Paulina Neuding, journalist och jurist. Kommenterar politiken ur ett borgerligt perspektiv. Även krönikör på SvD:s ledarsida.
Paulina Neuding, journalist och jurist. Kommenterar politiken ur ett borgerligt perspektiv. Även krönikör på SvD:s ledarsida.

Vem tar ansvar för det här?

Antalet utanförskapsområden är betydligt fler än vad som officiellt medges. Och de ytterst ansvariga har haft ett starkt intresse av att tona ned allvaret i utvecklingen, skriver GP:s debattkrönikör Paulina Neuding.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

    <strong>Paulina Neuding,</strong>journalist och jurist. Kommenterar politiken ur ett borgerligt perspektiv. Även krönikör på SvD:s ledarsida.
Paulina Neuding,journalist och jurist. Kommenterar politiken ur ett borgerligt perspektiv. Även krönikör på SvD:s ledarsida.

I Sverige har ministrar fått avgå för sådant som en obetald teve-avgift och en barnflicka som fått betalt svart. Toblerone och blöjor köpta på fel kontokort har utlöst mediestorm och politisk skandal.

Men hur utkrävs ansvar, och av vem, när ett helt politikområde misslyckas?

Nyheterna har kommit slag i slag under våren och sommaren.

Polisen utökar sin lista på särskilt utsatta områden, från 15 till 23. Det är en ökning med 50 procent på mindre än två år.

Medan Polisen listar ”utsatta områden”, var dåvarande Folkpartiet först med att rita kartan över ”utanförskapsområden” i Sverige. Någon ny studie över utanförskapet har inte kommit från Liberalerna på tre år. Men nationalekonomen Tino Sanandaji fortsätter att räkna utifrån partiets ursprungliga mätmetod. (Sanandaji uppdaterade Folkpartiets karta över utanförskapet på uppdrag av tankesmedjan Den Nya Välfärden 2014. Hans granskning visade inte bara att antalet utanförskapsområden fortsatte att växa. Han avslöjade samtidigt att Folkpartiet bytt mätmetod i sin senaste mätning – en metodbluff för att skönmåla utvecklingen.)

ANNONS

Under Almedalsveckan berättade Sanandaji om sin senaste granskning. Han har funnit att om man bara ser på den invandrade delen av befolkningen, utgör majoriteten av alla svenska kommuner i dag utanförskapsområden.

Större delenav allasvenska kommuner.

Både vad gäller polisens ”utsatta områden” och Liberalernas ”utanförskapsområden” har de ytterst ansvariga haft starkt intresse av att tona ner allvaret i utvecklingen.

Annorlunda ser det ut för Säkerhetspolisen. Säpo tar vid där andra samhällsinstitutioner – politiker, polis, socialförvaltning, kriminalvård – har misslyckats.

Under ett seminarium i Almdalen presenterade chefen Anders Thornberg nya siffror över extremismen i Sverige. 3 000 våldsbejakande extremister är nu verksamma i landet, varav 2 000 jihadister.

För att sätta detta antal i perspektiv: Enligt Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys i Lund, finns det i Sverige kapacitet att hårdbevaka 10–20 personer. Och Per Gudmundson, en av Sveriges kunnigaste journalister på området islamistisk extremism, konstaterar i en ledare i SvD: ”Det finns inte en chans på jorden för Säpo att kontrollera ’tusentals’ – det vet vi eftersom både Storbritannien och Frankrike har haft ’tusentals’ i ett decennium med känt resultat.”

2010 var antalet jihadister i Sverige 200. Vi har alltså fått en ökning med 900 procent på sju år.

Det är inte som en obetald teve-avgift. Någon i beslutsfattande ställning skulle hållas ansvarig.

ANNONS

Paulina Neuding

journalist och jurist. Kommenterar politiken ur ett borgerligt perspektiv. Även krönikör på SvD:s ledarsida.

ANNONS