De senaste veckorna har det varit aktivitet runt socialsekreterarnas arbetssituation. Uppsalas socialsekreterare öppnade en dörr i samband med sin demonstration den 30/1 2012. Nu är det på tiden att vi alla höjer våra röster och kräver den enskildes rätt till ett drägligt liv. Ju fler av oss som vågar prata om hur verkligheten ser ut desto svårare blir det för beslutsfattarna att ignorera oss.
Systemskifte
Under nittiotalet har ett välfärdspolitiskt systemskifte genomförts. Tidigare statliga verksamheter kommunaliseras och offentligt ägda verksamheter övergår till privata ägare. Vilka resurser som finns beror på i vilken kommun eller stadsdel du bor. Likabehandlingsprincipen är därmed satt ur spel. Vidare har villkoren för socialförsäkringssystemet försämrats betydligt. För socialtjänstens del kan man konstatera att arbetsbördan på socialkontoret ökar samtidigt som resurserna minskar.
Socialstyrelsen sammanfattar länsstyrelsernas tillsyn av socialtjänsten i ”Social tillsyn - Länsstyrelsernas iakttagelser under 2008 och 2009”. Det framkommer att lagstiftningen inte alltid tillämpas korrekt och att det finns brister i den enskildes rättssäkerhet. Länsstyrelserna har funnit att en del nämnder antagit riktlinjer som inte följer föreskrifter och lagar. Därigenom påverkas utrymmet för socialsekreterare att göra individuella bedömningar vilket gör att enskilda individer inte beviljas insatser efter sina behov. Bristerna som framkommer drabbar i första hand de som har behov av stöd från socialtjänsten.
Svårt jobba rättssäkert
När någon kommer till socialtjänsten förväntar sig denne att få hjälp, barn som vuxen. Klienten förväntar sig att bli lyssnad på och att behandlas rättssäkert. Det finns bara en förlorare i den situation som råder på många av landets socialkontor och det är den enskilde individen. Vi socialarbetare vill möta klienterna med de rätta resurserna och den rätta kompetensen. För att detta ska vara möjligt måste arbetsbelastningen och personalomsättningen minska! Det är näst intill omöjligt för oss att utföra ett rättssäkert arbete idag. När arbetsdagen är slut vill vi vara stolta över det arbete vi gjort.
På GP Debatt (27/2) efterlyser Susanna Alakoski, Marcus Gustavsson, Jenny Johansson samt Gudrun Schyman ”en stolt socialarbetarkår som vittnar och ställer sig på barrikaderna tillsammans med medborgarna”. Här är vi! Och vi vill att fler ansluter sig till oss. Vi vill vara en stolt socialarbetarkår! Det är svårt att göra ett gott arbete när förutsättningarna saknas.
Stort ansvar
Myndighetsutövning är ett stort ansvar vilket beslutsfattarna ständigt påminner oss om. De visar dock inte att de är intresserade av att möjliggöra ett bra arbete. Socialsekreterare i dag har usla arbetsvillkor med orimligt hög arbetsbelastning vilket gör att vi tvingas utföra ett arbete vi inte kan stå för. Personalomsättningen ökar och därmed även otryggheten på arbetsplatsen. Det blir en ond cirkel och ingen lyssnar på det vi varslar om.
Syftet med detta inlägg är att uppmuntra socialarbetare i Göteborg och övriga Sverige att agera! Det är vår skyldighet att visa vad vi tycker och kräva bättre arbetsvillkor. Våra verksamheter måste ha mer resurser. Vi kräver lägre arbetsbelastning, lägre personalomsättning, högre kompetens samt högre lön!
Varför är vi så tysta? Hur kan vi försvara att vi står bredvid och ser på när välfärdssamhället rasar? Vi måste gå samman! Det är inte förrän vi tillsammans står enade som vi blir starka och kan fånga beslutsfattarnas uppmärksamhet. Det här duger inte, det är dags att göra något åt saken. Anslut er till vårt upprop för social välfärd!
Marja-Leena Abraham
Ulrika Alenius
Liz Engberg
Mia Flyckt
Lotta Fransson
Charlotta Grahn
Elenore Hagberg
Helena Hassold
Gunilla Hjalmers
Margret Hrodmansdottir
Madeleine Karlsson
Ulf Karlsson
Ulrika Lindberg
Emma Malmström
Lisa Olsson
Annika Perzon
Josefine Petersson
Alexandra Radyn
Ala Rebwar
Johanna Skog
Therese Sonesson
Linda Söderberg
Magdalena Vagnemark
Lisa Åman Björkdahl
socionomer/socialsekreterare i Göteborg.