Tidigare i veckan besökte jag Öckerö och Kungälv. Där, som i så många svenska kommuner, finns en oro. För att vården, skolan, omsorgen redan i dag går på knäna – och man ser att än mer resurser behövs framåt.
Det föds allt fler barn och vi lever allt längre i Sverige. Det är glädjande och en framgång för folkhälsan. Fram till år 2025 blir vi cirka 300 000 fler barn och lika många fler över 70 år. På drygt 20 år har medellivslängden ökat med mer än tre år. Utvecklingen innebär att vi kommer att behöva bygga 1 200 förskolor, 600 grundskolor, 300 gymnasieskolor och 300 äldreboenden i Sverige fram till 2025. Vi behöver anställa vårdpersonal, förskolepersonal och lärare.
Därför innebär utvecklingen en utmaning för både kommuner och landsting som ansvarar för dessa verksamheter. Utan betydande resurstillskott från staten kommer det krävas kraftiga nedskärningar eller höjningar av kommunalskatten.
Regeringen har sedan vi tillträdde prioriterat skola, omsorg och vård. Vi har förstärkt dessa områden med över 35 miljarder kronor i år. Det kan jämföras med kostnaden för alla gymnasieskolor i Sverige. Av de över 250 000 fler människor som går till jobbet sen vi tillträdde har över 100 000 personer anställts i välfärden.
Väljer en annan riktning
Andra partier väljer att gå i en annan riktning. I sin skuggbudget tyckte Moderaterna att det Sverige behövde var skattesänkningar på över 30 miljarder varav 22 skulle gå till ännu ett jobbskatteavdrag. Störst skattesänkningar får de som tjänar mest. SD:s jobbskatteavdrag låg på 20 miljarder och enligt deras egna beräkningar skulle den rikaste tiondelen få ungefär tre gånger så stor skattesänkning som den genomsnittliga löntagaren.
När det behövs mer resurser i välfärden så väljer de att lägga mindre. Deras politik leder till en avveckling av den svenska modellen med privatiseringar och nedskärningar. Det bidrar till ökad otrygghet. I stället behövs det mer gemensamma investeringar. Vi har lovat att höja statsbidragen till kommunsektorn med minst 20 miljarder fram till 2022.
I höst står Sverige inför ett ödesval. Konfliktlinjen i svensk politik står inte om problembilden, utan om lösningarna. Ska våra gemensamma resurser användas till att bygga ut och höja kvaliteten i skolan, vården och omsorgen och att bekämpa arbetslösheten – eller till att sänka skatten, mest för de som tjänar mest, med medföljande nedskärningar och nya underskott? För oss är svaret tydligt. Den svenska modellen måste utvecklas – inte avvecklas.
Magdalena Andersson (S)
finansminister