Ibland kommer nyheter som bättre än andra sätter fingret på sakers tillstånd. Det blev slående i veckan när två olika typer av nyheter fick stort genomslag. Den ena meddelade att åtta nya områden i Sverige kommer att klassas som särskilt utsatta. Det handlar enligt polisen om platser med utbredd narkotikahandel, gängkriminalitet, social oro, parallell rättsskipning och religiös extremism. För knappt två år sedan hade Sverige femton särskilt utsatta områden och förhoppningen var att antalet skulle minska. Istället blev det tvärtom och de särskilt utsatta områdena är idag tjugotre stycken.
Den andra nyheten handlade om att stödet för Sverigedemokraterna ökar kraftigt bland personer med utländsk bakgrund. Enligt SCB:s nya partisympatiundersökning sympatiserar nu 12,6 procent av de med två utlandsfödda föräldrar med SD.
Sällan har två olika nyheter tillsammans sagt så mycket om tillståndet i vårt land. Det får mig att tänka på när jag för mer än tio år sedan intervjuade några killar med utländsk bakgrund i en av Göteborgs problemdrabbade förorter, som berättade att de tänkte rösta på SD. En bekant till dem hade nyss blivit skjuten och de beskrev hur deras område, som redan var socialt utsatt, hela tiden fylldes på med nya invandrare som gick rakt in i arbetslöshet, vilket resulterade i ökade problem i form av bland annat kriminalitet.
Jag minns också hur vissa journalistkollegor inte riktigt trodde att det kunde vara möjligt när jag berättade att flera av de invandrare jag pratat med den dagen sagt att de tänkte rösta på SD. Nu, tio år senare, är SD det parti som ökar mest bland invandrare. Hur kunde det bli på det viset, undrar säkert många politiker och andra opinionsbildare. Kanske har det inte slagit dem att de som drabbas hårdast av problem relaterade till hög invandring, misslyckad integration och särskilt utsatta områden är just personer med utländsk bakgrund. Det är deras barn som blir nedskjutna på öppen gata. Det är de som tvingas leva med rädslan att utsättas av kriminella gäng som tagit över kvarteren där de bor. Det är de som drabbas hårdast av religiösa fundamentalistiska idéer. Är det då så konstigt att många boende i de utsatta områdena söker sig till det parti som haft högst tonläge i de här frågorna, medan andra partier under många år i princip lämnat dörren vidöppen? Mitt förslag till Sveriges politiker inför nästa valrörelse är därför att ni samlar era analytiker, tar fram skissblocken och frågar er själva om det inte är hög tid att börja lyssna på de människor som allra mest fått uppleva konsekvenserna av den politik ni förespråkat de senaste decennierna. När ni gjort det kan ni bege er ut i den verklighet som jag och många andra sett för längesedan.
