi mer om människors tid än om pengar. Många har så lite tid under året att den där semesterveckan blir jätteviktig, och då gäller det att vi lever upp till deras förväntningar och helst lite till. 

Vi befinner oss i en högkonjunktur just nu, men de varar ju inte för alltid. Hur tänker ni kring det där ni gör investeringar på Daftö?

– Vår strategi har väl i princip sedan farfars tid varit att man ska satsa, annars vinner man inget. Jag ser ingen oro över det ekonomiska läget nu, det är fullt ös som gäller. Vi siktar också på att vara bäst i branschen och då kan man inte luta sig tillbaka, för det satsas som sjutton i campingbranschen just nu. Man kan aldrig stanna upp, då börjar det gå nedåt direkt.

Det låter stressigt?

– Det är skitstressigt. Jag övar på att fira de små segrarna också. Men lite är det nog ett sätt att tänka och att vara som människa, det är hela tiden nästa steg som gäller. 

Det pratas mycket om att satsa på Sverige som turistland. Känner ni er som en omhuldad bransch?

– Jag tror att man ser oss mer som en industri än vad man gjort förut, men det finns fortfarande mycket kvar att jobba på. Både från politiskt håll och från människor i allmänhet. Vi kan fortfarande ha svårt att hitta kockar och serveringspersonal, för campingbranschen har traditionellt inte setts som lika fin som andra branscher.

– Från politiskt håll behöver vi framför allt långsiktighet i besluten som fattas. Det jobbigaste för oss är när spelreglerna ändras med kort varsel. Ett exempel är arbetsgivaravgiften för unga som ändrades på mindre än ett halvår, det är svårt att budgetera för en sådan sak. Men min grundtanke är ändå att ingen kommer att lösa företagandet åt dig. Det är upp till oss att leverera bästa möjliga produkt till våra kunder, man kan inte skylla allt på regeringen. Däremot måste vi veta vilka förutsättningar vi har på lång sikt.

Vart åker du själv på semester förresten?

– Vi var faktiskt ute med husbil i somras, och bodde på tre olika campingar. Men det blir inte så mycket semester, eftersom jag går och pratar med de som jobbar och frågar hur säsongen har varit. Jag tror inte det är bra att jobba jämt, man blir både gladare och mer effektiv om man är ledig ibland. Samtidigt brinner jag för Daftö och den här branschen. Jag plockar upp tips och idéer hela tiden. Min man klagar på att jag ofta har mer kort på smarta bricklösningar än på barnen när vi kommer hem från en resa. På det sättet lever jag med företaget hela tiden, men det är också något jag valt aktivt. Jag är tredje generationen här, i vissas ögon har jag ärvt min position. Då måste jag på något sätt bevisa mig som min egen. Att jag faktiskt förtjänar den position jag har.

Lena Kempe

Ålder: 33 år.
Bor: Strömstad
Bakgrund: Kandidatexamen med inriktning på marknadsföring, annars arbetat inom familjeföretaget hela sitt liv.
Gör: VD och delägare på Daftö Resort. Styrelseledamot i SCR Svensk camping.

Kempe om…

Norge
Sextio procent av våra gäster kommer från Norge, och vi påverkas till exempel av vilken veckodag 17 maj infaller på. Men är man uppväxt i Strömstad så tänker man knappt på att det är olika marknader. All annonsering i Norge är på svenska, norrmännen vill ju också ha en svensk produkt när de kommer hit.

Väder
Vi försöker bli så oberoende av vädret som möjligt. Våra utomhusaktiviteter bygger inte på att man ska ligga på stranden. På sommaren är dessutom nästan alla gästnätter förbokade. Bokar man en veckas semester i Sverige är man också lite beredd olika typer av väder. Har man en veckas charter i Grekland blir man snarare chockad om det skulle regna två dagar.

Campingar emellan
Campingbranschen är väldigt öppen och kollegial. Man kanske inte berättar allt för granncampingen, men jag tror att vi alla vinner på att hjälpa varandra att bli ännu bättre. Från början har det nog handlat om att man på små anläggningar inte haft så många kollegor att diskutera med. Då får man hjälpas åt över gränserna istället.

Mest läst