Replik
Tiggeriet, 2/10
Anders Holmensköld (M), oppositionsråd i Kungälv, efterlyser konkreta förslag för att bryta det sociala arvet hos tiggare i Sverige, samtidigt som han förordar ett förbud.
Det första är lätt att instämma i, det senare är snarast att sparka på dem som redan ligger och vittnar inte om någon större förståelse för de fattiga som kämpar för sin överlevnad.
Den fria rörligheten i EU syftade inte till att man skulle söka hjälp i andra länder, skriver han. Nej, men ibland måste man inse att ett beslut också kan få oönskade följder. ”Ett tiggeriförbud riskerar att förstärka ett utanförskap och gynna dem som vill profitera på människors nöd” skriver bland andra Hans Swärd, professor i Lund, och forskare kring fattigdom, hemlöshet och sociala problem, (Sydsvenskan 4/9). Åsikter kan man gärna ha, men stöd i forskningen har tiggeriförbudet alltså inte.
Men låt mig genast övergå till förslaget om att försöka hitta positiva lösningar.
Anders Holmensköld tycker att statsbudgeten kan användas. Biståndet är 35 miljarder. Någon annan skall alltså lösa problemet. Men om man nu förordar ett lokalt förbud är det väl också rimligt med ett lokalt engagemang. Kungälv skulle kunna etablera ett samarbete med en vänort i Bulgarien och låta kommun, föreningar och näringsliv bidra till en positiv utveckling där. Vänortsutbytet i Kungälv kan utvidgas till en ort i det land ”våra” tiggare kommer ifrån. Fler kan haka på. Då blir det konkret och kommuninvånarna kan se att något händer.
Ideellt initiativ
I Kungälv finns redan ett embryo till detta, men ett helt ideellt initiativ. Föreningen Promyana (som betyder förändring) arbetar med jobbskapande och alternativ sysselsättning för tiggarna i staden, men vi är också indragna i ett skolprojekt i Lukovit som gör det möjligt för romska barn att klara sin skolgång. Bulgarian Aid Mission (www.aidmission.org) är vår samarbetspartner på plats. BAM har också projektmodeller för precis det som Anders Holmensköld efterlyser, utbildning på plats, ekonomiskt stöd under den första tiden, mikrolån och starta-eget-program. Vi skulle mycket väl kunna etablera ett vänortssamarbete med till exempel Lukovit och bryta utanförskapet för många fattiga. Men en liten ideell förening klarar det inte själv, kommunens engagemang behövs också.
I dagarna reser sex av oss till Lukovit och följer upp vårt besök för två år sedan. En idérik företagare är också med. Nästa gång kan kommunalråden hänga på. Då kan vi visa att Kungälv gör skillnad.
Tord Nordblom
föreningen Promyana