Vi har mycket att lära av Finland, skriver debattören.
Vi har mycket att lära av Finland, skriver debattören.

"Vi kan få mycket mera pang för pengarna"

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

Nu har regering och tre allianspartier enats om ett nytt försvarspolitiskt inriktningsbeslut efter att buden haglat i luften; Sex miljarder? Tio? Sjutton? Nu återstår för regeringen att i höst förhandla budgeten i sin helhet med Vänsterpartiet. En budget som självklart främst måste handla om att ge Sverige en välfärd att lita på, minskade klyftor, trygga jobb och ökad jämställdhet.

Vänsterpartiets hållning är att Sverige ska vara alliansfritt. En sådan hållning har ett pris. Sverige behöver ett eget inhemskt försvar, utbildade soldater, förhandsverksamhet och material. Satsningar behöver göras. Men också omprövningar och omprioriteringar.

Fel fokusera på det som inte finns

ANNONS

Det finns ett mönster vad gäller budgetfrågor som går igen även på de mest skilda nivåer.

Som kommunstyrelseordförande i Fagersta var min ambition att vi skulle prata mycket mer om de då 450 miljonerna vi hade i vår budget och som bevisligen fanns, i stället för de 4-5 miljonerna som alltid saknades och alltså inte fanns. Och, kan man tillägga, som alltid på något närmast magiskt sätt betydde skillnaden mellan elände och motsatsen. Slutsatsen av det är att vi borde ägna mycket mer intresse åt de 45 miljarder som försvarsbudgeten utgörs av i dag.

Det synes gåtfullt hur stor skillnaden verkar vara i kostnadseffektivitet mellan Sverige och Finland. Med stigande förundran har jag iakttagit ointresset av att studera detta fenomen, den mycket hårda kritiken från Riksrevisionsverket och den närmast extrema detaljstyrningen som Försvarsmakten är utsatt för. Månne här kan finnas ett samband mellan dessa förhållanden?

Kan mobilisera många fler

Finlands försvarsbudget jämfört med Sverige är ganska proportionell till befolkningen. Sverige har 1,8 gånger Finlands befolkning och också 1,8 gånger Finlands försvarsbudget, 45 jämfört med 25 miljarder kronor. Men sedan spretar det rejält. Finland kan i fred ställa upp nära 50 procent fler soldater och mobilisera nära 500 procent (!) fler. Detta trots att i Sveriges siffra ingår även den stora andel befattningar som är vakanta.

ANNONS

Visserligen har Finland inga ubåtar jämfört med Sveriges fyra och bara 62 procent av vårt stridsflyg. Men å andra sidan har Finland nästan dubbelt så många stridsvagnar och 27 (!) gånger fler artilleripjäser medan antalet ytstridsfartyg i stort sett balanserar mellan de två länderna.

Allvarlig kritik

I många stycken lämnar Riksrevisionen en allvarlig kritik i sin rapport angående mål, resultat och styrning av försvaret. Sammanfattningsvis; för mycket detaljstyrning, för lite strategisk styrning och av försvarsmakten upplevd informell styrning. Regeringen vidgår de flesta brister i sitt svar, men allt ska – utan närmare analys över orsakerna – bli bättre i och med nästa inriktningsbeslut. Detta att Försvarsmakten enligt Riksrevisionen är den mest detaljstyrda myndigheten kommenteras dock inte.

Utifrån mina erfarenheter är det just där problemets lösning kanske finns. Där man detaljstyr till och med på kompaninivå (150 man till Gotland!) så försummas den strategiska styrningen och den informella ökar. Men allvarligast är effekterna på den professionella organisationen. Få saker är så förlamande och hämmande för kreativiteten som att inte få använda sina professionella kunskaper för att innanför givna regler och ramar lösa de uppgifter som är förelagda.

Hög tid att agera

Målet måste väl vara att politiken pekar ut vad organisationens uppgift är samt, efter en förtroendefull dialog med verksamheten, vilka resurser som står till förfogande. Professionen i sin tur reder ut hur uppgiften innanför de givna ramarna ska lösas. Inget parti, inte heller Vänsterpartiet, kan sägas vara utan skuld i dessa avseenden, men vi tycker det är hög tid att göra styrningen av försvarsmakten strategisk och kostnadseffektiv.

ANNONS

Resurstillskott kan komma att behövas. Men utan säkerhet på att de första 45 miljarderna styrs så att maximal kostnadseffektivitet uppnås, är det dock hart när omöjligt att med någon större grad av precision veta behovens storlek. Vi ser fram mot att föra konstruktiva samtal med regeringen om denna fråga i samband med budgetförhandlingarna i höst.

Stig Henriksson (V)

försvarspolitisk talesperson

ANNONS