Detta evinnerliga tjat om tiggeri. Nu ska det förbjudas igen och Ann Heberlein tycker att jag ska besinna mig. Jag är ju en av dem som inte tror på att ett tiggeriförbud hjälper någon eller ens minskar tiggeriets omfattning. Så jag besinnade mig. Och kom till slutsatsen att de som är för ett tiggeriförbud inte alls vill bekämpa fattigdom. Ni vill bara slippa se den. Den lokala ordningsstadgan är till för att upprätthålla – just det ja, ordningen! Om man vill man bekämpa fattigdom måste man ha flera tankar och handlingar i huvudet samtidigt. Det går att tycka att människohandel, tvång, prostitution ska straffas – kriminella handlingar där fattiga människor (läs kvinnor och funktionsnedsatta) råkar mest illa ut – och samtidigt tro att ett tiggeriförbud inte resulterar i att dessa brott avslöjas. Det är en polisiär prioritering. Och om vi bestämmer oss för att nazister är ordningsstörande kan polisen ägna sig åt att utreda människohandel istället för att vakta på stöveltrampande rasbiologer. För övrigt tigger nu Nordiska motståndsrörelsen om pengar till ny kamerautrustning för att ”bättre dokumentera demonstrationen den 30 september”. Det går också att sätta press på de fattigas hemländer och samtidigt inte tro på att Rumänien skulle göra en helomvändning och satsa utbildning och jobbreformer för den romska gruppen om dessa plötsligt inte fick tigga i Sverige.
Heja EU – se till att Rumänien använder pengarna de fått för att minska diskrimineringen av romerna. Synd bara att den politiker som vill skapa förändring med dessa pengar har stora svårigheter att bli omvald. Reformer för romska barns läskunnighet ligger inte högt på prioriteringslistan i ett land där vissa kallar dessa barn grisar. Kom ihåg – slavsystemet i Rumänien avskaffades senare än det i USA. I Rumänien var det romerna som var slavarna. Jag lägger inga moraliska aspekter på dem som inte lägger pengar i koppen. Jag gör inte alltid det. Men du har ett val. Det handlar om ett flerfrontskrig om vi ska bekämpa fattigdom och orättvisor. Den fattiga världen sitter på våra gator. Människor som har samma rätt som alla andra – att få be om hjälp. 500 barn lever i akut hemlöshet i Göteborg. De växer upp på jourboenden, härbärgen, på hotell och vandrarhem. De ber inte om hjälp på gatan. De är osynliga. Om de satt på gatan – skulle de anses som ordningsstörande? Ska vi förbjuda hemlöshet? Tänk om det vore så enkelt.
