Vi är cirka 40 meter upp i luften på en av kranarna på APM Terminals i Göteborg. Utsikten över Göta älv och det 80 hektar stora terminalområdet är hisnande. Under oss ligger ett lastfartyg som dagskiftet håller på och lossar med stor precision. Grensletruckarna kör runt i sina rutter och hämtar och lämnar containrar vid kranen. Detta är Skandinaviens största containerhamn och cirka 60 procent av Sveriges export och import skeppas just här. Stora ekonomiska värden står på spel här varje dag.
Aldrig har det varit tydligare än under det år då en allt bittrare fejd utkämpats mellan arbetsgivaren APM Terminals och Hamnarbetarförbundets lokala avdelning Hamnfyran i Göteborg. Hamnfyran organiserar cirka 250 av de 300 fastanställda hamnarbetarna, därtill finns det cirka 50 visstidsanställda och blixtar. 85 procent av dem som arbetar i containerhamnen är medlemmar i Hamnarbetarförbundet – men arbetsgivaren AMP Terminals har kollektivavtal med Transportarbetarförbundet, eftersom arbetsgivarorganisationen Sveriges Hamnar alltid tecknar avtal med LO-anslutna Transport.
APM Terminals vill ha ordning och reda
Av tradition och hävd har Hamnfyran ändå suttit med vid de lokala förhandlingarna som en avtalspart genom åren. Så såg det ut när kommunen var huvudägare i containerhamnen, och även när APM Terminals tog över verksamheten 2012. Men sedan i fjol får Hamnfyran inte längre vara med – de har inget avtal. –Nej, nu följer vi lagen. Men det betyder inte att vi inte har några förhandlingar med Hamnarbetarförbundet, för de kan påkalla förhandling när som helst, säger Sophia Tuveson, förhandlingschef på APMT och konstaterar att den tidigare arbetsgivaren gjorde mer än vad lagen föreskriver.
–Vi har försökt att åstadkomma lite ordning och reda och struktur internt för vad som gäller. Vem som ska vara delaktig i vad och på vilket sätt. Och vad som är arbetsgivarens skyldigheter och rättigheter, fortsätter hon, och beklagar att dialogen med personalen inte varit så framgångsrik.
–APM Terminals är en del av ett mycket stort företag som opererar internationellt och för oss är det viktigt att vi håller oss till alla lagar och regler som finns på alla platser. Vi var glada över att det fanns ett kollektivavtal, för det ger en viss säkerhet att man har en bra dialog, och att man har en struktur när man ska komma vidare med förändringsresan, säger vd:n Henrik Kristensen.
Den förändringsresan handlar bland annat om att gå från att vara ett kommunalt bolag till ett privat, som gjort miljardinvesteringar i teknologi och ett ökat tryck både från företag och från kunder. –Det viktigaste är att vi först och främst lyssnar på våra kunder. Det är därför vi är här. Och under den tiden jag har varit här har kunderna uttryckt mycket större krav på terminalen, säger Henrik Kristensen.
Bland annat vill man ha större flexibilitet att kunna skeppa under helger, eller få iväg laster som blivit försenade. Efter ett år av konflikt mellan ledning och hamnarbetare är stämningen långt ifrån glad och tillmötesgående. APM Terminals anser man att gått Hamnfyran till mötes genom att tacka ja till två medlingsbud om såväl hängavtal som lokalt kollektivavtal. Hamnfyran tackade nej till båda medlarbuden. –Det finns en gräns för hur mycket APM Terminals kan lösa. Vi har ett kollektivavtal och följer den svenska lagstiftningen. Det är många som uppfattar att det är ett systemfel i lagstiftningen när vi och våra kunder drabbas av detta. Och vi arbetar inom lagens ramar, säger Henrik Kristensen.
Strejk- by the book
I Hamnfyrans lokal på Sydatlanten, några hundra meter från containerhamnen, är man förstås av en annan uppfattning, efter att ha blivit avhängda som part. –Rent krasst har vi varit med på förhandlingarna som om vi har varit en avtalspartner. Vi har haft samma förmåner och nackdelar som en avtalspartner har. Problemen uppstår när man inte kommer överens, säger Peter Annerback, fackordförande i Hamnfyran. –I grunden handlar det om ett förhållande till verkligheten. Det är väldigt svårt att göra på något annat sätt i och med att vi är så pass starka som vi är, konstaterar han. Ledningen är väldigt tydliga med att man nu kör "by the book" med lagar och avtal. Och ni har inget avtal? –Nej, och då får vi strejka. Det är det vi har – by the book, säger Peter Annerback. Förra våren ska Hamnarbetarförbundet ha erbjudit APM Terminals att teckna kollektivavtal med dem, under en kort stund då det var avtalslöst. Men Sveriges Hamnar, där APMT ingår, tecknade avtal med Transport. –Ja, men då gör man ett val. Och då kan man inte påstå att man inte hade något annat val, eller att det är en lucka i lagen. De gjorde ett val, och det är ett val de gör konstant, säger han.
Hamnfyran har tackat nej till två medlarbud – man vill inte ha något hängavtal till Transport, men kan tänka sig ett trepartsavtal. Det är inte Transport intresserade av. –Om vi tycker att Transport gör något fel så kan vi inte påverka det, för det är Transport som bestämmer. Förut när vi satt med i förhandlingarna var alla parter tvungna att vara överens innan vi skrev på. Alltså är det sämre än vad vi hade innan. Vi har ju ingen bestämmanderätt, vi kan inte påverka hur innehållet blir och det är det som är problemet, säger Peter Annerback. För hamnarbetarna handlar det om inflytandet, inte om lön, grundlönen är cirka 29000 kronor i månaden. För dem handlar det bland annat om att få utse sina förtroendevalda och välja sina egna skyddsombud. –Nu kämpar vi för att överleva som fackförbund, som en hamnarbetare uttrycker det.
Problemet för Hamnarbetarförbundet är att man enligt lag inte får lov att tränga undan ett annat fackförbunds kollektivavtal. Så antingen äger man kollektivavtalet eller också får man skriva på ett hängavtal för att kunna vara med och påverka, och då gäller också fredsplikt. –Om vi hade skrivit på hängavtal hade vi blivit överkörda. Då kan man inte påverka alls och varför ska vi sälja fredsplikten billigare än något annat fackförbund? Det är det som är knäckfrågan, säger Peter Annerback.
Rederier flyr och volymerna minskar
Mitt i punktstrejkerna och blockaderna hamnar containerhamnens kunder, rederierna, speditörerna och alla företagen som inte kunnat skeppa ut eller få sina laster i tid. Det handlar om miljoner och åter miljoner kronor som står på spel, och det finns företag som tvingats ta lån i väntan på att få sitt gods för att klara verksamheten. SCT Transport lade ner två tåglinjer till containerhamnen i Göteborg, efter att ha tvingats ställa in åtta tåg i veckan.
"I Taipei, Marseille, New York och Shanghai diskuteras självklart tillståndet i Göteborgs hamn just nu; hur alternativet till Göteborgsanlöp ser ut. Ni ser väl att volymerna minskat efter era stridsåtgärder?" skrev Berit Blomqvist vd för Sveriges Skeppsmäklareförening i en debattartikel under våren.
Dock började volymtappet redan 2012, flera år innan hamnarbetarnas protester. Göteborgs Hamn har gått från 899 628 containervolymer teu 2012 till 797 771 containervolymer 2016. Cirka 90 procent av totala volymen går via containerhamnen. –Vi har förlorat 20 procent i volym i början av året. Det är djupt olyckligt. Vi är nu uppe i förluster på cirka 100 miljoner. Det är 20 miljoner kronor per månad som vi tappar i omsättning och det påverkar oss enormt, säger Henrik Kristensen.
Nedgången drabbar också hamnarbetarna med uppsägningar. APM Terminals har aviserat att totalt 30 fastanställda vid containerhamnen måste sluta. –Regeringen har varit alldeles för mesig, sannolikt för att ändringar i den svenska modellen är så känsligt för Socialdemokraterna. Men strejkerna som slår mot hamnen i Göteborg, som är en otrolig nyckelverksamhet för Sverige, är ju i det närmaste samhällsfarliga och har exponerat en lucka i lagstiftningen som måste täppas till, sade Jan Björklund till Dagens Industri. Men från LO kommer man aldrig att acceptera radikalt förändrade styrkeförhållanden på svensk arbetsmarknad. Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson, valde att skicka över den heta potatisen till Medlingsinstitutet för att ta redan på om det är ett vanligt problem med konkurrerande fackföreningar som leder till konflikter och problem på svenska företag. Den utredningen kommer inte att vara klar förrän i slutet på året.
Stämningar och kanske krigsförklaring
Under tiden blir stridigheterna allt bittrare. Hamnfyran har haft en övertids- och anställningsblockad mot APM Terminals under våren. Arbetsgivaren har i sin tur krävt att Peter Annerback ska återgå i tjänst och dragit in hans ersättning som facklig företrädare. Han har tagit tjänstledigt och fortsätter som fackordförande. APM Terminals har stämt ett 25- tal hamnarbetare på 2700 kronor vardera i skadestånd för olovliga stridsåtgärder i januari. Hamnfyran i Göteborg har i sin tur, stämt APM Terminals totalt på över en miljon kronor plus ränta, för brott mot personligt anställningsavtal för Peter Annerback, föreningsrättskränkning, innehållande av lön för ett 30-tal anställda, brott mot MBL, varningar och ej varslade stridsåtgärder. Vem som gjort sig skyldig till vad får Arbetsdomstolen reda ut. I övriga hamnar i Göteborg fungerar samarbetet fortfarande fint mellan arbetsgivare, Transport och Hamnarbetarförbundet.
Men arbetsgivarorganisationen Sveriges Hamnar har upprättat en ny policy gällande Hamnarbetarförbundets inflytande i alla Sveriges hamnar. Det ska, precis som i containerhamnen i Göteborg, minskas till ett lagligt minimum eftersom fackföreningen inte har kollektivavtal, enligt ett internt dokument P4 Göteborg tagit del av. Hamnarbetarförbundets ordförande Eskil Röner har sagt att om det genomförs är det inget annat än en krigsförklaring.
Hamnfyrans krav
- Detta är kraven Hamnfyran haft flera punktstrejker och blockader om:
- Garanterade fackliga fri- och rättigheter – man vill välja sina företrädare och få delta.
- Respekt för rätten hamnarbetarnas jobb – att arbetsgivaren slutar att delegera hamnarbetarjobb till andra yrkesgrupper inom andra avtalsområden.
- Hålla överenskommelser, som att utlovad kompensation vid schemaomläggning betalas.
- Återupprättat arbetsmiljöarbete – att man får välja sina egna utbildade skyddsombud.
- Att lagar och avtal om semestrar, föräldraledighet och kompledighet följs.
