Slutreplik
Livsmedelsstrategin, 16/3 och 23/3
Maria Wivstad och Eva Salomon lägger ut "dimridåer" i sin replik till vår debattartikel i GP där vi är tveksamma till regeringens planerade satsning på ekoodling. De ifrågasätter bland annat sakinnehållet i boken Den ekologiska drömmen, som nämns i artikeln, och påstår att boken inte är vetenskapligt granskad.
Detta är ohederligt och felaktigt eftersom man inte har grund för sitt påstående.
Tyvärr är detta inte en engångsföreteelse utan olika typer av misstänkliggöranden är ett återkommande sätt hos många ekoföreträdare att bemöta vetenskapliga fakta. Boken som är en omfattande kunskapssammanställning baserad på över 200 vetenskapliga publikationer och officiell svensk statistik, har granskats av forskare från olika lantbruksvetenskapliga discipliner och reviderats därefter. Boken förmedlar faktabaserad information om ekoodling till konsumenter och beslutsfattare.
Kunskap i stället för åsikter
Vi har i boken, som är fri tillgänglig (http://pub.epsilon.slu.se/11755/), också på engelska (http://pub.epsilon.slu.se/13967/) och i en kortversion (http://pub.epsilon.slu.se/14196/), försökt att ge läsaren nödvändig sakinformation för att kunna dra egna slutsatser så att åsikter kan ersättas med kunskap. Sammanställningen visar tydligt att ekoodling i Sverige medför mer näringsläckage till våra vattendrag, minskar inte avgången av växthusgaser, producerar mycket mindre livsmedel och att ekologiska livsmedel inte är giftfria.
Vidare beror den biologiska mångfalden mer på hur landskapet ser ut utanför själva åkern än på hur odlingen bedrivs. Jordbrukets myndigheter, Jordbruksverket och Livsmedelsverket, har inte heller via varken egna eller beställda kunskapsgenomgångar kunnat belägga några entydiga fördelar för miljö och produktkvalitet vid tillämpning av så kallade ekologiska produktionsmetoder.
Ger inte högre mullhalt
Wivstad och Salomon hävdar att ekoodling leder till högre mullhalter i marken. Detta är fel. Växternas fotosyntes omvandlar koldioxid i luften till biomassa. Lägre skördar vid ekoodling ger mindre produktion av rötter och ovanjordiska växtdelar som sedan blir mull. Mängden mull i jordarna på ekogårdar sjunker jämfört med konventionella gårdar som odlar samma grödor.
Wivstad och Salomon skriver vidare att näringskretsloppet är tätare vid ekoodling. Det är precis tvärtom. I dag importerar ekojordbruket stallgödsel och andra näringsrika biprodukter som härstammar från konventionell produktion. Att sluta näringskretsloppet vid ekologisk produktion är nämligen omöjligt. Avfallsprodukter från avlopp, där en stor del av näringen från livsmedel hamnar, får inte användas vid ekoodling. Inom en snar framtid kommer fosforgödsel att kunna produceras från rötslam. Eftersom gödseln är identisk med mineralgödsel får den dock inte heller användas inom ekoodling.
Ofullständig analys
Wivstad och Salomon skriver också att nedlagd åkermark i Sverige kan användas för att producera mer livsmedel genom ekoodling. Påpekandet vilar på en ofullständig analys. Den svenska ekoproduktionen är i dag en nischproduktion för mjölk- och köttprodukter eftersom det svårt att odla vegetabilier ekologiskt. Ekologisk odling av vegetabilier begränsas av ogräs, brist på växtnäring och växtskadegörare och nedlagd åkerareal kommer huvudsakligen att kunna användas till foder. Konventionell produktion på nedlagd åkermark kan bidra med produktion av dubbelt så mycket livsmedel.
Vem kan man lita på i ekodebatten? När vi förklarar för läsaren vetenskapligt underbyggda resultat kontrar Wivstad och Salomon och fångar läsaren med påståenden att ekoodling är visst bra och att vi enbart svartmålar ekolantbruket. I flera år har ekodebatten präglats av oklarhet vad som är sant och falskt eftersom fakta oftast bemöts med ogrundade påståenden. Detta förklarar varför debatten aldrig tycks nå vägs ände.
Saknar täckning
Ett vanligt argument är att man behöver ekolantbruk som vägvisare för att utveckla ett hållbart lantbruk framöver. Men är det verkligen så? Kan det till och med vara så att satsningarna på ekolantbruk hämmar jordbrukets totala hållbarhetsarbete? Vilka nya brukningsmetoder har det konventionella lantbruket hittills kunnat hämta från ekoforskning eller praktiskt ekolantbruk? En genomgång av framkomna forskningsresultat visar att även vägvisar-argumentet saknar täckning. Ekologisk produktion har inte varit drivkraften för utvecklingen av mera miljövänliga jordbruksmetoder.
Vi delar Wivstads och Salomons uppfattning att hållbarhetsforskningen bör genomföras brett och med mångfald för att mer hållbara metoder och medel skall utvecklas. Vi menar dock att det skall ske utan att i förväg peka ut något produktionssystem som kompass för sådan forskning.
Att sprida åsikter i stället för fakta ger varken beslutsfattare eller konsumenter tillförlitlig vägledning. Många människor har alltför länge förletts att tro att ekoprodukter är bättre än konventionellt producerad svensk mat genom spridande av felaktiga påståenden om ekolantbrukets överlägsenhet.
Vi tror på en förändring där åsikt ersättas av insikt om ekolantbrukets begränsningar och nackdelar. Fakta måste ligga till grund för politiska beslut.
Thomas Kätterer
professor i ekosystemekologi, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU)
Lars Bergström
professor i vattenvårdslära, SLU
Holger Kirchmann
professor i växtnäringslära och markvård, SLU
Rune Andersson
före detta professor i markvetenskap, SLU