Många fack, dock inte alla, är nöjda med vårens löneavtal som gav runt 2,2 procent i påslag, medan arbetsgivarna tyckte att det blev för dyrt.
- Industrins avtal blev normerande, vi fick reallöneökningar och konkurrenskraften bevarades, säger Unionens ordförande Martin Linder.
Men avtalet blev kort, ett år, och nu är det dags igen att dra igång hela apparaten av avtalskonferenser, positioneringar och hårda ordväxlingar. Närmast på tur är LO-ledningens jobb att få ihop en samordning i de egna leden. Det misslyckades i fjol.
- De olika synsätten består, säger IF Metalls ordförande Anders Ferbe.
Klent resultat
Industrifacken vill att exportindustrin ska vara lönenormerande, vilket ifrågasätts av framför allt byggfacken. Medan industrin går halvknackigt går exempelvis byggindustrin på högvarv med högre lönekrav som en naturlig följd.
Det som möjligtvis talar för att LO kan ena familjen bättre denna gång är det klena resultatet som byggfacken, trots flera strejker och konflikthot, fick ut av att gå en egen väg.
- Det lönade sig inte för någon att spräcka samordningen, säger Ferbe.
Bedömare internt inom 6F, byggfackens sammanslutning, tror att möjligheten att komma överens är större denna gång.
Hur mycket löneökningar finns då att hämta ut?
- Jag tror inte industrifacken vill jacka upp lönekraven. Den stora frågan blir om de andra facken tänker följa efter. Industriavtalet kommer sannolikt att utmanas i kommande avtalsrörelse, säger Nordeas chefanalytiker Torbjörn Isaksson.
Tuffare konkurrens
Bristen på efterfrågad arbetskraft borde ge högre löneökningar, men det sker inte. Ökad internationell konkurrens pressar lönerna, och det speciellt i ett exportberoende land som Sverige, enligt SEB:s chefstrateg Johan Javeus.
- Även tjänstesektorn konkurrensutsätts i större utsträckning, säger han.
Han pekar på Riksbankens senaste preliminära siffror som visar att löneökningstakten på årsbasis låg på närmast rekordlåga 1,8 procent i maj. Det är visserligen hög osäkerhet i den siffran.
- Men det ger den bästa uppskattningen vi har i nuläget, säger han.
Löneglidningen, lönepåslag utöver centrala avtal, har i det närmaste upphört, i alla fall i industrin, enligt Metallbasen Anders Ferbe.
Svagt argument
På arbetsgivarsidan målas som vanligt upp en bild av ett begränsat löneutrymme.
- Det ser inte bättre ut i dag än för ett år sedan, snarare sämre, säger Per Hidesten, vd för Industriarbetsgivarna.
Han pekar på en orolig omvärld och hans medlemsföretag är ofta extremt exportberoende. De 2,2 procenten i löneökningar som blev facit av vårens löneförhandlingar blev för dyrt, anser han.
För även om löneökningarna ligger på historiskt låga nivåer så ger den obefintliga inflationen goda reallöneökningar.
Fackens fortsatta krav på reallöneökningar och hänvisning till Riksbankens mål, två procents inflation, som riktmärke, köper han inte, speciellt som det var länge sen inflationen låg på just två procent.
- Facken har ännu svagare argument för det den här gången, säger Hidesten.
Fakta: Ungefärlig kalender för lönerörelsen
Omkring 2,4 miljoner löntagare berörs av den kommande lönerörelsen. Uppemot 500 kollektivavtal ska förhandlas om.
19 oktober: LO:s representantskap beslutar om LO:s 14 förbund ska driva en samordnad lönerörelse med gemensamma lönekrav.
November/december: Industrifacken, IF Metall, GS, Livs, Unionen och Sveriges Ingenjörer, presenterar sina lönekrav som sedan överlämnas till industrins arbetsgivarförbund strax före jul.
31 mars 2017: En stor del av de gamla löneavtalen löper ut, det gäller bland annat industrin, handeln och hotell- och restaurangbranschen. Byggsektorns avtal löper ut en månad senare.
Källa: Medlingsinstitutet, TT