I slutet av förra veckan möttes EU:s stats- och regeringschefer för toppmöte i Bryssel. Det mötet kom att domineras av situationen i Ukraina och relationen till Ryssland, men på agendan stod också frågan om vilka nya klimat- och energimål som vi i EU ska anta för perioden 2020 – 2030.
Faktum är att båda dessa frågor hänger intimt samman. Just nu står EU inför vad som kan se ut som två olika utmaningar, men som i själva verket sammanfaller i en: för behovet av att anta nya ambitiösa mål för klimat- och energipolitiken motiveras inte bara av klimatfrågan. Det är också nödvändigt för att ta EU bort från dagens starka beroende av rysk gas och olja. Sättet att minska Europas energipolitiska beroende av Ryssland går via högre ambitioner och satsningar på förnybar energi.
Sverige är ledande i att bygga ut den förnybara energin, både i EU och globalt – och mer förnybart krävs för att vi ska klara klimatet. Men det som nu händer i Ukraina och i relationen till Ryssland visar också att den förnybara energin är otroligt viktig för att vi ska kunna öka vår försörjningstrygghet och minska vårt beroende av ryska fossila bränslen.
Beroende av importerad gas
I dag står Ryssland för en tredjedel av EU:s gasbehov. I Tysklands fall handlar det om hela 40 procent, och många central- och östeuropeiska länder är beroende av importerad gas, som i huvudsak kommer från Ryssland, via Ukrainas gasinfrastruktur. I Polen kommer 90 procent av gasen från Ryssland och Bulgarien, Tjeckien och Slovakien importerar all sin gas från Ryssland. Vi i Sverige är inte beroende av rysk gas men ungefär 40 procent av vår olja kommer från Ryssland.
Därför är det bra att den förnybara energin nu snabbt blir allt billigare. För vindkraften har vi sett hur varje fördubbling av den installerade kapaciteten minskat kostnaden med ungefär 14 procent. För solceller har kostnaden på fem år minskat med uppemot 80 procent. Den utvecklingen fortsätter och på allt fler områden kan den förnybara energin nu klara sig utan subventioner.
Kan snabbt byggas ut
Den förnybara energin är också – i motsats till fossila energislag och kärnkraft – snabb att bygga ut och kan snabbt börja leverera energi. Det finns de som pekar på skiffergasfyndigheter i Europa som en möjlig lösning på energiutmaningen. Men vid sidan av de mycket starka frågetecken som finns kring skiffergasens miljöpåverkan, och vid sidan av det faktum att skiffergasen är ett fossilt energislag, så är det också en långsam lösning som ligger åratal in i framtiden. Även andra energislag, som till exempel kärnkraft, har långa ledtider i byggnation och planering. Men det förnybara byggs här och nu. Och den förnybara energin är i dag på flera håll i världen förstahandsalternativet för investerare, både av klimatskäl och av rent ekonomiska skäl.
Just därför vill Centerpartiet och Alliansregeringen se ett EU som antar ett ambitiöst klimat- och energipaket för 2030. Vi vill att EU totalt sett minskar sina klimatutsläpp med 50 procent, där 40 procent görs i EU och 10 genom kostnadseffektiva insatser i fattiga länder. Samtidigt vill vi att EU enas om att till 2030 öka andelen förnybar energi till minst 27 procent.
Högre EU-ambitioner för förnybar energi, och en fortsatt utbyggnad av den förnybara energin i Sverige, är en både snabb och billig lösning, som tar oss bort från Europas starka beroende av ryska fossila bränslen. Men paradoxalt nog är det är de länder som är mest beroende av rysk gas och olja som vill bromsa takten och ambitionerna i förhandlingarna om EU:s energi- och klimatmål för 2030. Den utvecklingen måste vändas.
Ännu ett argument
Faktum är att utvecklingen på Krim är ännu ett argument för EU att höja ambitionerna för sin klimat- och energipolitik. Genom att fortsätta bygga ut den förnybara energin kan vi både stärka vår försörjningstrygghet, öka vår konkurrenskraft, minska vår klimatpåverkan och minska beroendet av rysk gas och olja. Nu när hela Europas fokus ligger på dessa frågor har vi också ett unikt tillfälle att agera.
Anna-Karin Hatt (C)
IT- och energiminister och andre vice ordförande i Centerpartiet
