När GP ringer Leif Pagrotsky en andra gång för den här intervjun befinner han sig nere på en badort i Grekland. Men inte i egenskap av semesterfirare; utan som seminariedeltagare om den grekiska krisen. Senast han var i Grekland för att diskutera landets ekonomi och delge sina erfarenheter av den svenska regeringens budgetsanering under 90-talet var 2010. Då satt en bekant till honom i regeringsställning: Giorgos Papandreou, som mellan 2009 och 2011 var socialdemokratisk premiärminister. Men fem år senare kan Leif Pagrotsky konstatera att de flesta av råden har förbisetts, och att krisen i dag är närmaste avgrundsdjup.
Efter att ha följt Greklandskrisen på distans – vad anser du om den uppgörelse som slöts i förra veckan och som innebar att Grekland beviljades 800 miljarder kronor i nödlån i utbyte mot löftet om reformer och privatiseringar?
– Det här paketet kommer inte att lösa Greklands problem – men däremot löser det Merkels svårigheter att få igenom en uppgörelse i tyska Förbundsdagen. Avtalet slöts under former som var gjorda för att förnedra Tsipras, och ge igen för att han tidigare hade förolämpat de andra inom eurokretsen. Det verkar som att Tyskland är mer intresserade av att applicera moralism, än att framföra åtgärder som är effektiva och som når sina mål.
Du har tidigare förordat skuldnedskrivningar – vad är din kommentar till att det inte ingick i avtalet?
– Det är besvikelse. Det verkar råda en enighet inom alla läger, inklusive Internationella valutafonden, att det är nödvändigt – däremot är man oeniga om när, och vad man ska begära i utbyte av Grekland. Jag tolkar det som att till och med Tyskland har kommit till uppfattningen att det behövs skuldnedskrivningar, men att de först vill se att reformer genomförs.
Vad är ditt intryck av Greklands premiärminister Alexis Tsipras?
– Den senaste tidens förhandlingar visar på Tsipras svaghet och grava inkompetens som politiker – men märkvärdigt nog blev folkhjälte på kuppen. Vid hans tillträdde sa han att han skulle ena de skuldsatta länderna och bilda en sydlig front, men det slutade med att han blev isolerad i den europeiska krets av premiärministrar som var helt avgörande för Greklands framtid.
Är det möjligt för Grekland att genomföra de reformer som man nu har åtagit sig?
– För första gången på länge har man faktiskt en politisk majoritet i det grekiska parlamentet, där Ny demokrati och Pasok stödjer Tsipiras och det avtal som slutits med eurogruppen. Å andra sidan har det länge funnits en politisk kultur i Grekland som innebär att antingen regerar man, eller så är man emot allt. Det gjorde bland annat att de åtgärder som för fem år sedan syftade till att reformera skattesystemet, statsförvaltningen samt stärka budgeten inte gick att genomdriva – utan i stället avsattes regeringen. De reformer som nu tvingas igenom, bland annat en oberoende statistikmyndighet, liknar de från 2010.
På vilket sätt påverkar Greklands moderna historia med politiska motsättningar och arvet från 60- och 70-talens militärjunta, möjligheten att uppnå en fungerande statsapparat?
– Jag tror att det absolut spelar en roll. Grekland har ett djupt kulturellt problem där statsmakten betraktats som en motpart som man måste skydda sig mot. Det grekiska folkets svaga efterlevnad av politiska beslut har att göra med statens svaga legitimitet. De som ska se till att grekerna betalar skatt har ofta fått jobbet på politiska meriter, och inte på grund av att de är duktiga skatteadministratörer.
Vilken roll har euron i Greklands kris?
– Euron var från början en felkonstruerad valuta, där länderna i syd kom att betraktas som lika kreditvärdiga som länderna i norr. Grekland hade aldrig kunnat bli så pass skuldsatt om landet inte hade ingått i eurosamarbetet, utan marknaden hade satt stopp för utlåningen långt tidigare. Nu kunde Grekland låna till tyska räntor så sent som 2009.
I samband med den svenska finanskrisen i början av 90-talet övergick Sverige till rörlig växelkurs i slutet av 1992. Det fick den svenska kronan att snabbt sjunka med 20-25 procent, vilket stärkte den svenska konkurrenskraften när svenska exportprodukter blev billigare i utlandet. Hur viktig var reformen för att få den svenska ekonomin på fötter?
– Den var helt avgörande – och det är en fundamental skillnad mellan oss och Grekland. En svagare krona fick fart på exportsektorn vilket gjorde att det skapades utrymme för den helt nödvändiga saneringen av statens finanser. Saneringen var oerhört tuff och brutal ändå, men den hade inte varit möjlig om ekonomin inte hade fått draghjälp av exportindustrin.
Innebär det att en Grexit hade varit att föredra?
– Även om det hade varit enormt mycket bättre om Grekland hade varit utanför valutasamarbetet, så följer det inte därav att man i dag ska lämna euron. I själva verket är det oerhört riskfyllt att byta från det ena till det andra. Det är möjligt att det går, men det kräver i så fall omfattande förberedelser. Då kan man inte som den tidigare finansministern Yanis Varoufakis sa i förra veckan att Grekland borde ha lämnat eurosamarbetet, samtidigt som han har ägnat de senaste fem månaderna till att sitta i olika tv-soffor i stället för att arbeta fram ett seriöst förslag.
Vad säger du om utsikterna för Grekland på lång sikt?
– Det är väldigt dystert – det krävs en förbättring under väldigt lång tid innan man kan nå en rimlig levnadsstandard. Min bild är att det är omöjligt för ett land som hamnat ordentligt ur led, att inom ramen för valutaunionen, återställa konkurrenskraften genom nedskärningar och sänkta löner. Hela den här resan har dessutom fundamentalt skadat idén om den europeiska gemenskapen. I dag är det ingen som tittar på Europa som en förebild; man har tappat sin ledarroll i världen.
Fakta: Intervjun
1 Varför?
Leif Pagrotsky var inför folkomröstningen om euron 2003 en av företrädarna för nej-sidan. Under den grekiska krisen har han fortsatt att kritisera det europrojekt som han menar delvis är orsaken till krisen – och som i dag hindrar dess lösning. Han har även en personlig koppling till den grekiska politiken genom sin bekantskap med den förre premiärministern Giorgos Papandreou.
2 Hur?
Vid två tillfällen över telefon, som båda stördes av skakiga telefonlinjer. Under den första intervjun befann sig Leif Pagrotsky mitt i semestern i Bohusläns skärgård. Den andra intervjun genomfördes på torsdag eftermiddag via en telefon i Grekland, där han under veckan deltar i flera seminarier om den grekiska krisen.
3 Reflektioner
Leif Pagrotsky anser att det finns anledning för europeiska politiker att börjar tänka över risken att Europa står inför en lång period av stagnation, likt den som Japan inledde i början av 90-talet och som till viss del fortfarande tynger den japanska ekonomin.
Fakta: Leif Pagrotsky
Ålder: 63 år.
Bor: Nacka, Stockholm.
Gör: Ordförande för Business Sweden – som är sammanslagning mellan Exportrådet och Invest Sweden – sedan juni i år. Skriver även böcker och föreläser.
Bakgrund: Utbildad ekonom vid Handelshögskolan i Göteborg. Började sin yrkesbana 1975 vid Sveriges Riksbank. Utsågs till statssekreterare i finansdepartementet 1994. Handelsminister 1997-2002. Näringsminister 2002-2004. Utbildnings- och kulturminister 2004-2006. Lämnade sista uppdraget inom Socialdemokraterna 2013. Valdes 2013 in i nätmäklaren Avanzas styrelse.
