Statens ekonomiska stöd till religiösa samfund riskerar att underminera rättssystemet. Vi vill belysa faran med att pumpa in miljontals skattemedel i odemokratiska och ojämställda organisationer vilket inkluderar en hel del religiösa samfund av olika religiös tillhörighet.
Vi vill uppmärksamma behovet av utbildning i vår myndighetssfär kring andra rättssystem och behovet av kunskap som vi behöver för att korrekt hantera ärenden som handlar om mänskliga rättigheter och då i synnerhet kvinnors och hbtq-personers rättigheter.
Svenskt rättsväsende behöver ökad kunskap om hur religiösa familjelagar begränsar kvinnors rättigheter där de tillämpas. Samtidigt ska vi betona vikten av de jämställdhetsreformer som genomförts i Sverige och vi uppmanar regeringen att skärpa arbetet för alla kvinnors rättigheter – både inom landet och via utrikespolitiken.
En sekulär stat innebär att religiösa regelsystem och religiösa institutioner skiljs från statsbildningen. Konstitutionen är sekulär i den bemärkelsen att religiösa familjelagar (oavsett dominerande religion) är skilda från den civila lagstiftningen som i sin tur ska vila på internationella överenskommelser och konventioner typ FN:s konventioner om mänskliga rättigheter.
Allvarlig tendens
Vi ser nu en allvarlig tendens i vårt eget demokratiska system när religiösa patriarkala krafter får stort inflytande i den politiska sfären både genom personer och grupper, men också genom skattefinansierad lobbyverksamhet.
Därför är det viktigare än någonsin att belysa reformer som haft betydelse för jämställdhet och kvinnors rättigheter. Allt från kvinnors lika arvsrätt, att kvinnor blev myndiga även inom äktenskapet, agaförbud och förbud mot våldtäkt inom äktenskapet, till rätten till abort och preventivmedel, särbeskattning och samkönade äktenskap för hbtq-personer och jämställdhetslag och så vidare.
I de flesta länder världen över där religiösa familjelagar utgör lagstiftning och konstitution gäller inte ovanstående. Dessa länder är inte sekulära och där råder inte religionsfrihet.
Det är inte oviktigt att samhällets kamp för demokrati och sekulär lagstiftning har burit frukt. Den kampen är långt ifrån vunnen utan utsätts hela tiden för prövningar och rena attacker, nu värre än någonsin. Bästa sättet att värna religionsfrihet är att ha en sekulär stat som jämställer olika trosinriktningar och icketroende.
75 miljoner till religiösa samfund
Nämnden för statens stöd till trossamfund är en statlig myndighet. Det har slagits fast att samfunden är viktiga aktörer i utvecklingen av demokrati och ska medverka till den normbildningsprocess som är nödvändig för att upprätthålla de grundläggande värderingar som vårt samhälle bygger på. Det är ett av kraven för att ett samfund eller en församling ska få statligt stöd. År 2014 delades drygt 75 miljoner ut i bidrag till olika religiösa samfund. Trots kraven om de grundläggande värderingarna har flera samfund som inte uppfyller dessa krav beviljats medel.
Några exempel här är delar av pingstkyrkan, muslimska samfund med flera och deras syn på kvinnors rättigheter, homosexuella, abortfrågor med mera. Här ser vi tydligt att samfund diskriminerar mot homosexuella/hbtq-personer och motverkar jämställdhet mellan kvinnor och män. Nämnden för Statligt Stöd till Trossamfund (SST) som delar ut bidraget kan knappast anse att dessa värderingar är förenliga med de grundvärderingar som samhället vilar på särskilt eftersom det finns lagar mot diskriminering på grund av kön och sexuell läggning. SST får däremot inteha åsikterna om det enskilda samfundets teologi och vad det tycker i enskilda frågor. Detta är motsägelsefullt!
Genom att sätta samfundens rätt till sin egen människosyn skickar man signalen att detta med kvinnor och hbtq-personers rättigheter inte är så allvarligt. Vi kan göra avkall på dem eftersom den religiösa tron anses viktigare.
Förutom statsbidrag från SST erhåller flera samfund medel från flera andra statliga myndigheter som exempelvis Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (Mucf).
Som jämförelse kan vi här redovisa att inom:
- Kvinnors organisering, kvinnoorganisationer (Mucf) fördelades: 7,9 miljoner kronor
- Jämställdhet (Mucf): 7 miljoner
- Jämställdhetsarbete for organisationer som företräder de nationella minoriteterna: 2,2 miljoner kronor
- RFSL: 4,3 miljoner kronor
Som man kan se ovan så överstiger de patriarkala religiösa samfundens bidrag genom skattemedel flera gånger om de bidrag som erhålls av kvinnoorganisationer, organisationer för sexuellt likaberättigande och nationella minoriteter. Det är helt oacceptabelt och inte i enlighet med de konventioner vi undertecknat. Det visar dessutom att vi är långt ifrån en sekulär stat och ett demokratiskt och jämställt samhälle.
Kravlista
Vi kräver:
- Att statliga medel till trossamfund villkoras med årlig jämställdhetsrevision alternativt upphör.
- Att medel till kvinnoorganisationer och organisationer för sexuellt likaberättigande och nationella minoriteter utökas betydligt och att även dessa genomför årlig jämställdhetsrevision.
- Att alla universitetsutbildningar som utbildar personer för myndighetsutövning, i synnerhet av juridisk karaktär, skall omfatta kunskap om andra rättssystem än det svenska och möjliggöra korrekta riskbedömningar för den våldsutsatta.
- Att genom en radikal och jämställd utrikespolitik verka för att kvinnors och hbtq-personers asylskäl uppgraderas så länge som de drabbas av religiösa domstolar eller starkt religiöst präglad lagstiftning runt om i världen.
- Att FN:s kvinnokonvention och Deklarationen om att avskaffa allt våld mot kvinnor blir lag i Sverige.
Maria Hagberg
internationell kvinnorättsaktivist och europeisk koordinator i World Women´s Conference, författare och debattör
Dinky Daruvala
docent i nationalekonomi Karlstad universitet, partipolitiskt oberoende
Zeliha Dagli
ordförande KIBELE kvinnoförening, förortsaktivist och feminist
Cheko Pekgul (V)
skribent
Carina Hägg (S)
tidigare riksdags-ledamot
Parvin Kaboly
ordförande Vita Nejlikor, debattör och kvinnorätts-aktivist
Faisa Maxamed
ordförande föreningen KCIU, feministisk aktivist
Jonas Lundgren
feministisk och antirasistisk aktivist
Berit Emanuelsson
pensionär och feminist
Inger Stark (V)
feminist
Åsa Tillberg (V)
feminist
Johan Nylund
lärarvikarie
Britt Björneke (V)
feminist