Frammarschen av politisk och radikal islamism i hela Mellanöstern har delat regionen genom att utvidga befintliga klyftor och politiska dispyter, vilka har lett till katastrofala följder och misär för miljontals människor. Denna nya verklighet måste förstås och beaktas då nya politiska lösningar genomförs i regionen, inklusive Gaza.
Den arabiska våren har lett till att tre av regionens huvudsakliga motsättningar, vilka även kan förklara den nuvarande konflikten mellan Israel och Hamas, har ökat. Dessa är frammarschen av politisk och radikal islamism, återupplivandet av konflikten mellan Muslimska brödraskapet och ”status quo”-regimer samt den allt starkare uppfattningen i regionen att inte acceptera andra.
Hamas är det Muslimska brödraskapets palestinska gren. De har båda en bred politisk och radikal-islamistisk agenda och försöker skapa ett islamistiskt styre baserad på sharialagar i stället för de nationella och moderna lagar som följer med ”status quo”-regimerna. Reglerna inkluderar piskning av kriminella, kapning av tjuvars händer och ett utbrett användande av dödstraff. Kvinnor kommer att påverkas särskilt hårt om sharialagar införs eftersom deras grundläggande rättigheter kraftigt begränsas.
Slits isär
Det palestinska samhället, liksom andra samhällen i regionen, har slitits isär av religiösa och nationella krafter. Hamas vill inte samarbeta med Fatah som styr det palestinska folket. Hamas letar ständigt efter tillfällen att ta kontroll över Västbanken och störta den Palestinska myndigheten, vilket Shin Bet (israeliska säkerhetstjänsten) kunde bevisa för endast några dagar sedan. Denna strävan är inte unik och striden mellan det Muslimska brödraskapet och ”status quo”-regimerna kan ses i Egypten, Jordanien, Syrien och till viss del även i Tunisien och Libyen.
Ingen palestinsk regering kan någonsin överbrygga skillnaderna mellan de båda sidorna. Den så kallade palestinska regeringen, det nyetablerade samarbetet mellan Hamas och Fatah, bildades med målet att skapa en enhetlig fasad och därmed behaga den palestinska allmänheten och det internationella samfundet.
Hamas har inget intresse av att nå en kompromiss om land med Israel eftersom de enbart är intresserade av Israels utplånande och stödjer begreppet om en enstatslösning – ett Palestina under islamistiskt styre. Så antagandet att ockupationen är roten till konflikten i Gaza stämmer helt enkelt inte.
Växande intolerans
Den senaste tidens våld är ytterligare ett exempel på regionens vägran att acceptera andra – vare sig det handlar om Sunnimuslimer eller Shiamuslimer, kristna, yazidier eller judar så är vi alla utsatta för islamismens hänsynslösa radikalism som just riktar sig mot ”den andra”.
Hamas ideologiska kärna är antisemitisk, de använder sin egen befolkning som mänskliga sköldar och deras strategi – att avfyra raketer mot Israels civila på ett mycket cyniskt sätt –härrör från en grundläggande intolerans mot andra.
Vi kan också se denna intolerans i striderna mellan den syriska regimen och den syriska oppositionen; vi kan bevittna denna intolerans i den ökande konflikten mellan Shia och Sunni (ISIS) i Irak. Minoriteter i Mellanöstern, oavsett om de är muslimer, kristna eller judar, betalar det högsta priset för denna radikalism som inte känner några gränser. Bristen på acceptans av andra utgör själva kärnan till hatet och detta hat är i sin tur den grundläggande orsaken till att Hamas avfyrar raketer mot Israel samt att de hittills vägrat acceptera alla initiativ till en varaktig vapenvila.
Under de kommande veckorna kommer vi alla att vara engagerade med att försöka avsluta den nuvarande konflikten med Hamas. När jag skriver denna artikel har nyheten om en mer långvarig vapenvila publicerats i många medier runt om i världen. Det är ännu osäkert om Hamas denna gång kommer att stå fast vid sina löften eller fortsätta att offra och utnyttja sitt folk såsom de har gjort under de gångna veckorna.
Måste demilitariserias
Det behövs absolut ett rehabiliteringsprogram för Gaza. Utmaningen är hur man ska göra för att hjälpa Gaza-borna utan att stärka Hamas eller att de utnyttjar donationerna för att bygga tunnlar och köpa nya långdistansraketer och därmed sätta igång nästa våldsspiral. Denna verklighet kan bara uppnås om Hamas och Gaza demilitariseras. Hamas har avfyrat nästan 4 500 raketer mot Israel under den nuvarande konflikten och har byggt enorma tunnelsystem för att kunna genomföra terrorattacker mot Israel. Tänk vad man skulle ha kunnat göra med alla dessa pengar i stället!
Om vi vill se att Gaza utvecklas igen måste vi vara säkra på att radikalismen inte får en andra chans. Detta gäller inte endast Gaza utan även andra platser i Mellanöstern.
Isaac Bachman
Israels ambassadör i Sverige
