Nyligen publicerade TheAtlantic en artikel med rubriken“Have SmartphonesDestroyed a Generation?”.Kortfattat kan man sägaatt artikeln via olika forskningsrapportersummerar läget såhär: Psykisk ohälsa hos unga har ökatdramatiskt sedan början av 2010-talet.Och det finns mycket som tyder påatt det är kopplat till att ungdomar vidsamma tid började konsumera enormamängder sociala medier i sina smartphones.
Den här artikeln har skapat debatt,och genast kom analyser från annathåll som pekade på att man kundetolka forskningsläget i frågan på annatsätt, och att artikeln ropade på vargenoch var onödigt alarmistisk.
Vad ska man tro? Ja, en sak är säker.Vi vet att sedan var och en av oss ficken smartphone i handen så har konsumtionenav sociala medier hos ungaökat dramatiskt jämfört med förr. Ochen kraftigt förändring i konsumtion,oavsett vad det är av, får effekter vi sällankan förutse.
Ta socker till exempel. För någrahundra år sedan lyckades man i Tysklandframställa socker ur betor. Denenergirika sockerbetan trivs utmärkt ikalla Sverige, till skillnad från sockerrör,och svenska nationalekonomerförordade av fosterlandskärlek enrask utbyggnad av raffinaderier ochsockerbetesfält. De hade ju naturligtvissvårt att förutse att de genom dennainsats så småningom skulle rasera helabefolkningens munhålor och ge landetett folkhälsoproblem som skulle kostaenorma summor och stor uppfinningsrikedomatt åtgärda.
Under tidigt 1900-tal industrialiseradesjordbruket och livsmedelsproduktionen(precis som internet industrialiserasjust nu). Livsmedelsföretaghällde allt mer socker i sånt som förutvarit osötat. Och i vart och vartannatgathörn stod springshasarna och tuggade5-öreskola (eftersom de inte hadeSnapchat). Med allt sämre tänder.
Vägen till insikt om sambandet mellansocker och dålig munhälsa gickvia det som kallas Vipeholmsexperimenten.I den tidiga diskussionen omtandhälsa fanns det röster som misstänkliggjordesockret, men problemetvar att nationen och näringslivet redanvar så hårt investerade i sockerbetanatt ingen ville tro något ont om den.Livsmedelsföretagen var vid denhär tiden helt säkra på att deras produkterinte skadade tänderna ochtillverkare skickade glatt lastbilslastermed sötsaker till Vipeholmsanstaltendär socialstyrelsen startat en stor studiepå tandhälsa. På Vipeholm hademan sedan länge internerat så kalladesinnessvagaoch med dåtidens etik vardet inga problem att använda dessa iexperiment som ”Vad händer om manersätter all mat en människa äter medgodis?”. Svaret på denna fråga, väldokumenterati foton och texter, är vadvarje barnunge som gått till tandis veti dag: tänderna ruttnar bort om manbara äter godis.
Staten hade upptäckt karies. Ochgjort kapitalet väldigt besviket.Alla insåg naturligtvis att det billigasockret hade kommit för att stanna.Och den enda vägen framåt var atthitta nya förhållningssätt. Med hjälpav folkbildningsinsatser, satsningar påfolktandvård och uppfinningar som“lördagsgodis” har staten och kapitaleti dag lyckats forma ett land som kombinerarutmärkt tandhälsa med världensstörsta konsumtion av godis. Ochjag kan intyga att vi småbarnsföräldrarkänner det som att vi misshandlar vårabarn om vi förnekar dem lördagsgodiseller glömmer att borsta deras tändernågon gång. Så stark är vår hårda fostrani kärlek till nationen och arbetstillfällenai godisindustrin.
Men när det gäller hur vi ska hanterabarnens smartphone-konsumtion är vimer rådlösa. Det saknas forskning, detsaknas kunskap, det saknas riktlinjeroch än har ingen kommit på vad motsvarighetentill lördagsgodis kan vara idet pågående sociala mediefrossandes.Och att vi ska bygga upp en motsvarighettill folktandvården, fast inompsykisk hälsa, verkar inte heller någonpolitiker driva.
Vi vet alltså för lite om sambandenmellan psykisk ohälsa ochsociala medier. Men mycket tyderpå att måttlig konsumtion ärbäst. Precis som när det gällersocker, alltså. Definitionen avlagom utforskar bland andraorganisationen Time WellSpent. Deras studier visar tillexempel att de som snittarpå mindre än 20 minuterkonsumtion av Facebookper dag gillar Facebookmer än dubbelt så mycketjämfört med de somspenderar i snitt en timmeper dag. De visar också attmobilens fullkornsinnehåll somljudböcker, poddcasts, egna anteckningar,väderinfo och musik göross betydligt gladare än mobilenslösgodisskålar med Snapchat,Instagramoch Youtube.
Egna slutsatser utifrån sånthär är helt enkelt vad vi får hållatillgodo med i väntan på att någotslags digital fluortant kommeroch räddar oss.
PLUS:Så himla trevligtatt Anders ochMåns kommittillbaka medradioklassikernSå Funkar Det!
MINUS:Att kvart-i-tvådanseninte ingåri poddversionenav nämnda programplågar alla ifamiljen, oavsettålder.
