Lunchsorlet sprider sig över Burgårdens gymnasium. Några kompisar sätter sig vid ett soffbord med sina matboxar - några andra har redan ätit upp och sippar på sitt kaffe. Allt är som i en helt vanlig gymnasiebamba. Förutom att alla i lokalen är mellan 61 och 65 år gamla.
De som jobbar hos Göteborgs stad får under informationsdagen "Åren som kommer" ett tillfälle att förbereda sig på att sluta jobba. Dagen innehåller bland annat föreläsningar om ekonomi, om hälsa och om hjärnans utveckling. Vid ett fönsterbräde står lärarna Annika Buregård Eklund, 63, och Birgitta Bengtsson, 64. De spejar ut över spårvagnarna på gatan och går igenom vad de lärt sig hittills.
De sista åren ska vara lustfyllda
– Om man jobbar några månader till så kan det göra stor skillnad, säger Annika.
Under förmiddagen har de fått höra om ekonomiska villkor för pensionärer, bland annat att skatten är lägre på pengar som tas ut efter att pensionären fyllt 65 år.
– Jag har alltid tänkt att jag ska gå vid 65, men nu får man ju se, säger Birgitta.
– Som lärare har vi ju bra förutsättningar att inte sluta så plötsligt, man kan komma in och på vik eller kanske jobba deltid. Jag skulle vilja att mina sista jobbår blev lustfyllda. Heltid känns ibland som jobbet tar all tid som finns. Förhoppningsvis kan man lösa det så att man kan jobba lite mindre, men att det kanske kan kännas mer lustfyllt, säger Annika.
I Sverige finns det drygt två miljoner pensionärer, men antalet har ökat de senaste åren. Statistiska centralbyrån förutspår att år 2060 kommer var fjärde svensk att vara äldre än 65 år. Det skulle innebära en 25-procentig ökning av andelen pensionärer i landet.
Var fjärde 75-åring riskerar fattigdom
Samtidigt finns det tecken på att pensionärer får det sämre, i alla fall relativt den övriga befolkningen. Enligt Eurostat lever 17 procent av dem som är över 65 år i vad som kallas för "risk för fattigdom", det är en dubbelt så stor andel som för tio år sedan. Andelen som lever under risk för fattigdom ökar också med åldern. Bland dem som är äldre än 75 år lever var fjärde under risk för fattigdom.
– Jag tror att skillnaderna mellan människor blir tydligare när man går i pension. Om man har jobbat deltid, eller haft låg lön, då kan det bli svårt att klara sig på pengarna som blir kvar. Samtidigt finns det ju dom som har det bättre ställt och kanske har haft råd att spara också. Men det kan vara hälsan också, att vissa mår bättre längre. Skillnaderna blir tydligare, säger Annika Buregård Eklund.
Skapar en ny identitet
Men att sluta jobba handlar kanske inte bara om en ny ekonomisk verklighet. Arbetet är också förknippat med personlighet.
– Man har sin identitet i jobbet, att man är lärare. Jag tror att det blir en omställning där också. Före detta lärare låter inte lika bra, säger hon.
På Burgårdens gymnasium är lunchpausen snart slut. De blivande pensionärerna ställer undan sina matboxar och rör sig in mot föreläsningssalen. Om några år har kommer de flesta att ha betydligt mer tid, men också mindre pengar. Annika Buregård Eklund och Birgitta Bengtsson kommer i alla fall att ha en sak kvar – varandra.
– Vi har jobbat ihop i många år, och vi har ju så klart planer. Det behöver inte bara handla om pengar. Vi tänker att vi ska ha filmkvällar på Hagabion till exempel, vi har redan tjuvstartat faktiskt, säger Birgitta.
