Frågan om datalagring har åkt berg- och dalbana i EU i 10 år. 2006 kom ett nytt datalagringsdirektiv som krävde att alla operatörer inom unionen skulle spara en stor mängd uppgifter om kundernas användande av telefon och internet. Direktivet var en följd av terrordåden i början och mitten av 2000-talet.
Slutade lagra
2014 ställdes allt på ända när EU-domstolen beslutade att direktivet stred mot de grundläggande rättigheterna: bland annat integritet, privatliv och yttrandefrihet. Beslutet fick samtliga svenska operatörer att omedelbart sluta spara kundernas data. Men efter en snabb svensk utredning krävde Post- och Telestyrelsen (PTS) att den svenska lagen skulle följas och datalagringen fortsätta. Operatörer som vägrade hotades med dryga böter. Enligt PTS bedömning fanns det stöd för den linjen i det gamla direktivet som skulle följas när det senare ogiltigförklarats.
Tele2 förlorade
Tele2 överklagade beslutet, men förlorade i den första instansen, förvaltningsrätten. När ärendet skulle prövas i kammarrätten förra sommaren beslutade dock domstolen att inhämta ett förhandsavgörande från EU-domstolen. I förhandsavgörandet, som kommer på onsdagen, ska EU-domstolen slå fast om de svenska myndigheternas regler för datalagring är förenliga med EU-rätten eller ej.
Tidigare i somras kom ett förslag till avgörande från domstolens generaladvokat som slår fast att datalagring i sig inte strider mot EU-lagstiftningen. Däremot måste de nationella lagarna om lagring, tillgång, utlämning och användning av datalagrade uppgifter vara tydligare än vad de är i Sverige i dag.