I januari bestämde jag mig för att min universitetstid skulle varatill ända i juni. Så blev det också. Efter fyra resor till Stockholm för fyra anställningsintervjuer på fyra olika företag blev det klart att jag skulle få jobba på en av Nordens mest välrenommerade tidningsredaktioner.
När den här krönikan publiceras jobbar jag min sista dag av tre månader på en arbetsplats där jag, för att vara klyschig, skrattar varje dag, hela tiden lär mig nya saker och inte räknar minuterna tills jag slutar.
Så var det inte förra sommaren och inte sommaren dessförinnan heller. Unga på väg ut i arbetslivet beskylls ofta för att vara lata. Men det är inte den enda anledningen till att många har svårt att få ett jobb. Sexuella trakasserier, dåligt arbetsklimat och brutna avtal är en del av livet och inte minst arbetsmarknaden.
Ett par exempel:
● En medarbetare på en av mina tidigare arbetsplatser ville ha ett vattenkrig på en spritfest och hällde en hink över mig i vad han beskrev som ”ett försök att ragga”.
● Efter en av de intervjuer jag var på i våras blev jag erbjuden ett jobb och bad om svarsfrist på tre dagar för att kunna lösa mitt boende, vilket de beviljade. När jag gjort det och ringde för att bekräfta anställningen sa banken att de var ledsna, men de hade ”hittat någon precis som jag fast två år äldre”.
Att acceptera att behandlas dåligti arbetslivet när man är ny är inget ovanligt. Referenser, förlängd anställning och förtroende är inget man har råd att riskera genom att varaifrågasättande. En nära vän till mig som jobbar heltid med musik fick för några år sedan ett avtal med en bokare som skulle se till att han fick de drömspelningar han kämpat för. Min vän hade 33 spelningar det året. Han fick fixa dem själv, medan bokaren tog betalt.
En annan vän jobbade mer än heltid en hel sommar utan att få ett schema. På ett annat jobb fick hon inte någon personalmat eftersom kocken trodde att hon var vänster och vegetarisk mat var det sista han ville laga. När hon äntligen fick kontakt med chefen fick hon två frysta sojakorvar, men inga tillagningsmöjligheter.
Lågkonjunktur med låg konsumtion leder till färre jobb och i början av 2012 när jag bytte bröllopsspelningar mot ”riktiga” extrajobb var det i princip omöjligt att få jobb. Det fannshelt enkelt för många som ville haett enkelt jobb. Marknaden stod och stampade ett par år och jag hade vänner som stannade hemma hos sina föräldrar och spelade data i stället för att ”starta sina liv”. Men de var inte lata, snarare skämdes de för att deras föräldrar, som av en slump äntrat arbetsmarknaden i högkonjunktur och bara kunnat springa ut på gatan och få ett jobb, inte förstod att det inte funkade så längre. Det räckte inte att bara snacka lite med kaféägaren.
Nu är det högkonjunktur, men problemen kvarstår. En av mina absolut klokaste, mest tillmötesgående och plikttrognaste vänner, med en kandidatexamen i nationalekonomi och en nästintill klar master i ekonometri och statistik, har återkommande sökt jobb på flera banker. Hon har inte ens fått svar på sina ansökningar. På grund avmatchningsproblemen på arbetsmarknaden har hon arbetat i vården i stället och förhoppningsvis kommer det att göra henne mer lämplig för ut vecklingsarbete. Men att inte ens fåett svar på en ansökan till ett sommarjobb inom en bransch man är utbildad för leder naturligtvis tillsjälvförminskande.
Jag har inte haft mer än fyra dagars sammanhängande semester sen årsskiftet och iblandhar jag varit så trött. Ändå kändes det klart värre förraåret. För med facit i handhar min sista termin på universitetet och denna jobbsommar varit merän jag kunnat önska.Jag har fåttjobbaheltid med ord!
I morgon jobbar jag min första arbetsdag påUng Privatekonomi. Jag föreläste där 2013 och2014 och återkommer nu som teamledare för tio personer. Under kommande läsår skavi träffa drygt 30 000 elever. Jag är så tacksam över att vara välkommen tillbaka till ett företagsom ger mig ansvar, respekt och håller vad de lovar!
PLUS:Nina Åkessons forskning inom Femvertising.
MINUS:Händelserna i Virginia. Vi måste börja motarbeta de högerextrema innan det är för sent.
