Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Paulina Neuding webb
Paulina Neuding, journalist, jurist och chefredaktör Kvartal, kommenterar debatten ur ett borgerligt perspektiv

Varför så valhänta inför de grova brotten?

Ett återkommande argument i debatten om Sverigebilden har varit att Sverige varit särskilt väl rustat att hantera en kriminalitet av det slag som uppstått i utanförskapsförorterna. Tänk om det är tvärtom? skriver GP:s debattkrönikör Paulina Neuding.
Paulina Neuding, journalist, jurist och chefredaktör Kvartal, kommenterar debatten ur ett borgerligt perspektiv

Explosioner i Malmö två kvällar i rad, följda av skjutningar mot lägenheter. Två misstänkta attacker riktade mot polisen.

Bara några av veckans rubriker.

Med ens talar också både regering och opposition på ett sätt som tyder på insikt om att Sverige befinner sig i kris. Stefan Löfven skapade stora internationella rubriker när han sade i en intervju att han ”inte utesluter” att militär kan sättas in mot de kriminella gängen i förorterna. Stockholms kommunalråd Karin Wanngård (S) tillstod i januari att skjutningarna är en nationell kris.

 

Det är svårt att tänka sig att det är mindre än ett halvår sedan som Wanngård ville göra det till en förolämpning mot Stockholmarna att peka ut kriminaliteten i Rinkeby som ett stort problem, och att Stefan Löfven angrep barnboksförfattaren Katerina Janouch för hennes uttalanden om svensk brottslighet i tjeckisk TV.

Ett återkommande argument i debatten om den så kallade Sverigebilden har varit att Sverige varit särskilt väl rustat att hantera en kriminalitet av det slag som uppstått i utanförskapsförorterna. Ett land som tills nyligen utmärkte sig i världen med låga nivåer av sociala konflikter skulle, enligt denna föreställning, äga en speciell motståndskraft.

Tänk om det är tvärtom?

 

I den kris som uppstått rör sig ansvariga politiker och myndigheter mellan extremer. Medan det denna vecka är tal om möjligheten att sätta in militären i förorten, har polisen de senaste veckorna gjort uttalanden som varit uppseendeväckande i sin vekhet och psykologiserande över grova brottslingar.

”Det är svårt att vara kriminell. Vi vill hjälpa dem att komma ur det”, säger polischefen Jan Evensson, polismästare i region Stockholm i SVT Aktuellt (7/1), efter att en 60-årig man dödats av en handgranat vid tunnelbanan. Våldet är enligt Evensson – ”inte enbart” ett polisiärt problem – det är ett ”tillsammansprojekt”. Han ber de kriminella elementen att ”sansa sig”.

 

Till Sveriges Radio säger Evensson: ”Det här är personer som bryter å det grövsta mot samhällskontraktet – men som nog ändå inte vill skada andra än dem som de har konflikten med – men glömmer bort att tredje man har stor risk att skadas” (SR 9/1).

Rikspolischefen Dan Eliasson beklagade sig över att ”Gängen vill inte hjälpa till och tala om vad som hänt” (Aftonbladet 10 jan).

Linda Staaf, chef för underrättelseverksamheten vid polisens Nationella operativa avdelning, citerades i SvD om kriminellas användning av handgranater:

”De kriminella bör förstå att de utsätter sig för en enorm risk att hantera dem” (DN 8/1).

Så handfallet talar man inför en brottslighet som på allvar riskerar att underminera staten.

Paulina Neuding

journalist, jurist och chefredaktör Kvartal, kommenterar debatten ur ett borgerligt perspektiv

Se mer från - Debatt: Debattkrönika
Mest läst