Eva Halvarsson, Vd på Andra AP-fonden, en av buffertfonderna i det svenska pensionssystemet.
Eva Halvarsson, Vd på Andra AP-fonden, en av buffertfonderna i det svenska pensionssystemet.

Buffertfonden som täcker upp när pengarna inte räcker

ANNONS
|

En av Europas största pensionsfonder har sitt säte i Göteborg. På femton år har Andra AP-fonden ökat sitt kapital från 134 till över 300 miljarder.

Den milstolpen passerades förra året – hur firade ni?

–Med tårta! Det var fantastiskt roligt.

Och hur har ökningen varit möjlig?

–När vi startade 2001 fanns 60 procent av kapitalet i Sverige, och bestod mest av aktier och räntor. Idag har vi ungefär 25 procent i Sverige, ägandet är spritt över nästan hela världen, och vi har diversifierat vårt ägande till att innehålla mycket mer än aktier: skog, jordbruk, egna bolag, fastigheter… Vi har också gått från att ha tillgångar som är börsnoterade till att ha mycket mer onoterade tillgångar.

ANNONS

Hur märks kapitalökningen för pensionärerna?

–Den pensionen som betalas ut varje månad kommer inte från oss, utan från skattebetalarna. Buffertfonderna är till för att täcka upp om de pengarna inte räcker till. Vårt uppdrag är inte att skapa bäst avkastning den här veckan eller månaden, utan på ett väldigt långsiktigt plan. Så vårt goda resultat märks på den långa sikten.

Nyligen sålde ni era innehav i 28 kraftbolag som framför allt sysslar med kolproduktion. Var det av etiska eller finansiella skäl?

–Finansiella. Vårt uppdrag är att skapa maximal avkastning till rimlig risk. Vi ska ta hänsyn till etik och miljö, utan att det påverkar avkastningen. Vi gjorde en klimatriskanalys och kom fram till att vi skulle göra oss av med de här innehaven för att sänka vi våra finansiella risker mot kraftsektorn. Vi gjorde en liknande översyn för ett och ett halvt år sedan som handlade om fossilenergibolag. Då avyttrade vi vårt ägande i 12 kolbolag och åtta gas- och oljebolag.

Så ni kan aldrig sälja era andelar i ett bolag av enbart etiska skäl?

–Nej, vi ska inte ägna oss åt näringspolitisk verksamhet. Vår uppdragsgivare är staten, och det vi kan förhålla oss till är statens ramverk, med de konventioner staten skrivit under, som barnkonventionen och miljöavtal. Vi har också valt att inte sälja av så fort ett problem dyker upp. När det händer saker i ett bolag vill vi inte rösta med fötterna omedelbart. Vi vill ta reda på fakta och ta en dialog med bolaget. Händer inget då kan vi exkludera bolag, det har vi gjort i ett antal fall, och då går vi ut och berättar om det. Som när vi exkluderade Walmart 2006.

ANNONS

Andra AP-fonden har aktier i bettingbolagen Unibet och Betsson. Är det en rimlig verksamhet för staten att investera i?

–Så kan man resonera, men vi kan inte gå ut och exkludera bolag för att en del tycker att spel är något dåligt. Dessutom har ju staten en stor egen spelverksamhet.

Hur är det att vara så granskad som AP-fonderna är?

–Vi ska vara granskade, jag är helt lugn med det. Jag är rätt van också, innan AP2 jobbade jag på regeringskansliet med de statliga bolagen. Och det går ju inte en dag utan att de statliga bolagen är i media.

Hållbarhet verkar vara en viktig fråga för AP2.

–Ja, verkligen. Inom ramen för vår övergripande hållbarhetsstrategi har vi valt att fokusera arbetet på fyra delar: mångfald, klimat, ägarstyrning och rapportering.

Hur jobbar ni med mångfald?

–En del som ligger mig väldigt varmt om hjärtat är att öka andelen kvinnor i styrelser och på ledande poster. En konkret sak vi gör är att publicera vårt årliga kvinnoindex, en rapport över andelen kvinnor i styrelser, bolagsledningar och på utbildningar som näringslivet gärna rekryterar från. Vi har tagit fram siffror sedan 2003 och följer trenderna med intresse.

ANNONS

Och vad säger trenderna?

–Att det går långsamt. I ledningsgrupper bland företag noterade på Stockholmsbörsen är det 19 procent kvinnor idag, i styrelser är siffran 28. I den här takten kommer det ta 44 år innan vi är jämställda i bolagsledningarna och 27 år i styrelserna.

Du har tidigare sagt att det är för lite utbyte mellan det privata och offentliga näringslivet. Vad menar du med det?

–Helt enkelt att det är för lite utbyte mellan den offentliga sektorn, det privata näringslivet, politiken och akademin. När jag jobbade på regeringskansliet fick jag ständigt frågan när ska du börja jobba inom det privata?. En börs-vd får aldrig får frågan när ska du börja jobba för kommunen?. Helt felaktigt likställer man ersättning med kompetens. Jag har stött på fantastiskt begåvade människor som jobbat hårt och intensivt på alla de här ställena, trots att ersättningen skiljer sig.

När är ditt jobb som allra roligast?

–Det låter så klyschigt, men det är när vi åstadkommer saker tillsammans. De senaste tre åren har vi jobbat med att ta hem externförvaltningen av 50 miljarder kronor som vi haft på olika platser i världen. Då måste man engagera de som jobbar med förvaltningen valutafrågor, affärssystem, it-system, redovisning, man måste kunna följa upp avkastning och risker, man måste veta hur man ska rösta i de olika bolagen…

ANNONS

– Vi färdigställde arbetet förra året samtidigt som vi bytte depåbank och flyttade 250 miljarder kronor. Jag är lycklig över att vara del av en organisation som klarar det. Vi är bara 64 personer som förvaltar en av norra Europas största pensionsfonder. Jag hoppas att göteborgarna är lite stolta över oss.

ANNONS