Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Göteborgsleran collage
Wilhelm Delfs, grundläggningskonsult

Västlänken – katastrof för husen i Göteborgsleran

Trafikverket vill temporärt sänka grundvattennivån när Västlänken byggs. Och få tillstånd att bygga denna tunnel med drygt tre gånger det inläckage som Götatunneln fick tillstånd till. Därefter vill man återställa grundvattennivån med infiltration. Men det är fysikaliskt omöjligt, skriver grundläggningsexpert Wilhelm Delfs.
Wilhelm Delfs, grundläggningskonsult

I GP:s artikel om Västlänken (22/11) återkom Agneta Eklund från Trafikverket, till deras ”goda erfarenheter” av att bygga tunnlar i Göteborg med hänvisning till Götatunneln.

För några år sedan skrev jag några artiklar om farhågorna för grundvattensänkningar i samband med bygget av Västlänken. Jag bemöttes då av kraftigt motangrepp från dåvarande chefer på Trafikverket, Bo Larsson och Leif Jendeby, om hur väl det hade gått för dem att bygga Götatunneln utan problem med grundvattnet. Samtidigt hänvisade de till Lundbytunneln, Malmös tågtunnel och Citytunneln i Stockholm.

Dessa hänvisningar höll på ända tills professor Claes Allen, sakkunnig vid CTH, skrev en artikel om Götatunneln. Han beskrev alla stora svårigheter de haft med stora inläckage i tunnlar och sponter. De klarade sig tack vare att undergrunden huvudsakligen bestod av vattengenomsläppliga jordarter, samt närheten till Göta älv. De var inte i närheten av innerstadens täta och sättningskänsliga leror. Efter det har det varit tyst från Trafikverket om detta, tills nu.

Att jämföra Västlänken med övriga tunnlar vittnar bara om okunskap. Ändå läcker alla tunnlarna in grundvatten! Hallandsåsen finns ju också kvar i minnet. Nej, Trafikverket, vi tror inte på er längre.

 

Inläckage i bergtunnlar. Vid utsprängning av bergtunnlar tränger grundvatten från berg och lerområden in i tunneln genom sprickor i berget. Man tätar dessa sprickor genom cementinjektering, men i många fall är sprickorna så små att metoden inte fungerar. I detta fall leds vattnet bort i plaströr för att återinfiltreras i lerområden. Det vanliga är att man får myndigheternas tillstånd att tillåta två liter/ minut och 100 meter tunnel. Trafikverket har nu begärt att tidigare uppskattat inläckage enligt ovan skall höjas till sju liter/minut. Annars tillkommer kostnader till miljardbelopp för att sänka denna gräns. Enligt dessa siffror skulle Västlänken tillåtas ett inläckage av cirka 20 miljoner liter vatten per år i bergtunnlarna. Man kommer således teoretiskt att torrlägga allt berg, lera och friktionsmaterial inom tunnelns närområde. I Götatunneln tilläts endast en liter/minut och 100 meter tunnel. Trafikverkets egna siffror talar för sig själva.

 

Grundvattenkontroll. Under våra lerområden i Göteborgs innerstad har vi först ett urberg, som ställvis är mycket sprickigt och fyllt med vatten. Precis som ovan jord, varierar berget med höjder och dalgångar. Ovanför urberget, men under leran, finns i allmänhet ett friktionslager (sand, grus och sten), med en mäktighet av cirka 1–10 meter. Friktionslagret innehåller vatten med ett högt tryck för att hålla uppe det ovanliggande lerlagrets porvattentryck. Om detta tryck försvinner genom sprickor i berget till den tågtunnel man vill göra får man genast en sänkning av vattentrycket i leran samt en grundvattensänkning i de övre lagren.

För att kontrollera grundvattennivåer och eventuella sänkningar sätter Trafikverket grundvattenrör i det undre friktionslagret och i den övre grundvattenzonen samt relativt få portrycksmätare. Man sätter rören ganska glest utan att veta djupet till berg, vilket kan innebära att grundvattnet inte mäts vid en höjdrygg mellan två rör. Därför har man ingen aning om varifrån en övre sänkning kommer ifrån; tunneln, läckande spont, sandlager i leran, läckande avloppsledningar eller andra orsaker? Det skulle behövas ett tätt nät av portrycksmätare både i det undre och övre lerlagret för att lokalisera eventuella sprickor. Att täta tunneln gör man ju inte, om man har tillstånd till stort inläckage.

 

Vatteninfiltration. Under 1970-talet fann jag att träpålar nedslagna i marken (som grundförstärkning till fastigheter) har kvar överlevande svamphyfer i sin yttre splintved, som vid syretillförsel startar en nedbrytning av veden även under grundvattnet. Jag fann också att alla de infiltrationsanläggningar som fanns vid den tiden, så var det ingen som fungerade höjande av grundvattnet. Infiltrationsvattnet letade andra vägar och inte ner i tät lera. I stället bröts träpålarnas hållfasthet ner snabbare där kranvatten (som innehåller luft) infiltrerades intill dessa. Denna metod fungerar inte. På 1980-talet var alla dessa infiltrationsanläggningar borta.

Vid en undre grundvattensänkning planerar Trafikverket att höja grundvattnet genom att trycka ut vatten till det undre friktionslagret, genom utplacerade pumpgropar. Om man gör detta med kranvatten, kommer enligt ovanstående alla påltoppar av trä att brytas ner, utan att man har en aning om det!

Skall man höja den övre grundvattennivån med infiltration i det undre friktionslagret, inom ett område med exempelvis 25 meter lera, fodras det ett vattentryck på cirka 30 ton/kvm. Pumpar man ut vatten med det trycket kommer ju vattnet inte att stanna i detta friktionslager och pressas uppåt, utan försvinna åt alla håll dit där det är lättast att ta sig, det begriper ju varje femteklassare. Det är således fysikaliskt omöjligt genom infiltration att återställa en utförd grundvattensänkning. Jag lovar att nominera Trafikverket till Nobels fysikpris om de lyckas med vad ingen annan gjort.

Omöjligt godkänna projektet

Hur skall mark- och miljödomstolen kunna godkänna en av Trafikverket förutsatt grundvattensänkning (man har ju ansökt om att få sänka grundvattnet ställvis två meter under tre år) utan att ha bevis för att man kan återställa denna? Man vinner inget Nobelpris bara på att prata.

Vid överläggningar med Trafikverkets experter frågade de mig ironiskt om jag ville ha observationsrör och portrycksmätare i alla berörda fastigheter. Ja, det vill jag, för stackars den fastighetsägare som om ett antal år inte kan bevisa att skadorna på den egna fasigheten härrör från Västlänken. Denne fastighetsägare kommer att ligga dåligt till vid bevisföringen i ett skadeståndsmål.

Wilhelm Delfs

grundläggningskonsult

Se mer från - Debatt: Västlänkens miljöpåverkan
Mest läst