”Bankerna har blivit mer transparenta"

ANNONS
|

Egentligen skulle hon bli skattejurist, men efter ett sommarjobb på Handelsbankens kontor i Högsbo förstod hon att bankaffärer var mer hennes grej. Sedan dess har hon stigit i graderna rejält.

– Så här i efterhand kan jag kanske se att jag gjort en väldigt rak karriär, men så har det absolut aldrig känts. Ibland är det tillfälligheter som spelar in. Det är ju alltid någon annan som ger dig nästa jobb, någon annan som bedömer hur långt du kan gå. Då tror jag bara på att försöka göra sitt bästa på den position där man befinner sig för tillfället, det är det som ger dig nästa jobb.

ANNONS

I år hamnade du på tidningen Veckans affärers lista över näringslivets mäktigaste kvinnor. Hur känns sådant?

– Lite overkligt, det är ju inte så man går omkring och tänker om sig själv. Samtidigt är det roligt eftersom jag tror att man fortfarande behöver synliggöra kvinnor i näringslivet. Och så är det kul att vi är några från Göteborg på den där listan, om man ska vara lite lokalpatriotisk!

Er egen koncernledning och styrelse domineras av män. Är det ett problem?

– Kanske i teorin men inte i praktiken. En stor andel av bankens affär leds idag av kvinnor. Jag har under årens lopp sett många duktiga kvinnor ”försvinna” under ett antal år i samband med första barnet, för att sedan aldrig riktigt hitta tillbaka i karriären. Ur ett ledningsperspektiv handlar det om att sätta mål och bestämma sig, för det är ju inget snack om att det ena könet skulle vara mer lämpat eller ha mer inre driv.

Hur mycket makt skulle du säga att du har, som regionbankschef och vice vd i Handelsbanken?

– Det är en jättesvår fråga. Rent organisatoriskt drivs banken utifrån en väldigt platt organisation, där kontoren har stort eget beslutsmandat. Men det är klart att jag har en möjlighet att påverka, eftersom jag också sitter med i koncernledningen. Men jag reflekterar sällan över makt.

ANNONS

Banker säljer ofta produkter som många människor kanske inte riktigt förstår och har svårt att göra jämförelser kring. Hur ser du på det informationsövertaget?

– Generellt tycker jag att våra kunder blir mer och mer pålästa, att de kan mycket mer om ekonomiska frågor i dag än för tio år sedan. Jag skulle nog vilja påstå att transparensen ökar hela tiden. Det märks också på våra kontor. Tidigare satt bankpersonalen i mycket större utsträckning bakom en skärm och tittade på något som var ”hemligt” för kunden. I dag sitter man hellre bredvid och har tillgång till samma information. Efter finanskrisen har det pratats mycket mer om ekonomi i media och finansbranschen är väl genomlyst och lyder under oerhört mycket regler. Allt det gör att konsumentinformationen snarare ökar.

Efter finanskrisen pratades det om ett ”bankhat”. Tycker du att det finns ett sådant?

– Nej, hat känns som ett starkt ord. Men det finns en väldigt stark medvetenhet, och ibland har diskussionens vågor gått ganska höga. En del frågor har drivits rätt hårt. Det kan nog många som jobbar på kontor känna av, när kunden ska förhandla om sin ränta eller så. Samtidigt som många av våra kunder verkligen uttrycker uppskattning över det arbete våra medarbetare ger.

ANNONS

Vad tänker ni inne på bankkontoret när hela stater krisar i Europa och banker så nära som på Cypern håller stängt och fryser inne kundernas tillgångar?

– Första tanken är nog: har vi någon exponering mot de cypriotiska bankerna eller den plats där det sker? Andra tanken är att vi stärks ännu mer i vår idé om att driva bank på ett långsiktigt sätt och hålla affärerna nära kunderna.

Hur orolig behöver man vara som svensk bankkund?

– De svenska bankerna ses generellt sett som väldigt välskötta med en bra, stabil, bas. Man får ju väga sina ord på guldvåg här, jag kan bara svara för Handelsbankens räkning, men jag har svårt att se att man skulle behöva vara orolig.

På mer lokal nivå, vart blåser vindarna i den västsvenska ekonomin?

– Med tanke på att vi är så beroende av fordonsindustrin så känns det ändå som att regionen har hållit emot ganska väl. Som bank har vi våra tentakler ute bland både små och stora företag samt hos privatpersoner, och vi ser inga oroväckande tendenser till konkurser eller på bostadssidan. Räntorna är snudd på historiskt låga, så många har låga boendekostnader och många privatpersoner med två inkomster har haft en väldigt bra ekonomisk situation en längre tid.

ANNONS

Är det en hållbar utveckling att det är så billigt att låna?

– Nej, jag tror inte att vi kommer ha så låga räntor särskilt länge till. Den dagen konjunkturen vänder tydligare och tillväxten sätter fart så kommer räntorna att röra sig uppåt. Det vi har i dag är ju inte ett normalränteläge. Det är väldigt viktigt att se till att man klarar en rätt så rejäl räntejustering i sin kalkyl.

Tror du att människor i 30-årsåldern som nyss köpt bostadsrätt gör det?

– Om vi i banken ska göra ett bra jobb så måste vi vänja våra kunder vid tanken på ett högre ränteläge och vid att ha ett parallellt sparande. När man äger sitt eget boende behöver man ha en buffert och tänka långsiktigt. I den åldern bygger man en bas för sin framtida privatekonomi och missar man flera års sparande då så blir det otroligt tungt att ta igen sedan. Det är en diskussion som det är viktigt att våra medarbetare för med våra kunder, och det är jag övertygad om att de gör. Men sedan får man bestämma själv naturligtvis, alla som lånar pengar av oss är ju myndiga.

Som regionbankschef för Handelsbanken i Västra Sverige styr Katarina Ljungqvist över 77 kontor med en utlåning på runt 200 miljarder. När hon nyligen fick titeln vice vd var det en markering om att hennes område är viktigt för banken.

Hur?

På Handelsbankens huvudkontor i Västsverige som ekar tomt i semestertider. Katarina Ljungqvists kontor är inrett med mörkt trä och konst med Göteborgsmotiv. På skrivbordet står bankens klassiska sparbössa i form av en Skottehund.

Reflektioner

Å ena sidan märks det väldigt tydligt att Katarina Ljungqvist jobbat länge på bank: hon svarar väldigt försiktigt och korrekt, pratar gärna om ”bankens kärnvärden”. Å andra sidan har hon en entusiasm och nyfikenhet inför sitt jobb, som snarare påminner om en hungrig sommarvikaries.

Kontantlösa kontor:

Det är en stor vågdelare mellan bankerna. För oss är det inte en ideologisk fråga utan det handlar om att vi är en universalbank och våra kunder efterfrågar vår hjälp med kontanthantering. Men det är inte så att vi vill krama kontanter i sig. På lång sikt tror jag att vi kommer få ett samhälle helt utan fysiska pengar, men jag skulle aldrig ge mig på en gissning när det sker.

Kvotering:

Jag har nog alltid varit negativ till det, känt att det närmast skulle vara kränkande att bli inkvoterad. Men ibland kan jag känna, och det är bara min personliga åsikt, att det tar lång tid att förändra strukturen.

Varför man inte får ränta på sitt lönekonto:

Dels har vi ett lågt ränteläge. Dels är transaktionskontot till för pengar som rör sig och vi tar inte betalt för våra vaniga betalningstjänster för privatpersoner. Har man pengar som man inte rör bör man flytta dem någon annanstans.

Vilka egenskaper som tagit henne dit hon är:

Man måste tycka att det är väldigt roligt och man måste vara uthållig. Det här låter jättetråkigt, men det gäller att tycka om vardagen. Det är ganska mycket vardagsgnet som avgör och då måste man trivas med det. Sedan kan man få en kick ibland av att skriva under en stor affär eller så, men det är inte det som är drivkraften.

Bästa karriärsrådet:

”Tänk mer på jobbet än på karriären så löser sig resten”. Det tycker jag är ett väldigt bra råd som jag sparat från Handelsbankens Jan Wallander. När jag blickar tillbaks så blir det så uppenbart att det är helt omöjligt att veta vad man har förmåga till och vad man vill som ung. Det är väl bra att ha mål, men framförallt handlar det nog om att se till att hamna någonstans där man trivs.

Katarina Ljungqvist

Ålder: 47

Familj: Man, två egna barn och två bonusbarn.

Gör helst en ledig dag: Är med familjen, gärna i slalombacken eller ute på havet.

Dröm: Åka på safari i Afrika med familjen.

Senast lästa bok: The social conquest of earth av Edward O Wilson. ”Bill Clinton rekommenderade den väldigt varmt på ett föredag i våras”.

Lyssnar på: Allt. ”Jag är en typisk P3-lyssnare, men väldigt frälst i Håkan Hellström”.

ANNONS